Bara ett är säkert i årets elitserie – inget är säkert
Södertälje är eltiseriens hetaste lag just nu.
Fyra raka segrar och och 20–4 i målskillnad.
Senaste offret:
Frölunda som fick åka hem till Göteborg med 0–7 i julklapp.
Ett riktigt hårt paket.
Jag blir inte riktigt klokt på vinters elitserie.
Det enda som är säkert är att ingenting är säkert.
Spelbolagen måste ha tjänat miljarder på elitseriespelet den här säsongen.
Det är stört omöjligt att få in en trippel.
Ta omgången i går.
Frölunda spelar ut Färjestad hemma med 4–0 och åker sedan till Södertälje och torskar med 0–7.
Två dagar senare.
Krislaget Luleå förlorar hemma mot Skellefteå och åker till Gävle och vinner med 3–1.
Mot glödheta Brynäs, som hade vunnit tre raka.
Och Linköping som inte förlorat på fem matcher, åker dit mot Djurgården hemma med 1–2, samma Djurgården som föll som en fura mot SSK senast med 2–5.
Ingen ordning alls.
Utom i Södertälje som det verkar just nu.
Julafton i Södertälje
Det var inte bara det att man slog topplaget Frölunda i går.
Det var sättet man gjorde det på.
Det var klapp-klapp och mål i gammal sovjetisk klass.
Rena julafton.
För fyra omgångar sedan låg Södertälje tvärsist och hade fem poäng upp till elvan Brynäs och sju poäng till en slutspelsplats.
I dag är SSK tia och har två poäng upp till åttondeplatsen.
Förklaringen?
Att lagbygget hela tiden varit en pågående process, där SSK fyllt på med spelare man ansett sig behöva.
Assisterande coachen och värvningsansvarige Stefan Nyman har inte bara ett hett humör. Han har fingertoppskänsla också.
SSK har nu två raka segrar mot Frölunda hemma och totalt 14–2 i målskillnad.
Tala om mardrömsmotståndare.
Att Djurgården slog Linköping var kanske inte en lika stor skräll. Djurgården är elitseriens bästa bortalag – och sämst hemma.
En mycket märklig och nästan unik kombination. Men Djurgården har rätt material för bortaspel och mår bäst av att slippa föra matcherna. På bortais finns inga krav på gladhockey och man har den rätta typen av kontringsskickliga spelare.
När tvådomarsystemet hade elitseriepremiär i Karlstad i går var det nästan halleluja-stämning.
Frågan är varför.
Tvådomarsystemet skulle varit infört för länge sedan.
Jag förstår inte varför Hockeyligan ska vara så sena med allting.
Nolltolerans mot hakningar
Nästa steg är att införa nolltolerans mot hakningar och fasthållningar, vilket är lättare med två huvuddomare på isen.
Jag blir inte klok på vad som gäller i dag.
I Gävle släppte Niklas Persson en solklar hakning då Björn Danielsson åkte i tre meter med klubban runt magen på Pavel Skrbek.
I Linköping petade Djurgårdens Dick Axelsson lite lätt på en LHC-spelare och åkte ut.
Jag tycker bedömningen i Linköping var den rätta.
En hakning är en hakning, oavsett vilka effekter den får.
I NHL åker spelarna ut så fort klubban är uppe i midjehöjd på en motspelare.
Det vet alla och ingen protesterar.
Det är nolltolerans och det borde det vara i Sverige också.
Just nu är hakningarna en ren tolkningsfråga i svensk hockey.
Det är inte bra vare sig för hockeyn eller för domarna.
Och vem trivdes bäst i Karlstad med fyra ögon på sig än två?
Jo, Emil Kåberg.
Han gjorde både 3–2 och 4–2 och såg till att Färjestad vann och att han själv fördubblade målskörden den här säsongen.
Brynäs tränare Oof Östblom är faktiskt ruggigt lik Tintin.
Lika som bär, nästan.
Intressant då Leffe Boork påminner en hel del om kapten Haddock.