Wennerholm: Sverige kan inte förlora
KÖPENHAMN. Känslan inför Sveriges kvartsfinal mot Lettland är som den inför mötet med Vitryssland i OS i Salt Lake City 2002.
Sverige kan inte förlora.
Skillnaden nu?
Sverige kan inte förlora.
Jag är inte lika tvärsäker som inför kvartsfinalen mot vitryssarna i Salt Lake City, då jag stod i ett nyfött Aftonbladet TV och LOVADE att det skulle bli svensk seger.
Jag är ännu säkrare.
Det här svenska VM-laget kan inte förlora mot Lettland i en VM-turnering där de spelat drömhockey i sju matcher. Förutom några korta perioder i de enskilda matcherna.
Varför?
Det är nya tider.
Inte bara starttiden för själva matchen som börjar 20.15 på kvällen här i Köpenhamn, mot klockan 11.00 lokal tid på förmiddagen där borta i Salt Lake City för drygt sexton år sedan.
Det finns även en helt ny noggrannhet i förberedelserna.
Rikard Grönborg och hans stab lämnar inget åt slumpen. Absolut ingenting.
Lettländarna är granskade i varje detalj, vilket inte vitryssarna var den gången.
Hardy Nilsson var ungefär lika tvärsäker som alla vi andra inför den matchen och det blev svenskarnas fall.
Har aldrig överlevt en semi
Nu ska inget kunna gå snett, nu ska inga mirakel kunna ske.
Sedan får Lettlands förbundskapten Bob Hartley säga vad han vill.
Som att Lettland ska chocka hockeyvärlden.
Det är hans jobb att väcka hopp i ett hopplöst lag, som redan överträffat alla förväntningar och tagit sig till kvartsfinal i VM för fjärde gången någonsin i landets historia.
Det är stort, det är värt allt beröm. Lettländarna har verkligen spelat som ett lag och som man måste göra med ett lag utan stjärnor.
Men de har aldrig överlevt till en semifinal.
Bob Hartley känns egentligen överkvalificerad för jobbet, utsedd till Årets Coach i NHL så sent som 2015 då han hade en succésäsong i Mikael Backlunds Calgary.
Aldrig hört ”fuck” så mycket
Jag träffade honom massor av gånger då han tränade Peter Forsbergs Colorado i fem säsonger 1998-2003 och han har faktiskt gett mig ett av mina starkaste hockeyminnen.
Det var när jag var på en träning med laget i Toronto. Jag minns inte året, men Toronto spelade fortfarande kvar i Maple Leaf Gardens där Avalanche tränade.
De gjorde en övning där ryssen Valerij Kamenskij tog fel åkväg varje gång. Det var nästan så jag tyckte det var avsiktligt.
Efter en tredje felåkning tröttnade Hartley, blåste i pipan och lät alla säkringar gå.
Jag har aldrig hört ordet ”fuck” sägas så många gånger på så kort tid.
Jag har aldrig hört en tränares röst eka så högt i en arena.
Nej, skrällarnas tid är förbi på den här nivån och Sverige har dragit vinstlotten i kvartsfinalspelet tillsammans med Finland som möter Schweiz.
I stort sett alla Sveriges vägar till framgång i VM och OS har gått via svaga motståndare i kvarten och en enkel resa mot final. En energisparande väg helt i dagens miljötänk.
Nu märker jag att väldigt många ser Sverige som favoriter, att många trollbundits av det här svenska VM-lagets ungdom, talang och fantasi i spelet.
Jag är inte lika säker.
Det är tjeckerna som gnager där i bakhuvudet och slår de USA i sin kvartsfinal är de Sveriges motståndare i semin. Dessa tjecker som lurat oss på så mycket genom åren och senast mot det svenska Dream Team som spelade i Globen 2012.
Men det är en annan femma. De funderingarna får vänta tills kvartarna är spelade.
Ryssland-Kanada är väl den absolut hetaste kvarten internationellt sett.
Jag vill ha svar på hur bra Kanada är den här gången.
Det har åkt på en skridsko borta i Herning och verkar mer ha njutit av den danska försommaren än av att spela hockey.
Men på papperet är de fortfarande VM:s bästa lag.
Mot Ryssland får vi beviset på om det verkligen är det. Och om svaret blir ja är de fortfarande mina favoriter till guldet.