Alfelt: Att bygga ett lag tar tid
...men tränare i Sverige får aldrig den tiden
MALMÖ. Åge Hareide lämnar Malmö FF efter två framgångsrika år för att bli Danmarks förbundskapten.
Vad lämnar han efter sig?
En med svenska mått rik klubb, ett jobbigt resultatmässigt arv för ersättaren att kämpa mot och en massa frågetecken som inte är Åges fel att de finns.
Ett SM-guld och två Champions Leagueslutspel. Bättre än så kan man knappt lyckas som tränare för en allsvensk klubb.
Men Hareide har tröttnat på att hela tiden behöva bygga nytt och aldrig bygga vidare på något man lyckats bra med. Svensk klubbfotboll är i den sitsen. Bra spelare försvinner snabbt. Ersättarna är aldrig riktigt färdiga för att bara släppa in och se till att den uppnådda nivån behålls. Lagbygge tar tid men svensk fotbolls utsatta position i näringskedjan ger aldrig den tiden.
MFF med kloke sportchefen Daniel Andersson är väl medvetet om problemen att ersätta Hareide. Den nye tränaren kommer att få krav på sig att lyckas lika bra och helst ännu bättre. Det vill säga minst SM-guld och Champions Leaguespel.
Måste nå vissa höjder
Inte många tränare i Sverige har lyckats med den dubbeln men de närmaste åren kommer det att ses som en sorts standard i Malmö.
Nästa krav är att spelet måste nå vissa höjder.
Under Rikard Norlings år höll MFF boll och spelade ut sina allsvenska motståndare. Hareide ändrade till ett rakare spel i anfallspositionen och med Markus Rosenbergs fantastiska form på topp kombinerat med lyckoköpet Isaac Kiese Thelins styrka och huvudspel fick MFF till en effektivitet som räckte till både försvarat SM-guld och CL-avancemang.
Frågan är alltså nu – hur ska MFF spela under näste tränare?
För mig är svaret att ingen vet, ett av svensk klubbfotbolls stora problem. Att ständigt börja om.
Ajax har haft sin spelstil i många år. Tränare som har kommit till klubben har fått som uppgift att skapa bästa möjliga lag utifrån ett förutbestämt sätt att spela från ungdomslagen till representationslaget.
Inte ett effektivt sätt
Hur MFF spelar nästa säsong vet vi inte förrän den nye tränaren är på plats. Jag kan inte tycka att det är effektivt i den situation som svensk fotboll är i.
Malmös CL-miljoner är i stort sett ingenting ute i den stora fotbollsvärlden men de säkrar ett handlingsutrymme på nationell nivå. Man har råd att satsa på en effektivare helhetsutbildning av egna talanger och jag hoppas att man gör det hellre än försöker köpa sig till nya snabba framgångar med spelare som kommer och går.
Det finns ingen annan utveckling i fotboll i dag än utvecklingen av den individuella skickligheten hos varje spelare. Vem som är tränare för A-laget är helt underordnat den utvecklingen.
Bryr sig inte speciellt
En tränare är aldrig bättre än sina spelare och spelare i alla lagsporter bryr sig ärligt talat inte speciellt om vem som är deras tränare. Hårdraget rankar spelare sina tränare så här efter vad som är viktigt sett till sin egen situation:
1) Jag får spela: Fantastiskt bra tränare.
2) Mina kompisar får spela: Jättebra tränare.
3) Han är sympatisk och trevlig: Bra tränare.
4) Han berömmer mig i pressen när jag varit värdelös: Bra tränare.
5) Han verkar kunna en hel del om fotboll: Okej tränare.
6) Han använder termer jag inte riktigt begriper: Konstig tränare.
7 ) Han låter mig inte spela: Vad är det här för jävla idiot?