Han är handbollens Steven Bradbury

Från juniorhandboll till CL-succé på tre månader

Publicerad 2019-10-25

För knappt tre månader sedan tränade han ett juniorlag.

Nu har Kristian Berndtsson lett Sävehof till succé i Champions League.

– Det är först nu det börjat landa, om jag ska vara ärlig, säger den oprövade tränarsuccén.

Minns ni Steven Bradbury?

Den australiensiske short track-åkaren som blev en av tidernas största skrällvinnare när han i OS 2002 tog guld sedan motståndarna antingen diskats eller fallit som käglor i såväl kvartsfinal, semifinal som final.

Nu har handbollen fått sin egen Steven Bradbury.

Han heter Kristian Berndtsson och kommer från Göteborg.

Fram till i somras tränade han Sävehofs damjuniorer i två år efter att följt sin äldsta dotters lag från handbollsskolan upp till B-flickor.

Då, i somras, tog Berndtsson över klubbens herrjuniorer.

Men i slutet av juli flyttades han över som assisterande i herrlaget till nye, spelande tränaren Jonas Larholm hos de svenska mästarna. Detta efter att den nytillträdde sportchefen Emil Berggren varit tvungen att skala ner på arbetsuppgifterna efter att inlett försäsongen som assisterande i herrlaget.

Två dagar före ligapremiären i september lämnade Larholm klubben av personliga skäl och opassande beteende på ett träningsläger.

”Gick så helsickes fort”

Efter att lett flick- och damjuniorlag under hela sin ledarkarriär stod Berndtsson bara några månader senare plötsligt som huvudtränare för svenska mästarna som skulle spela Champions League.

Ytterligare en dryg månad senare har han lett Sävehof till fyra segrar på fem matcher i Champions League.

– Det är först nu det börjat landa, om jag ska vara ärlig. Det gick så helsickes fort i början, säger Berndtsson.

– Det är ett glädjerus inombords även om det är en pressad och stressad situation. Men jag hade tänkt nog tänkt att det skulle vara värre, mer pressande och stressande, ur en personlig synvinkel.

I presentationen på sitt twitterkonto skriver Berndtsson själv ”alias Steven Bradbury”.

– Det är min kompis Stocken (Andreas Stockenberg, Sävehofs guldtränare förra säsongen) som kallar mig det. Det är en ganska rolig jämförelse.

Har du fått nypa dig själv i armen någon gång?

– Ja, faktiskt (skratt). Framför allt när vi slog Sporting Lissabon ganska klart i tredje matchen i Champions League.

”Underdogs fortfarande”

Sävehof är ett av de stora skrällagen i Champions League i höst. De fyra raka segrarna (före förlusten i helgen) var unikt för ett svenskt lag sedan Europacupen bytte namn till Champions League 1993, även om Partillelaget stått för bedriften i ”andradivisionen”.

– Vi ser oss själva som underdogs fortfarande. Men vi har visat en extremt hög kvalitet och nivå i Champions League.

Det har man inte gjort i handbollsligan. Där ligger Sävehof bara åtta efter åtta omgångar.

– Men det är nog bara en match som vi i efterhand kan tycka att vi borde vunnit i stället för att förlora. Annars har vi tagit de poäng vi på förhand velat ta.

Varför har det ändå skiljt så mycket i prestation mellan ligan och Champions League?

– Det är unga spelare som är i början av sina karriärer. Det är självklart att det altlid är enklare att hitta den där lilla extra tändvätskan i Champions League, säger Berndtsson och pekar också på att spelarna nog känner större press i ligan som regerande mästare än i Champions League.

Slutade som 27-åring

Göteborgaren Berndtsson fick sin fotbollsfostran i HP Warta där han tillhörde den klassiska 77-årgången med spelare som Martin Boquist (i dag assisterande förbundskapten) och Tommy Atterhäll (tränare i Önnered).

Berndtsson var mittnia och gjorde några säsonger i elitserien med Warta och sedan Heid innan han lade av redan som 27-åring när familjen skulle ha sitt andra barn och han valde att satsa på en civil karriär.

Efter att varit från handbollen helt kom 42-åringen tillbaka till sporten för drygt tio år sedan när äldsta dottern började i Sävehofs handbollsskola och han gick in som ledare där.

Berndtsson hade inga tränarambitioner innan han tog över damjuniorerna för 2,5 år sedan. Men han tvekade inte när möjligheterna till en snabb klättring i karriären uppstod ett par gånger om i sommar och höst.

– Jag kände mig personligen redo för det i fråga om ledarskap och handbollskunnande. Men sedan är jag ödmjuk inför, och har en respekt för, att inte ha tränat ett lag på den här nivån tidigare.

Parallellt jobbar han kvar på det IT-bolag han varit på tidigare, även om han gått ner i tid förstås.

”Signell är en exemplarisk ledare”

Berndtsson menar att han och övriga ledarteamet (Emil Berggren och Peter Möller) hunnit sätta sin prägel på spelet trots den korta tiden och det intensiva matchandet.

– Vi har absolut satt prägel på framför allt anfallsspelet.

Kontra Stockenbergs guldsäsong eller Larholms försäsong?

– Kontra Larholms försäsong. I Jonas tappade vi en viktig spelare med egenskaper som vi inte kan ersätta med den trupp vi har. Men tittar du på spelet i ligan så har vi haft ett annorlunda anfallsspel efter de tre första omgångarna. Och då har vi bara torskat en match.

Hur har ni förändrat anfallsspelet, skulle du säga?

– Vi har anpassat det mer efter de spelartyper vi har. Det var inte optimalt utifrån de spelare vi hade. Vi spelar ett lite mer energisparande anfallsspel nu. Det är en rätt enkel handboll.

Har du någon förebild som ledare?

– Han är kanske inte en förebild på det sättet men jag har haft en bra vänskap med Henrik Signell under mina år Sävehof. Han är en exemplarisk ledare. Jag har en öppen dialog med spelarna. De kan mycket handboll och jag vill involvera dem i stället för att köra någon härskarteknik.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.