Låt oss inte förblindas, bara njuta av genombrottet
LAHTIS. Vi trodde hon var för liten och kanske för skör för en så stor uppgift.
Så fel vi hade.
Ebba Andersson hängde medaljen om sin hals och log.
Men innan vi förblindas totalt av en 19-årig virvelvind ska vi vara realistiska.
För Ebbas egen skull.
Efter kramkalaset i den mixade zonen gör Ebba Andersson en high five med Heidi Weng.
Ja, varför inte.
Välkommen i gänget, Ebba!
Här bland världens bästa åkare kommer du att stanna de närmaste tio-femton åren.
De flesta av oss trodde att det var för tidigt och att lagledningen inte skulle gå på det osäkra kortet utan låta veteranen Ida Ingemarsdotter eller hellre formstarka Hanna Falk ta en sträcka.
Men Ebba Andersson fick förtroendet.
Och som hon tog det.
Vi tyckte nog alla att hon kändes så väldigt ung och bräcklig när stod framför oss på presskonferensen dagen före loppet. En gymnasieelev och tonåring, som skulle kastas in i den kokande Lahtisgrytan.
Det är en sak att plocka medalj efter medalj på junior-VM eller att utmana de svenska stjärnorna på SM. Det här var något annat.
Men Ebba Andersson hanterade uppgiften på ett klanderfritt sätt. Som om det vore just ett vanligt lopp.
Jag vill inte var en surtant, men...
Planen var att hon skulle få ett försprång ut på sin tredje sträcka, men Anna Haag och Charlotte Kalla fick slita hårt med mjölksyra i benen efter dåligt fäste och det blev istället till att jaga för den unga svenskan.
Ebba Andersson lyckades göra sitt eget lopp. Hon tappade elva sekunder på väg ut på första varvet, men kunde hålla sin plan och sin rytm. Hon lämnade stadion 12 sekunder efter tätduon Laura Mononen och Astrid Uhrenholdt Jacobsen.
Vid växling var hon uppe och förbi finskan.
Det var en grym upphämtning, en räddningsplanka till kampen om andraplats.
Ebba Andersson bäddade för det svenska silvret när hon skickade iväg Stina Nilsson ut för att slutföra uppdraget med en väl planlagd plan inne på stadion.
Det var en enormt kylig insats av en junior med ett hjärta som vittnar om god aerob kapacitet och en skalle av bästa vinnarkvalité.
Det var befriande att se hur hon lyckades hålla sin egen plan, hur hon fick vittring och jagade ikapp Laura Mononen.
Etappen var perfekt utförd, nerverna kyliga och Ebba stark.
En sak är klar: Ebba Andersson kommer att stå på fler medaljceremonier i sitt liv, precis som hon önskade under kvällen.
Men vi ska också ha klart för oss att hon behöver sin tid för att utvecklas.
För skalar vi ner hennes insats och ser med lite klarare ögon så jagade hon en finska som var helt slut. Och ser vi till tiden så var det den åttonde bästa totalt på sträckan. Exempelvis polska Kornelia Kubinska, som var 21:a i Tour de Ski, hennes topplacering i världscupen, var snabbare. Avståndet efter sträckan upp till suveräna Astrid Uhrenholdt Jacobsen var 56 sekunder, ett tapp på 44 sekunder.
Jag vill inte vara en surtant.
Men det är ett perspektiv att ta med i hyllningssången. Ebba Andersson hade sinnesnärvaro, det bör vi också ha.
Det är mest rättvist att låta Ebba Andersson utvecklas och ta kliv i sin takt innan hon får en stämpel som ”vårt stora OS-hopp”.
Hon kommer att bli det. Det kan vara aktuellt till nästa säsong, eller om fem år.
Extrem friidrottstalang
Ebba Andersson, som varit en extrem friidrottstalang också, har en fin grundkapacitet som utvecklats av alla organiserade träningstimmar men också - vilket är viktigt - genom en allsidig vardag. Att cykla till skolan räknas faktiskt.
Hon har på grund av sin knäskada, opererad i våras, fått en god positiv styrkeeffekt berättar Martina Höök, tränare för juniorlandslaget.
Med delvis en annan inriktning på styrketräningen har Ebba Andersson utvecklat sin bålstabilitet och styrka.
För två år sedan på SM såg man hur hon blev hängande i överkroppen under den klassiska åkningen, nu klarar hon en mer upprätt hållning.
Det tar tid att bygga en skidkropp och vi ska ha tålamod.
Ebba Andersson har just börjat lyfta blicken.
Vilken superstart hon fick.