Mikaela kör i morfars hjulspår

”Framtidens racing och en viktig miljökamp”

Henrik Lundgren

I år har det gått 40 år sedan Freddy Kottulinsky som hittills ende svenske förare vann klassiska Paris-Dakar.

Hans barnbarn hoppas få göra en liknande bravad. Körandes en elbil på glaciärer på Grönland, i regnskogen i Brasilien, på en sjunkande ö i Senegal och i öknen i Saudiarabien.

– Det här är framtidens racing, och en viktig miljökamp. Vi måste alla aktivt göra förändringar för att förbättra klimatet, säger Mikaela Åhlin-Kottulinsky, 27.

Han var egentligen inte alls sugen på att köra rally i den afrikanska öknen. Så när Volkswagen 1979 kom och frågade om han ville vara supportförare till Jean Ragnotti så svarade Freddy Kottulinsky med ett motbud och krav på en lön som var så hög att han var säker på att slippa.

Han misslyckades. Vilket blev hans stora lycka.

Volkswagen, uppbackade av Audi, löste lönen, och väldigt kort inpå starten i Paris den 1 januari 1980 så fann han sig sittandes i en VW Iltis. 

– Han hade inte en aning om att han skulle behöva övernatta utan kom i kostym och utan tält och sovsäck, berättar hans barnbarn Mikaela Åhlin-Kottulinsky.

Lokalbo visade vägen

Det skulle visa sig fungera bra även utan tält. VW:s försteförare Jean Ragnotti vann planenligt en av de första etapperna i Algeriet, men när bilarna körde vidare in i Mali var det i stället Freddy Kottulinsky som tog kommandot och vann tre av de kommande etapperna.

– Helt plötsligt ledde han hela rallyt, från att ha varit andreförare i teamet. Det var helt galet. 

Först 1992 började förarna köra med hjälp av gps. 1980 fick man använda andra hjälpmedel.

– Det var till och med så att de tappade bort sig på en sträcka, så de plockade upp någon lokalbo som hoppade in i bilen och visade var de skulle åka, säger hans barnbarn Mikaela.

Freddy Kottulinsky föddes i München, men var bara 21 år gammal när han flyttade till Sverige och öppnade en bilverkstad. Han körde för den blågula fanan under hela karriären, och gjorde det framgångsrikt, bland annat i lag med Ronnie Peterson och Niki Lauda. Hans karriär sträckte sig över hela hans liv, så sent som när han fyllt 70 så körde han fortfarande långlopp i Sverige och Tyskland.

Blev historisk 2018

Han gick bort 2010, men de två sista åren bodde han i Karlstad nära familjen.

– Det var då jag fick höra alla historierna om vad han varit med om. Fast han var inte en person som skröt om det. Han var med och utvecklade Quattron för Audi, vann Paris-Dakar, körde Nordschleife på Nürburgring och vann där flera gånger. Men han pratade hellre om hur det gick för mig på mina tävlingar. Han brydde sig väldigt mycket om oss barnbarn när han flyttade tillbaka till Sverige och det är jag väldigt glad för, säger Mikaela Åhlin-Kottulinsky.

Nu kör hon i morfars hjulspår, även om det är racing i stället för rally. 

Hon föddes in i en motortokig familj, där Freddy inspirerade sin dotter Susanne till att börja tävla. Även Mikaelas pappa Jerry och storebror Fredrik har tävlat/tävlar på en hög nivå. 

2018 blev hon den första kvinnan att vinna en STCC-tävling. I fjol gjorde hon om bravaden. Under 2020 är förhoppningen att Mikaela Åhlin-Kottulinsky ska fortsätta köra STCC (TCR Scandinavia Touring Car Championship), men också gå alltmer åt elbilsracing och följa i morfar Freddys spår i Senegal.

Och hon är taggad.

– Först trodde jag inte att det var sant. Det är otroligt häftigt att vara med på den här resan redan från början, säger hon.

0 till 100 på tre sekunder

Extreme E är den nya racingcirkusen och det är rejäla kraftpaket som just nu testas för fullt. Bilarna har en vikt på 1,65 ton, en toppspeed på 200 km/timmen. Och framför allt en enorm acceleration.

De går från 0 till 100 på tre sekunder. Och det lär behövas med tanke på var de ska köras.

Det är nämligen inte bara för att utse den snabbaste föraren som Extreme E-cirkusen ska åka runt i världen. Det är också för att uppmärksamma klimathotet, och förbättra läget för respektive plats. 

– Det är sagt att vi ska lämna de här platserna i ett bättre skick än de var i när vi kom dit. Man måste tänka på vad som händer efter arrangemanget, hur kan vi hjälpa samhället som finns där? I Himalaya pratar man exempelvis mycket om nedskräpningen, vi vill försöka bygga upp ett system och en struktur för att få bort skräpet. Det är ett helhetskoncept som jag tycker är jättebra. 

De höjda havsnivåerna (kusten i Senegal), de smältande glaciärerna (Grönland), den nedhuggna och brända regnskogen (Brasilien) och den ökande torkan (Saudiarabien) är de övriga klimatproblemen och destinationerna där Åhlin-Kottulinsky hoppas få tävla nästa år. Hon är en av testförarna under det kommande året.

– Det är inte givet att jag bara därför blir en av de som tävlar. Men det är klart att jag har goda chanser. Teamen kommer bara få två testdagar med bilarna nästa höst, mer blir det inte. Så där har jag en rejäl fördel som testförare. Tittar vi på Formula E så var Lucas di Grassi med och utvecklade bilen i början, och sen vann han den serien. Så jag tänker att jag försöker följa i hans fotspår.

”Avgörande om du klarar svängen”

Hur är de här bilarna att köra jämfört med en ”vanlig” racingbil?

– Den stora skillnaden är accelerationen. Och det sjuka är att det tar aldrig stopp, det är superhäftigt att köra. Med den här snabba fartökningen så får du max effekt, och framför allt när vi kör på is, snö eller grus så kan det vara avgörande för om jag ska klara svängen eller inte. 

Racing i elbilar, är det här framtiden?

– Jag tror absolut det. Kolla bara på Formula E, när de startade för några år sedan undrade folk vad de höll på med. Nu får man nog säga att den serien är den näst största efter Formel 1.

Men du, racing på Grönland, uppe i bergen i Himalaya och ute i regnskogen i Brasilien. Det låter inte som någon gigantisk publiksport?

– Haha, nej. Tanken är inte att det ska vara någon publik på plats, utan att vi ska sända loppen över hela världen som en serie. Vi vill visa på de förändringar som sker i naturen, på Grönland kommer vi exempelvis inte bara köra på snö och is, utan också på sand, där det tidigare varit glaciär. Det här händer och vi måste alla aktivt göra förändringar för att påverka klimatet och förbättra det. Jag tror att många känner ”men vad kan jag göra ensam?”. Men se hur stort F1 är, får vi så många fans till Extreme E och kan påverka dem så blir det direkt en stor förändring.