”Jag ser det som ett experiment”

Stefan Holm

Sjua i hoppfinalen – som 41-åring

RIO DE JANEIRO. Människan har förutfattade meningar om det mesta, även när det kommer till idrott.

En världsgymnast ska ju vara ung, helst tonåring.

Det här är Oksana Chusovitina. Hon är 41 år och blev sjua i hoppfinalen.

– Det är ett expertiment. Jag vill se hur länge jag kan tävla.

Det slutar som väntat. Fixstjärnan Simone Biles, 19, vinner hoppfinalen i överlägsen stil, tar emot sitt tredje OS-guld och söker sig till den mixade zonen, där reportrar från hela världen väntar med diktafoner, anteckningsblock och vässade pennor.

Under OS har allt fokus hamnat på amerikanskan som förväntas lämna Rio de Janeiro med fem guld, men det finns fler gymnaster som är värda uppmärksamhet.

”Fantastiskt med poängtillägg”

Som Oksana Chusovitina, som står i träningsoverall under presentationen i Olympiaarenan. Hon har håret uppsatt i tofs. Det framgår inte när hon tävlar, men uzbekistanskan fyllde 41 år tidigare i somras och har en son som heter Alisher.

Han föddes 1999, spelar basket och är äldre än både Shallon Olsen och Wang Yan, två av Oksanas konkurrenter i finalen.

– Det vore fantastiskt om jag kunde få poängtillägg för min ålder, men vi tävlar på samma villkor. Åldersskillnaden är inget jag tänker på eller bryr mig om. Jag har en son att tänka på, inte andra gymnaster, säger ”Chuso”.

Hon kommer ursprungligen från Bukhara, började med gymnastik som sjuåring och flyttade till Tasjkent för att utvecklas, både som människa och idrottskvinna. 13 år ung vann hon de nationella juniormästerskapen och 1991 fick hon göra mästerskapsdebut för det som hette Sovjetunionen.

När hon ett par veckor senare kom hem från Indianapolis hade hon tre VM-medaljer – guld i fristående och lagmångkampen och silver i hopp – i bagaget. Det unika med Oksana Chusovitina är egentligen inte hennes ålder, utan att hon har hållit sig kvar i världstoppen i 25 år.

Inte ens påtänkta

Av de andra finalisterna som visar upp sig i Olympiaarenan den här söndagen är det bara nordkoreanskan Hong Un Jong som var född när Oksana gjorde mästerskapsdebut. De sex andra finalisterna, liksom de tre reserverna, var inte påtänkta.

– Jag håller på för att jag älskar den här sporten, älskar att underhålla publiken, älskar att komma ut på arenan och visa upp mig inför fansen, säger Oksana.

Hon skrev ett stycke idrottshistoria i London 2012, då hon blev den första kvinnliga gymnasten som deltagit i sex OS. Då var hon 37 år, och påstod att karriären var över.

– Jag är kvinna. Fråga en sak i dag, och så i morgon... Ja, jag sa att jag var färdig, men nästa dag vaknade jag upp och kände att jag hade mer i mig.

Nu har Oksana Chusovitina, 41 år ung, tagit sig till final i en sport som de flesta tror är ämnad för unga.

Hon misslyckas med båda landningarna och slutar på sjunde plats. Oksana ler ändå. Hon nådde ju finalen, och det var mer än hon vågade hoppas på.

– Det var en överraskning, och en trevlig sådan. Jag tränar ju bara ett pass om dagen för att få tid över till familjen och andra saker, berättar hon.

Skrev historia i London

När arrangören förbereder prisutdelningen spelas en film upp på jumbotronen. Det är, inte helt oväntat, en hyllning till Oksana Chusovitina, en av gymnastikens största.

Applådåskorna fyller Olympiaarenan medan huvudpersonen riktar blicken mot den gigantiska skärmen. Där kommer några bilder från Indianapolis, där hon tog sitt första individuella VM-guld. Där backas bandet till OS i Peking 2008, då hon blev tvåa i hopptävlingen. Där är vi tillbaka till Barcelona-OS 1992, då hon hjälpte Sovjetunionen till guld i mångkampen.

När filmen är slut formar Oksana händerna till ett hjärta och vinkar. Alla tror att det är hennes avsked till gymnastiken, men inget kan vara mer fel.

– Det här var inget farväl. Jag är tacksam för stödet och vinkade för att tacka publiken. Det är de som håller mig motiverad, säger hon och berättar att hon ska ställa upp i VM, som avgörs i Kanada.

När hon ska sluta tävla vet ingen, inte ens hon själv.

– Det här är ett experiment. Jag vill se hur länga jag kan tävla, säger Oksana Chusovitina.

Får vi se dig i Tokyo 2020?

– Självklart!