Wennerholm: Att byta tränare är inte dramatiskt

SÖDERTÄLJE. Färjestad är obesegrat sedan Tommy Samuelsson tog över som huvudcoach. Tre segrar och en oavgjord.

Och Brynäs unge tränare Olof Östblom har redan tagit hem fler poäng på sina åtta matcher som huvudansvarig, än Leffe Boork gjorde på de elva första.

Det är dags att avdramatisera att tränare sparkas. Det är inte märkvärdigare än att skicka iväg en spelare man inte är nöjd med.

Det blev som vanligt ett himla liv när först Leif Boork och sedan Roger Melin fick gå. Men i dag går det inte att klaga på resultatet.

Boork har redan förlorat på poäng mot Olof Östblom. Tolv poäng för Östblom mot nio för Boork. Och Tommy Samuelsson vet ännu inte hur det känns att förlora. Med facit i hand kan man alltså konstatera att både Brynäs och Färjestads klubbledningar handlade rätt.

Det är där allt mer av makten och handlingskraften måste finnas i en modern elitserieklubb som omsätter över hundra miljoner kronor. Hos sportchefer och klubbdirektörer.

Sportcheferna viktigast

Med dagens omsättning av både spelare och tränare är det där både ansvaret och kontinuiteten ligger. Det har gjort sportcheferna till klubbarnas viktigaste aktörer. Medan tränare och spelare kommer och går är det de som sitter kvar.

Timrå hade inte varit där de är utan Kent ”Nubben” Norberg. I Linköping har Johan Hemlin byggt upp ett stadigt fundament och i Färjestad är det Håkan Loob som alltid haft det sista ordet när det gäller värvningar av både spelare och nya tränare.

Naturligtvis har tränarna större eller mindre möjlighet att påverka vilka som värvas. I Boorks fall var det större, i Roger Melins fall mindre. Det beror på hur stark organisationen är.

Sportchefernas ansvar gör dem naturligtvis också medskyldiga när det går dåligt. Men enda klubben som sparkat sin sportchef var väl HV 71, där Dag Larsson fick gå sedan han totalt missbedömt effekterna av NHL-lockouten 2004–05.

Han trodde att HV skulle klara sig utan NHL-förstärkningar och det slutade med att HV fick panikvärva och till slut missade SM-slutspelet.

Jag var i Södertälje i går och såg jumbofinalen mellan Södertälje och Luleå.

En match som kunde ha slutat hur som helst, men där Luleå ändå fick vinna till slut.

Det var de värda, efter flera förluster i slutskedet av matcher.

Skakig landslagsmålvakt

Men det som förvånade mig mest var att Jhonas Enroth var så skakig i målet.

Han borde definitivt ha tagit Tommi Miettinens 2–0, där han täckte dåligt och i övrigt var det massor av returer och fumlande med pucken.

Det har första gången jag sett Enroth vara dålig rent ut sagt. Jag hoppas, för Södertäljes skull, att det var en tillfällig svacka.

Lasse Anrell lovade inför säsongen att om Pelle Prestberg gjorde sju mål, skulle han personligen åka till Munkfors och be Pelle om ursäkt.

Det är bara ytterligare ett exempel på att man a l d r i g ska lova saker.

I går gjorde Pelle mål nummer sju, åtta och nio i årets elitserie –ett hattrick då Färjestad krossade Timrå hemma. Efter 18 spelade matcher.

Och Munkfors väntar på besök.

Du kan ju alltid åka dit i den Rosa Bussen, Lasse.

Följ ämnen i artikeln