Nytt svenskt rekord – i att vara missbelåten

Jesusödlan.

Jonna Sundling.

Se där, två varelser som kan springa på vatten.

Vi har ett nytt svenskt rekord att rapportera om.

Vid 16-snåret vann Jonna Sundling sprinten i Planica före Stina Nilsson och Julia Kern. Till final gick också 20-åriga Linn Svahn, segraren i landslagsdebuten förra helgen, som nu föll inför upploppet.

Vid målgång var jag besviken. Jag såg Svahn som heatets tredje bästa löpare och ville ha upp henne på pallen också.

Blixtrande, plaskande fest

Etta, två, sexa. Sur krönikör.

Grattis Kristoffer, den känsloyttringen är den fräckaste Sverige har skådat. Nationsrekord i orimlig missbelåtenhet. Värre än snorungen som fick en dator, en shetlandsponny och en mobil i julklapp och började gråta för att han önskat sig en större häst.

Nu har ett par timmar gått och jag kan se tävlingen för triumfen den var. En blixtrande och plaskande blågul fest. Den toppade inte trippeln i Dresden för elva månader sedan (Stina, Dahlqvist, Sundling), men befäste att vi är världens bästa sprintnation. När Maiken Caspersen Falla ramlar är det norska damlagets dag förstörd, när vår VM-guldmedaljör Maja Dahlqvist får käka slask påverkas knappt Sveriges segerchanser.

En vinter utan mästerskap är det sportsligt största att vinna världscupen. Våra åkare är chanslösa i fem av sex kategorier (totalen och distanscupen för herr och dam samt herrsprinten), så våra blickar får söka sig till damernas sprintcup.

I sin ordning med vattenskidor

Där är Stina Nilsson tvåa, trots att hon uppenbart inte är i form. Hon stretar och halkar och bökar, fjärran från fjolårets guldglans, men tar sig ändå till alla finaler på muskelstyrka och intelligens. Det är ohyggligt starkt.

Etta är Jonna Sundling.

24-åringen som var borträknad från finalen två-tre gånger, men som i sista klättringen sprang ovanpå den smälta snön likt en basilisk, den sydamerikanska ödlan som kallas jesusödla för sin förmåga att rusa på bakbenen på vattenytan. Hon var nia i fjol, vilket var det bästa hon presterat, men är min givna favorit att ta hem cupen i Minneapolis i mitten av mars.

Avslutningsvis bör jag kommentera att vissa höjde rösten för att stoppa tävlingen på grund av det slovenska busvädret. Jag ställer mig helt oförstående inför det kravet. Har vi accepterat skiathlon och sprintstafett så är det i sin ordning med ett lopp på vattenskidor också.