För många blåbär i VM
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-03
Engdahls snälla uttagning är inte värdig VM – inte friplatser heller
OSAKA. Carolina Klüft, Susanna Kallur, Johan Wissman och Mustafa Mohamed.
Fyra svenskar som räddade godkänt åt Sverige i VM.
Men förbundskapten Thomas Engdahl var alldeles för snäll när han plockade ut truppen och gav VM-platser åt höger och vänster.
Det är problemet med hela friidrotts-VM.
Det är många blåbär.
32 deltagare togs ut, men Olsson, Wiberg och Fritz fick lämna återbud. Bara en medalj blev det, men flera nya världsstjärnor tändes ändå. Här är Sportbladets friidrottsexpert Mats Wennerholms plus på de 29 svenskarna.
Friidrotten är knappast världens modernaste sport och inget världsmästerskap har så många deltagare som inte ens borde varit där.
Det blir extremt långa tävlingsdagar bara för att sålla bort alla blåbär som ska vara med och fylla ut startfälten.
Det är oändliga förmiddagspass och kvällspass.
En normal människa kan snart inte följa friidrotts–VM längre, utan att riskera att gå in i väggen.
Och hälften av tiden går åt till att sålla bort dem som inte hade här att göra från början.
Ta svensken Erik Sjöqvist till exempel.
En väldigt trevlig och ambitiös kille, som lägger ner oändligt med tid och resurser på sin träning.
Men ska han vara med i VM?
Jag tycker det är en fråga som måste ställas.
Alla vet ju att Erik är chanslös.
Bara för underhållningens skull
Förbundskapten Thomas Engdahl försvarar sig med att det är bra att få vara med i ett VM för att se och lära.
Det kan jag hålla med om då det gäller en 20-årig Ebba Jungmark eller en 21-årig Mattias Claesson på 800 meter.
Men Erik fyller 35 i december.
Nu blev han femma från slutet av 34 startande efter att ha chansat och stuckit till ledning med en hel upploppsraka.
Det var säkert några minuters god tv-underhållning.
Men i mål hade Sjögvist bara en japan bakom sig, en från från Guyana, en från Burma och en som bröt.
Två av dem – Cleveland Forde från Guyana och Thura Aung från Burma – sprang på de friplatser varje nation har rätt till.
Inte till damfinal
Om ingen klarar vare sig A- eller B-gräns kan alla nationer i världen skicka en deltagare till VM, mest för att IAAF ska kunna skryta över hur många nationer som deltar.
Men varken Fordes eller Aungs tider hade ens räckt till en plats i damfinalen på 5000 meter.
Visst har det sin charm – men jag tycker inte att det är värdigt ett mästerskap som kallar sig VM.
Det måste vara tuffare kvalgränser och det ska vara gränser som a l l a måste klara.
Inga fler än värdnationen ska få några friplatser.
Nio meter kortare i VM
Spjutkastaren Gabriel Wallin fick också en VM-plats, trots att han fick stryk av sex år yngre och 20-årige Jonas Lohse i SM.
Det var den enda uttagning där Engdahl kunde ha använt lite fingertoppskänsla.
Men Engdahl gick helt på resultat och plockade ut Wallin.
Det slutade med att Lohse kastade nytt personbästa 79,48 på junior-SM i Uddevalla, medan Wallin kastade 70,61 i VM-kvalet och blev utslagen så att det sjöng om det.
– Jag har inte kunnat träna ordentligt på hela sommaren, förklarade Wallin i Sportradion.
Ska inte en förbundskapten ha koll på sånt?
Sveriges friidrottstrupp till Peking kommer bara att bli lite drygt hälften så stor.
Då är det SOK som tar ut truppen.
De är inte lika generösa som Engdahl.
Sveriges bästa kvinnliga höjdhoppare i VM?
Carolina Klüft.
Hon tog 1,95 i sjukampen.
Både Emma och Kajsa stannade på 1,94.
Carro hade alltså blivit sjua i en höjdfinal, även om höjdschemat inte såg likadant ut.
Hon hade blivit femma i längdfinalen med sina 6,85.
Carro var Sveriges i särklass största VM-stjärna.
Mest synd var det om Susanna Kallur.
Om inte Michelle Perry kommit in på hennes bana hade det kunnat bli både VM-guld och nytt svenskt rekord.
Men jag tror rekordet ryker på de fem tävlingar Sanna har kvar i år.
Johan Wissman.
Wow.
Snacka om att vara bäst då det gäller.
Tyson Gay är världens nya sprintkung och Allyson Felix nya sprintdrottningen.
Tre VM-guld var.