Så har idrotten gett Luleå en ny självbild
Håkansson: Staden där hockeyikonen och basketdrottningen är jämställda
LULEÅ. Två regerande mästarlag som båda slår nationella publikrekord.
Ytterligare två lag som utmanar om SM-guld.
Och i kölvattnet av Luleås sportsliga succéer har grannstäderna hittat en skön våg att surfa på.
Något riktigt intressant har hänt i Norrbotten.
Är idrottsliga framgångar viktigt för en stad?
Vissa skulle utan betänklighet svara ett rungande ja på frågan. Andra rycker förmodligen på axlarna och svarar ”nej, inte särskilt”.
Till exempel de som bor i Umeå – Luleås storasyster. Där havererade stadens hockeystolthet Björklöven fullständigt och gick från mästare till bakgård på ett par säsonger och har egentligen aldrig återhämtat sig sedan dess.
För stadens utveckling och välmående har det dock varit ointressant. Umeå hittade andra vägar att blomstra och fick för ett par år sedan äran att kalla sig Europas kulturhuvudstad.
I Luleå har läget varit ett annat.
Det var residensstaden i norr som hamnade i kollektiv chock när det gigantiska industriprojektet Stålverk 80 brutalt stoppades i mitten av 70-talet. Den tänkta storhetstiden ersattes av en lång ekonomisk stagnation som lade beslag på både självförtroendet och ungdomen.
Luleå blev synonymt med utflyttning och ekonomisk kris. En stukad stad där ingenting hände och där det enda som upplevde tillväxt var ångesten.
Det kändes nästan overkligt
I det dystra, tidiga 80-talet blev Luleå Hockey hoppet. Framgångar på isen fick befolkningen att räta upp sina krumma ryggar en aning och höja blicken från backen. På E-läktaren i Delfinen, med tomteblosset i handen, var lulebon för en stund lycklig. Jag tror vi alla som stod där kände ungefär så här: Okej, vi har verkligen inte mycket att skryta med, men en häftig hockey kan vi lira – och vi har Matti Ruisma.
När Luleå Hockey tog klivet upp i elitserien 1984 var det faktiskt en oerhörd händelse. Att ett norrbottniskt lag kunde nå högsta serien i en stor lagidrott kändes nästan overkligt. Kvällstidningarna skrev helsidor. Halleluleå. Övriga Sverige såg oss.
Mer än 30 år har gått sedan dess, men känslan av idrottens betydelse för staden har aldrig försvunnit. Den har snarast förstärkts. Efter Luleå Hockeys SM-guld 1996 var det dags för Plannja Basket (namnet är sprunget ur NJA, Norrbottens järnverks AB) att kliva fram och börja rada upp titlar. Moderna arenor byggdes, som delvis en ny publik fyllde – och nya lag tog sikte mot toppen.
I dag har Luleå fyra elitlag. Två är regerande svenska mästare. De sportsliga framgångarna har blivit en betydande del av Luleås självbild.
Över en tidig frukost på Stadshotellet sitter S-kommunalrådet Niklas Nordström, 48, och tänker tillbaka. Lite senare på dagen ska han hålla en presskonferens som ska handla om att Luleå drabbats av växtvärk.
Vi tillhör båda generationen som växte upp i Luleå under 80-talet. Han gick ut gymnasiet 1987 och säger att det då i princip förväntades av en att man skulle flytta, för att man var tvungen.
Som politiker är det så lätt att slänga ur sig floskler när det passar om idrottens betydelse för sin stad, men Niklas Nordström har verkligen funderat kring ämnet. Viktigt, visst – men hur och varför?
– Jag tror det handlar om ett sökande efter det nya Luleå. Vi reste oss efter Stålverk 80 och från en känsla av att det här går inte. Men om vi inte var den framgångsrika stålstaden, vad var vi då? I den resan mot en ny identitet tror jag att idrotten, inte minst basketen och damidrotten, varit jätteviktig. Det har attraherat en yngre och mer kvinnlig publik. Och kvinnor har både lyckats och fått synas. Det har haft en enorm betydelse för vår förändring, som inte minst varit mental.
Man kan lite förenklat säga att idrotten är som en spegel av staden.
Machokulturen får krypa tillbaka
Förr var Luleå stål, hockey och macho. I dag är staden fortfarande det – men även så mycket mer.
Det nya och moderna växer fram, med kultur, ett kreativt näringsliv, spännande restauranger och designhotell. Machokulturen får krypa tillbaka och som symbol för det finns damlagen Luleå Basket och Luleå Hockey/MSSK.
Två regerande svenska mästare som lockar mest publik av alla damlag i Sverige. För några veckor sedan drog Luleå Hockey/MSSK drygt 3 000 åskådare, nytt rekord för damhockey i Sverige. Samtidigt har Luleå Basket tre raka SM-guld och ligger flera mil före sina konkurrenter publik- och arrangemangsmässigt.
Sporten – enorm betydelse
Luleå älskar sin idrott, inte minst sina damlag. Här är hockeyikonen Jan Sandström och basketdrottningen Anna Barthold jämställda. Och när publikrekord slås och SM-guld vinns på damsidan ser kommunalrådet Niklas Nordström det som ett tecken på stadens mentala och kulturella förändring, ett bevis på den resa staden gjort.
Han bjuder på ännu en svart tillbakablick:
– På 90-talet hade universitetet LTU stora problem, näringslivet pratade skit om sin egen stad och vi inom politiken ägnade oss mest åt interna stridigheter. Det var hemskt. Till slut var det som om hela stan stannade upp och frågade sig: ”Vad håller vi på med?”. I det läget var hockeyn och basketens betydelse enorm. Framgångarna hjälpte till att ena staden.
I dag beskriver han Luleå som välmående – en stad som tagit sig ur sin kris och som äntligen blomstrar. SSAB är fortfarande viktigt, men inte en lika dominant arbetsgivare längre. I stället växer besöksnäring och nya branscher fram. Befolkningsutvecklingen, som så länge stod still, har tagit fart på allvar och den stora utmaningen nu är att få bostäder byggda till alla som vill bo här.
Om staden Luleå 2016 mår bra kan man lugnt säga att det även gäller för idrotten.
- Luleå Hockey/MSSK leder SDHL med 12 segrar på 13 matcher.
- Luleå Basket ligger tvåa i damligan.
- BC Luleå leder basketens herrliga.
- Luleå Hockey har blivit en institution i SHL.
Gemensamt är att samtliga har en trovärdig ambition att vinna SM-guld till våren.
Samtidigt ligger grannkommunen Piteås stolta fotbollslag fyra i damallsvenskan och i handbollen fick den andra grannen Boden i våras upp sitt damlag i landets högsta serie.
En ny självbild
Ett tydligt bevis på att ett dominerande elitlag inte alls behöver vara kvävande. I Norrbotten har mentala barriärer sprängts och lag efter lag har kunnat surfa på den framgångsvåg som Luleå Hockey satte i rörelse för 32 år sedan. En våg som hittills gett två hockeyguld och tio basketguld och där kvinnliga framgångar gör att bilden av Norrbotten som ett macholän vittrar sönder.
I sammanhanget måste också nämnas Kalix Bandy som gör sig redo för en ny säsong i elitserien.
Så vad blir kontentan? Kanske det här: en välmående stad kanske inte alls behöver idrottsstjärnor att spegla sig i. Men en stad, eller ett län eller land för den delen, som verkligen gått igenom något kan ha stor hjälp av idrotten. Den kan bli en enande kraft. En väg att, som i Luleås fall, skapa en helt ny självbild.