Det känns bra... men det finns anledning till ängslan
Bakslag eller framförhållning?
Nyheten om Zlatan fick oss att frysa till is mitt i vårsolen.
Sen kom lugnande besked.
Men ovissheten, den blir kvar.
Hur är det egentligen med Zlatan Ibrahimovic? Kommer han att kunna spela EM? I vilken form kommer han att komma dit? Frågor som kvarstår, trots de lugnande försäkringarna från professor Alfredson och sjukgymnast Dahan.
Inte för att jag har någon anledning att tro att de är överdrivet positiva eller håller på med medvetet mörkande. Utan helt enkelt för att Zlatans skada tycks så plågsamt envis. Att han inte kunnat maxbelasta och gå för fullt utan smärta är tydligt. Med bara sju veckor kvar är det ett oroande besked. Ändå kunde det varit värre.
Redan i februari, när Wagner och jag för första gången skrev om Zlatans knäskada, förstod jag på mina kontakter i Italien att den var lurig.
SMS:et fick solen att gå i moln
En månad senare kom landslagssamlingen där han, inte alls oväntat med tanke på knät och Inters allt mer utsatta läge, uteblev. Istället reste Zlatan till Umeå och professor Alfredson och man behövde inte vara professor själv för att inse att det verkligen fanns skäl för att börja oroa sig för EM.
Så i går, på promenad i det välsignade vårvädret, kom ett sms från Milano som fick som fick solen att gå i moln:
”Gå in på Inters hemsida”.
Dagen före, i förrgår, hade jag pratat med såväl kollegor på Gazzetta dello Sport som kontakter i Inter och fått veta att Zlatans rehabilitering gick långsamt, men åt rätt håll även om match på söndag inte var att tänka på.
Men så i går, på hemsidan, fanns plötsligt nyheten där, den som fick blågula hjärtan att hoppa över ett slag. Zlatan skulle hem till Sverige och vi undrade alla vad det innebar. För honom, men framför allt för just Sverige och det EM där vi sätter så mycket hopp till vår störste stjärna.
För mig innebar, mycket konkret, nyheten om Zlatans hemresa att jag inte fick se och skriva om Hammarby–Helsingborg på Söderstadion.
I stället blev det redaktionsstolen, mikromat och samtal till i stort sett alla i Italien utom påven. Där nere ger man samma bild som Dahan och Alfredson. En bild som under kvällen blev allt mindre nattsvart och mer och mer tydlig.
Lagerbäck ska vara glad
Zlatan har inte blivit sämre. Han vill själv åka hem och Inter låter honom göra det. Till det finns, enligt mina kontakter nere i Milano, tre skäl:
Det första är att man är rädd om sin spelare och inte helt gett upp hoppet om att han ska kunna spela de sista matcherna, däribland derbyt mot Milan.
Det andra är att man inser att Zlatan får mer ro i Malmö. Som en Inter-reporter säger: ”Ibras knä är bättre, inget alarmerande har hänt. Men han tycker att det är jobbigt att vara nära laget och få en massa frågor och behöva säga att han inte kan spela. Det blir stressande”.
Det tredje skälet till att Zlatan får åka hem är att man i Inters ledning, framför allt Roberto Mancini, vet hur gärna Zlatan vill spela i EM. Storklubbar tar oftast noll och ingen hänsyn till sådant, de ser till sina egna intressen. Men så är inte fallet här, det vet jag.
Det ska Lars Lagerbäck vara glad för. Att det sen fortfarande finns anledning till ängslan, att det självklart varit bättre om Zlatan varit i sådan överjordisk form som i höstas och spelat för fullt, det är en annan sak.
Som läget är ser jag ändå hellre att Zlatan får tid att återhämta sig såväl kroppsligt som själsligt, på hemmaplan än att han stressar tillbaka, spelar på smärtstillande och kommer trött och trasig till EM.
Tillbaka i Malmö, där hans stora fotbollsäventyr en gång började, kan Zlatan förhoppningsvis bli hel nog för EM-äventyret.