Förslaget: Gör som backhoppningen

Publicerad 2019-12-30

Vikthetsen inom längdskidåkningen har blivit ett hett ämne.

Nu föreslår lektor Michael Svensson att längdåkningen tar efter backhoppningen. 

– BMI kan vara ett förslag att diskutera, säger Michael Svensson, lektor inom idrottsmedicin.

Varken det norska eller svenska skidförbundet har gått ut med exakta detaljer kring varför Ingvild Flugstad Östberg och Frida Karlsson förbjudits att tävla. Men Sveriges ordförande Ola Strömberg har sagt att det för Karlsson handlar om att komma i balans näringsmässigt.

Enligt forskare som Sportbladet pratat med borde det norska och svenska skidförbundet kunnat fånga upp åkarna tidigare.

”Balanserar på en hårfin gräns”

Inom backhoppningen används BMI, så kallat body mass index, för att kontrollera att hopparna inte är undernärda.

Michael Svensson, lektor inom idrottsmedicin vid Umeå Universitet, ser det som ett alternativ även inom längdåkningen.

– Det kan vara ett förslag att diskutera. BMI är bra, men det är ändå ett lite grovt mått. Du kan ha ett helt okej BMI, men ändå en extremt låg fettprocent som egentligen är ohälsosamt, säger han och fortsätter: 

– Man måste också fastställa gränsen för var BMI går, när det börjar bli riktigt ohälsosamt. Det finns ett gränsvärde för anorexia nervosa och jag tror att ganska många elitidrottande tjejer ligger där i kring. Kollar man på sprintlandslaget är de riktigt trimmade allihopa och de balanserar på en hårfin gräns. Men jag är ganska säker på att de har stenkoll på de här tjejerna.

”Inte fått tillräcklig uppföljning”

Professorn Jorunn Sundgot-Borgen anser att de hälsokrav som finns i Norge är tillräckliga för att fånga upp åkare i tid – om de följs.

Hon riktar kritik mot hur Frida Karlsson och Ingvild Flugstad Östbergs fall hanterat.

– De har inte fått tillräckligt noggrann uppföljning från hälsoteamet. Om hälsoteamet är nära utövarna bör man kunna undvika att hamna i den situationen att en utövare inte kan ställa sig på start, säger hon.

”Måste dra i handbromsen”

Michael Svensson är inne på samma spår. 

– Förbundet har ett jättestort ansvar att förhålla sig till idrottarens hälsostatus men också att värdera signalvärdet som det kan innebära att man tillåter en toppidrottare att ställa sig på startlinjen. Det kan vara jättesvårt att avgöra, men där bör man dra i handbromsen och ”sejfa” i god tid för att inte riskera den här idrottarens framtida hälsa, men också för att förebygga att andra ungdomar och framför allt tjejer får en bild av att man måste vara jättesmal, säger han.

Sverige landslagsläkare Magnus Oscarsson vill inte svara på om förbundet hade kunnat fånga upp Frida Karlsson tidigare med noggrannare tester. 

– Jag kan inte kommentera Frida specifikt. Men vi har ett bra kontrollsystem i alla lag och gör de kontroller som vi anser behövs. Vi gör olika kontroller beroende på vad det finns för behov hos åkare med olika frekvens. Det finns åkare som vi kollar med provtagning eller test en gång per år och åkare som vi kollar fyra gånger, säger han.