Wennerholm: En större knall än Ståhl
Välkomna till rekordsommaren 2017.
Och svensk friidrotts återuppståndelse från de döda.
Michaela Meijers 4.71 i stav var det andra svenska rekordet på bara fyra dagar efter Daniel Ståhls monsterkast i diskus i torsdags.
Det kommer garanterat mera.
Jag är inte förvånad över det lyft som svensk friidrott fått.
Jag skrev redan efter lag-EM i Vasa i Finland förra helgen att något hade hänt. En våg av självförtroende jag inte sett sedan Klüft, Holm, Olsson, Sanna och Kajsa härjade i början av 2000-talet.
Ibland är det så enkelt att framgång föder framgång.
Där i Vasa såg jag Michaela Meijer stanna på 4.15 efter en ganska slät uppvisning och hade inte en tanke på att 23-åringen från Göteborg skulle ha några rekordhöjder i sig.
Hennes 4.71 är en större knall är Daniel Ståhls 71.29. Jag visste att Ståhl hade de längderna i kroppen, men Michaela har inte visat några tendenser att vara en 4.70-hoppare.
Hon var en supertalang och fick stora rubriker redan 2010, då hon hoppade 4.25 redan som 16-åring. Det var svenskt juniorrekord på den tiden.
Nu är det Angelica Bengtsson som har det rekordet, men det är också det enda hon har kvar nu då Michaela Meijer totalt överraskande snodde hennes svenska seniorrekord.
Det var naturligtvis det bästa som kunde hända Angelica, som fått en rejäl utmanare på hemmaplan. Vad jag förstått satte Michaela dessutom sitt svenska rekord med bred marginal.
Glöm inte Storm
Det kan bli en kul sommar för svensk friidrott och inte minst i stavhopp där Armand ”Mondo” Duplantis redan satt svenskt seniorrekord med ett hopp på 5.90 i Texas redan den 1 april - som 17-åring. Det är fortfarande världens näst högsta hopp i år. Bara amerikanen Sam Hendricks har hoppat högre med sina sex meter.
Och glöm inte Ida Storm som krossat det svenska rekordet i slägga med sina 71.52.
Det kommer massor av unga, svenska talanger underifrån och det här är bara början på det uppsving jag och många andra väntat på sedan Christian Olsson, Carolina Klüft, Stefan Holm, Kajsa Bergqvist och Sanna Kallur försvann från världsscenen på nästan samma gång.
Då undrade en hel värld över det svenska friidrottsundret. Det gick inte heller att förklara på något enkelt sätt, men Carolina Klüfts tidiga mångkampsstarter i mästerskapen - och nästan garanterade guld - tog bort pressen från de som kom senare.
Nu kan det vara ett nytt på gång.
Då har jag inte ens nämnt att Khaddi Sagnia bara var sex centimeter från sitt personliga rekord i längd då hon hoppade 6.72 på samma Ullevi där Meijers stavrekord kom. Eller att häcktalangen Amanda Hansson, 17, sprang 100 häck på 13.52.
Får backa klockan tio år
Just att det är så många som kommer fram på en gång, tror jag är en bidragande orsak till att det går så bra. Pressen fördelas på ett helt annat sätt. Namn som Daniel Ståhl, Armand Duplantis och Lovisa Lindh har redan visat att de hör hemma i världstoppen.
Ståhl är redan storfavorit till VM-guldet i diskus i London i augusti och både Duplantis och Lindh kan räknas som medaljhopp.
Jag får backa klockan tio år, till VM i Osaka 2007 för att hitta något liknande. Då räknar jag bort Abeba Aregawis VM-guld på 1500 meter från Moskva 2013, då hon var på tillfälligt (?) besök i det svenska landslaget.
Jag räknar till fem svenska utomhusrekord redan den här sommaren, stav, slägga och 10 000 damer och stav och diskus, herrar.
Då känns det ändå som rekordjakten just har börjat.