Lillebrorsans order: Kör hårdare, Sarah!

Kristoffer Bergström

RIO DE JANEIRO. Sjöström hänger de tre medaljerna runt halsen och ser stolt ut.

Storasyster lägger handen på hans lilla axel.

– Tycker du också att de är tunga, Linus? Jag fick träningsvärk i nacken av dem.

En sista intervju.

Sarah Sjöström har gjort hundra, flåsat av trötthet och skrattat i segeryra om vartannat, men nu är hon bara lättad. Sexton lopp simmade. Tre medaljer bärgade. En intervju kvar.

– Jag är inte redo att lägga OS bakom mig än. Jag måste få lugn och ro och kunna reflektera först. Ta det lugnt. Det hinner man inte när man är i OS–bubblan. Jag måste flytta ut ur OS-byn, inte stressa i gång en ny satsning, säger hon.

Vi sitter på ett luftigt hotell intill stranden i Sao Conrado. En storsponsor anordnar träffen så allt är svalt, piffigt, kliniskt. Reportrar avlöser varandra, kaffet kallnar och ersätts innan Sarah fått i sig halva koppen. PR-proffs, stajlister, värdinnor, musik som inte ska lyssnas på, bara viska i bakgrunden. Det här är nytt för Sarah Sjöström också. En följd av att hon flyttat upp ett pinnhål i marknadsföringen till "Kajsa Bergqvist-nivå", enligt en tidigare artikel i Sportbladet. Höjdhopparen tjänade tio miljoner kronor om året sina bästa säsonger.

Det konkreta har missförståtts

Jag mötte pojkvännen Johan de Jong Skierus utanför. Han sa att det inledande guldet satte tonen för hela OS, men att han ändå varit svinigt nervös inför varenda lopp. Föräldrarna Jenny och Göran sitter med i soffan under intervjun.

– Helt otroligt. Man har varit här och sett henne ta guld, silver, brons. Man njuter, säger Jenny.

– Mamma förstår ingenting fortfarande. Det är svårt för alla att smälta det, säger Sarah.

De gångna veckorna har 22-åringen uttryckt sig så konkret mot reportrar att det har misstolkats som mentala lister. Hon sa att hon troligen slår världsrekord och vinner hundra fjäril. Stöddighet? Nej, sedan gjorde hon det.

Hon avsade sig favoritskapet på 100 och 200 fritt men hoppades på pallen. Psykning? Nej, sedan vann hon silver och brons.

Hon sa att hon var trött. Baisse? Nej, sedan såsade hon in på sjundeplats i 50 fritt-semin.

Om framtiden har hon inte gett många vinkar. Ska hon stryka 200 meter fritt och satsa på kortare distanser? Ja, fast kanske inte. Ska samarbetet med tränaren Carl Jenner fortsätta? Oklart, men det verkar så. Var ser hon sig om fyra år? Vet inte.

"Lika snabb på fjäril och frisim"

Jag visar hennes utvecklingskurva på paraddistansen 100 meter fjäril, från de första årens lovande noteringar på 58 sekunder till dagens gränssprängande 55,4.

Kan kurvan visa framtiden?

Fortsätter Sarah persa i  den här takten simmar hon på 54,43 i Tokyo 2020. Jämförelsen är kanske onödig, men för ett par decennier sedan var det herrarnas världsrekord.

– Det är inte helt omöjligt att jag kan komma ner på de där tiderna eftersom jag på träning nästan är lika snabb på fjärilsim som på frisim. Det brukar göra mina coacher Andrej Vorontsov och Carl fundersamma. Klart att man säkert kan komma ner på en tid under 55 om motivationen skulle finnas och man håller sig fri från skador, säger hon.

Vi tar några snabba frågor om OS och Sarah är tvivelsutan kvar mentalt i OS-bassängen. Inga utsvävningar, inget flum, inga berättelser om yatzyn de spelade i lägenheten mellan passen.

Vad har varit roligast?

– OS-guldet.

Tråkigast?

– Att jag missade final på 50 fritt.

Mest överraskande?

– Pernille Blumes guld på 50 fritt.

Plågsammast?

– 200 frisim.

Knäppast?

– 100 frisimfinalen.

Äckligast?

– Maten i OS-byn. Det är ingen lyxkrog man går på utan lite sämre än skolmat. Men det beror på hur kräsen man är. Jag är lite för mycket finsmakare för att äta maten i OS-byn.

Har du smitit ut till någon restaurang intill?

– Det blev så de sista dagarna. Man försöker komma ut därifrån. Men det är svårt för det finns inte så mycket i närheten av OS-byn.

Hennes liv såg annorlunda ut för fyra år sedan. Efter medaljmissen i London övervägde hon att lämna landet. "Jag kan tänkta mig att flytta utomlands som 'Tessan', men inte så långt bort. Teneriffa är min dröm. Där vill jag bo" sa hon i en intervju.

Jag läser upp det och får en menande blick, som om hennes ögon säger tog du det på allvar?

"Kommer alltid ha Stockholm som bas"

– Haha. Jag kommer ihåg att min pojkvän läste det i tidningen och frågade "ska du flytta till Teneriffa?" Jag tror att jag är lite av en Europatjej. Jag har svårt att tro att jag skulle flytta till USA eller Australien fast de är stora simnationer och jag kommer nog alltid ha min bas i Stockholm, på Södermalm.

Finns något kvar av flyttdrömmen?

– Nej. Ibland när man gör intervjuer mitt i vintern i Sverige kan man tänka sig att flytta var som helst. Då är Teneriffa det närmaste soliga stället man kommer till. Jag gillar ön, vi har varit på träningsläger där och det brukar vara skönt, men jag brukar tröttna efter en eller två veckor.

Vi rundar av där. Lämnar de sponsordraperade rummen, ledsagas av assistenter och hamnar på stranden. Sarah ska fotas en sista gång och medan det klickar och blixtrar hänger Johan, Göran, Jenny och lillebror Linus bredvid.

Ordern: kör hårdare!

Kvartetten har skrikit som dårar från sin läktarplats, placerad strax ovanför startpallen till bana åtta, men nu får familjen umgås som vanligt igen. Behöver inte vinka till varandra från läktare eller bassängkanter, inte prata i mobilerna. På onsdag ska de fira Sarahs 23-årsdag.

Linus lånar medaljerna och låter de 900 gram tunga puckarna plinka mot varandra. De är Sarahs tyngsta, det vet han bestämt, för han har tummat på alla gamla priser därhemma i syrrans glasvas.

Och kanske ska vi lämna Sarah och de andra där. OS är över, vågorna drar in, en i familjen har blivit Sveriges första kvinnliga simmare att vinna OS-guld, en annan är sugen på att ta ett dopp i havet strax.

Sarah lägger handen på sin lillebrors axel.

– Jag brukar ta lite priser från henne, säger Linus.

– Vad brukar du säga när jag vinner brons och silver? frågar Sarah.

– Kör hårdare!