William Rejchtman Vinciguerra ska bli bäst: ”Solklart mål”
Publicerad 2023-10-27
Två av de tre bästa spelarna är avstängda för brott mot dopningsreglerna och svensk tennis trånar efter ljusglimtar.
Kan två profilerade tränare och en kille som valt bort gymnasiet sitta inne på lösningen?
– Jag vill bli bäst i världen, säger William Rejchtman Vinciguerra.
När han var två år stod William Rejchtman Vinciguerra, 16, med en tennisracket i handen för första gången.
Det är kanske en liten överdrift att säga att han har hållit i sin racket varje dag sedan dess men det är ingen överdrift att säga att tennisen är hans liv.
Nu, 14 år senare, går Rejchtman Vinciguerra tillsammans med Sportbladet och Joachim ”Pim-Pim” Johansson genom Kungliga Tennishallens korridorer i jakt på en lite lugnare vrå där det går att slå sig ner och berätta om den där första ”tennisträningen” och mycket annat.
– Jag har faktiskt några bilder från de första träningarna. Det känns konstigt att se ett så litet barn som spelar tennis. Men jag tyckte det var kul och har bara fortsatt, säger Rejchtman Vinciguerra.
Älskar tennis
Det var hans pappa Robert som såg till att kärleken till tennis föddes.
– Det har bara blivit mer och mer tävlande. Jag började hemma nationellt och det blev större och större. Sedan internationellt och även där större och större tävlingar, säger Rejchtman Vinciguerra.
– Jag har spelat tennis hela livet och det har alltid varit bra.
Vad är det som gör det roligt?
– Matchnerven. Att gå ut på banan och göra sin grej. Ha det här matchmomentet och den här lilla spänningen som finns. Sedan är känslan av att vinna oslagbar. Det är den man strävar efter hela tiden.
Vill bli bäst av alla
William Rejchtman Vinciguerra är Sveriges bäste 16-åring.
En av Europas fyra bästa, att döma av resultatet i EM för 16-åringar där han gick till semifinal i september.
Visst, framgången kom i en tävling för barn men den är också en sällsynt svensk succé i en tid då Sverigeettan Mikael Ymer har lagt av efter sin avstängning och där trean Dragos Madaras också är avstängd.
– Det är så klart väldigt tråkigt att det har gått lite sämre för Sverige senaste tiden men jag hoppas att jag kan ta upp det igen och verkligen slå igenom stort och ta mig hela vägen till toppen. Mitt mål är att komma upp i världseliten och en gång i min karriär ta förstaplatsen på ATP-touren, säger Rejchtman Vinciguerra.
Du ska bli bäst i världen?
– Jag vill bli bäst i världen, helt klart. Det är ett solklart mål som jag har.
Hur stor är chansen?
– Jag tror att jag har bra förutsättningar. Jag har mycket i mig plus att jag nu har ett ännu bättre team som jag jobbar med, med fantastiska tränare och andra inblandade.
Vad har du för styrkor?
– Jag har ett väldigt brett spel, kan mycket. Jag spelar väldigt varierat och kan olika spelstilar. Jag tror det är viktigt när man kommer upp i nivå – att ha ett brett spel och ha verktygen som behövs.
Får meriterade tränaren
Till sin hjälp i satsningen har William Rejchtman Vinciguerra från och med nu Thomas Högstedt, 60, som har tränat båda de tidigare världsettorna Maria Sjarapova och Caroline Wozniacki.
Chansen att tränas av Högstedt kommer via Joachim ”Pim-Pim” Johanssons projekt Pace.
– Pim-Pim är ju hur bra som helst själv, både som spelare och tränare. Och Thomas Högstedt är en av de bästa tränarna i världen, säger Rejchtman Vinciguerra.
Han är tacksam.
– Jag har fortfarande min pappa som tränare men Pace går in och hjälper mig med tränare och vissa resor som jag kommer göra med Thomas.
Går inte i skolan
Snart blir det tävling i Ungern, sedan träning med Thomas Högstedt, tävling i Monte Carlo, träning hemma i Malmö, tävlingar i Mexiko, USA och Australien. Då har vi bara hunnit fram till januari ...
Rejchtman Vinciguerra lever redan ett liv där han är ute och reser ungefär halva året.
– Jag trivs med det. Jag reser alltid med pappa. Vi har varandra och stöttar varandra, så det är perfekt, säger han.
Med uppvärmning, träning, efterarbete, stretchning och fysträning tar tennisen upp nästan all tid.
– Men det är livet jag vill leva, jag ser det inte som något dåligt.
Hur är det att inte kunna göra grejer som vänner gör?
– På något sätt har jag vant mig vid det. Det är naturligt för mig. Ska man bli den spelare och person jag vill bli i framtiden är det vad som krävs och då måste man lägga ner den tiden och arbetet som krävs.
Vad gör du när du vill koppla av?
– Eftersom min mamma inte är med på tävlingarna brukar jag umgås med henne. Vi kanske går ut och äter eller bara är hemma och kollar på film.
Och skolan...?
– Skolan gick ut nu innan sommaren. Jag slutade nian och från och med i somras började jag satsa på min karriär på heltid. Jag går inte gymnasiet.
Blir det en extra press att lyckas med tennisen då?
– Jag tror inte det är bra att tänka på det sättet. Jag ser mer möjligheterna till att lyckas och att jag får chansen. Jag försöker att inte stressa upp mig över det, utan jag ser möjligheterna.
Även en annan person i rummet slutade skolan efter nian.
– Jag var väldigt sugen på att sluta innan nian också, säger ”Pim-Pim” och skrattar.
– Skolan är inget jag saknar, fyller William i.
”Fokuserar bara på att lyckas”
Det är många som spelar tennis i världen.
Så många att en plats bland de hundra bästa spelarna är långt ifrån given ens för någon som lägger hela sin vardag på att bli bra på tennis.
Rejchtman Vinciguerra är beredd på att behöva hantera tyngre perioder.
– Jag hoppas att det går så snabbt som möjligt och går det inte får man försöka vidare. Går det inte alls får man sadla om och hitta något annat att hålla på med men där är inte mina tankar just nu. Jag fokuserar bara på att lyckas, säger han.
Redan nästa år vill han börja spela mot seniorer och hoppas få vara med i Båstad.
– Där hoppas jag få mitt genombrott. Jag ser fram emot det.
Var ser du dig själv om fem år?
– Om jag får göra min ATP-debut i Båstad hoppas jag bygga på det och ta mig in på seniortouren så snabbt som möjligt. Om fem år hoppas jag att jag har spelat på ATP-touren ett bra tag.
Andreas Vinciguerra är morbror
Om du som läser är nyfiken på efternamnet Vinciguerra ska du inte behöva hållas på halster längre.
Andreas Vinciguerra, 42, är ett välkänt namn inom svensk tennis eftersom han var rankad 33:a i världen i november 2001 och det är hans systerson som nu för familjens namn vidare på tennisbanorna.
När Andreas Vinciguerra stod på toppen av karriären var William inte ens född, men det är ändå tennisen som ligger bakom att han är född.
– Min pappa och morbror spelade i samma klubb och min mamma var mycket på klubben. Det var mycket snack mellan min morbror och pappa om att min morbror skulle ”hälsa sin syster” och plötsligt träffades mamma och pappa på klubben. Det blev bra, säger William Rejchtman Vinciguerra och skrattar.
Han trivs i sin tennisfamilj.
– Morbror spelar ju tennis men det var min pappa som drog in mig i den. Det är bara en bonus att min morbror var proffs. Tennis har alltid funnits i familjen.
Ett arv från familjen är inte alltid lätt att bära. ”Pim-Pim” Johansson fick länge höra snack om sin pappa Leif, som var rankad 51:a i världen som bäst.
– Jag fick alltid höra att jag var ”hans son” men blev ganska glad när jag hörde att ”han är min pappa”. Det var ganska kul, då märkte jag att jag nog hade gått om honom, säger ”Pim-Pim”.
William Rejchtman Vinciguerra lär vara ”Andreas Vinciguerras systerson” i ytterligare några år.
– Ett tag till, men sedan hoppas jag att jag också kan dra ifrån som Pim-Pim gjorde. Det hade varit skönt faktiskt, säger han och ler.
