Fagerlund: Derbyseger viktigast för Hammarby
En skitstorm är på väg i riktning mot Gullmarsplan.
Vinner Hammarby derbyt kommer den obemärkt passera förbi.
Vinner Djurgården... Ja, då får Stefan Billborn se till att hålla upp armen som skydd och ducka.
Det förberedande upplägget inför ett Stockholmsderby ser nästan alltid likadant ut.
Ett av lagen anländer oftast med betydligt rakare ryggar orsakat av en spelperiod som har blidkat både de själva samt kinkiga supportrar. Det andra har fått pressen placerade på sina axlar och ser den kommande fajten som en möjlighet att bli av med den betungande vikten.
Sedan möts de båda på en Gladiatorspelsvibrerande arena där kärlek och avsky överlappar varandra. Känslor, färger och sång bildar en - förhoppningsvis - svåröverträfflig atmosfär som känns långt in själen.
90 minuter senare kan en hel världsbild ha förändrats.
Resultaten speglar inte insatserna
Det krävs ingen djupgående analys för att konstatera att Hammarby kliver in i det här derbyt med krökt hållning.
De har i ärlighetens namn inte varit särskilt dåliga, stundtals har de till och med spelat riktigt bra. Men fem poäng på fem matcher är inte i paritet med varken klubbens egna ambitioner eller supportrarnas.
– Förlorar vi så blir det väl en skitstorm, sa Stefan Billborn krasst för några dagar sedan.
Han vet, liksom alla andra, att det här derbyt betyder mer än något tidigare har gjort under hans tid som huvudtränare. En seger skulle innebära förnyat självförtroende och framför allt arbetsro.
En förlust? Ja, då blir det väl precis som Billborn själv säger. En skitstorm.
Djurgårdens inledning på säsongen är raka motsatsen till Hammarbys. Här har det plockats poäng genom effektivitet (Gif Sundsvall), maktdemonstrationer (Örebro SK), idogt gnuggade (BK Häcken och IFK Norrköping) och även utan att spela bra (IFK Göteborg).
Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf fick på kortare tid än väntat med spelarna på tåget och nu dundrar de stabilt igenom allsvenskan oavsett hinder.
Tomrum i båda lagen
Båda klubbarna har kivats om vem som går ut som favoriter på söndagseftermiddagen men jag landar osökt i Nikola Djurdjics ord att ingen gör det. Stockholmderbyn är separata matcher som går utanför allt vad sunt förnuft heter.
Visst går det att peka på saker som att kapten Marcus Danielsons hjärnskakning kan påverka Djurgårdens defensiv. Samtidigt har de än så länge visat att de kan vinna matcher om de så spelar med Jacob Une Larsson i mitten eller Kevin Walker på ytterbacken. De löser det ändå.
Vad gäller Hammarby pratas det ofta om tappet av skadade Junior som signifikant för de sämre resultaten. Förutom det är antagligen förlusten av Björn Paulsen också vital. Det finns tomrum både på centralt mittfält och mittbackspositionen som Billborn försöker spackla igen genom att flytta Mads Fenger upp och ned. Nu lär den sistnämnda dansken åter starta bredvid David Fällman och överlåta den öppna platsen på innermittfältet till Darijan Bojanic.
Oavsett vilka som formerar sig ute på planen bör Bajen-spelarna utnyttja den extra vila som de har fått jämfört med Djurgården. Att Thomas Lagerlöf skojade om att det hade behövts en rullstol till hjälp för att Astrit Ajdarevic skulle kunna genomföra 90 minuter mot Norrköping visar att det finns slitna ben i truppen. Lägg därtill sjukdomar och andra krämpor. Ett rivstartande Hammarby med ett grönvitt hav av supportrar i ryggen kan därför bli riktigt jobbigt att möta.
Vem som går segrande ur striden får den som fortfarande lever se. All logik skriker Djurgården. Just därför tror jag på Hammarby.