Laul: Framtiden är grönvit – om Bajen lär sig spela på gräs
Himlen över Tele2 arena var gråvit när allsvenskan tog slut för den här gången.
Framtiden?
Den är grönvit.
Om Bajen bara lär sig spela fotboll på gräs…
Det är lördag 2 november, sex småkyliga grader i luften. Hammarby har precis besegrats i en guldstrid, men vunnit en Europaplats och ett litet allsvenskt silver.
Det blev en oväntad matchbild i den sista striden på Tele2 arena. Andreas Alms BK Häcken vann fler dueller, höll i bollen bättre och ryckte sönder matchrytmen genom att ta god tid på sig vid varje död boll. Kan man inte vara med i guldstriden, kan man åtminstone förstöra den för ett annat lag…
Hammarby var störda och pressade, hemmapubliken drev på, fyllda av energi eftersom IFK Norrköping samtidigt gjort både 1-0 och 2-0 på Djurgården vilket ledde till en enorm ljudkuliss från de 31 037 åskådarna.
För Bajen-spelarna släppte krampen först när Vladimir Rodic hittade Nikola Djurdjic som frispelade Alexander Kacaniklic med en klack – och ett sådant avslutningsläge missar aldrig Kacaniklic.
Kujovic hoppade in och dödade guldstriden
Fotboll handlar om att vinna, men plötsligt hamnade Hammarby i ett läge där det inte räckte, de var tvungna att ösa in mål också eftersom Malmö FF samtidigt hade 2-0 med mersmak borta mot Örebro. Och mål blev det sannerligen i andra halvlek, men då räckte inte ens det eftersom Emir Kujovic hoppade in och dödade guldstriden genom att skjutpassa fram Mohamed Buya Turay till det allsvenska guldmålet 2019. Ett mål som betydde 2–2 och 66 extremt imponerande poäng. Det är en alldeles oerhörd säsong Djurgården gör.
Nedanför mig på konstgräset har Hammarby precis vunnit med 4–1 mot Häcken, kulthjälten Mats Solheim sköt det sista målet med sin sista spark i klubben, det betyder att Bajen har gjort 75 mål totalt, det är förstås också ett otroligt facit. Men i den mest dramatiska av toppstrider, i den jämnaste allsvenskan på över 50 år, gav det ”bara” en tredjeplats, trots att Hammarby var det enda lag som besegrade samtliga toppkonkurrenterna Djurgården, Malmö och AIK.
Det är därför planen nedanför mig inte är stormad av 400 000 Bajen-supportrar. Det har gått sju månader sedan allsvenskan 2019 startade, 30 omgångar senare får Hammarby trösta sig med färska kanelbullar, blöta muffins och hoppsparkar i luften medan karnevalen drar fram över djurgårdsland.
Svårt att kritisera Bajens insats i år
Det går knappt att kritisera Hammarbys insats när de tar 65 poäng, en skörd som räckt till guld nästan vilken annan säsong som helst. Fem år efter superettans danande skärseld har Bajen gjort en resa där tvivel byts mot respekt och där motståndarnas hån övergått i ren fruktan. Alla som ser vad Hammarby håller på med i sitt nybyggda klubbhus i Årsta förstår att här är något ännu större är på gång.
I stället för att zooma in på negativa detaljer, väljer jag att hylla helheten.
Hammarby har gjort sin poängmässigt bästa säsong genom tiderna för att konsulten, sportchefen och den handelsresande fotbollsmannen Jesper Jansson värvade mittfältaren Darijan Bojanic inför säsongen och mittbacken Richard Magyar under säsongen.
Hammarby slutar trea i allsvenskan för att instruktören, fotbollsprofessorn och chefstränaren Stefan Billborn är besjälad av en fotbollsidé som han transformerade från en skiss i en pärm till ett mönster på en fotbollsplan. Från tydlig teori till knivskarp praktik.
Slogs om guldet till sista minuten
Hammarby slogs om guldet till sista minuten i den sista matchen för att de idag är en förening där vinnarmentalitet genomsyrar så gott som varje del av verksamheten. Det var därför Bajen inte föll igenom efter käftsmällen borta mot IFK Norrköping i 22:a omgången. Det var därför laget kunde åka upp till Östersund i näst sista omgången och göra det de misslyckades med i fjol – åka hem med tre poäng.
2019 är året då Nikola Djurdjics Hammarby begravde myten om sig själva som förlorare, året då Bajen tog kontroll över sitt eget öde. När de misslyckades med att vinna åtta lättare segrar på raken i somras, så vann de åtta raka svåra i höst i stället.
Hammarby gör en av sina bästa säsonger någonsin i föreningens historia för att de tillsammans med allsvenskans största och mest trogna supporterskara har gjort Tele2 arena till ett poängalstrande mikrokosmos där Hammarby inte kan förlora.
Hammarby kommer att kvala till Europa 2020 för att de har en mittfältshjärna i Darijan Bojanic och ett mittfältshjärta i Jeppe Andersen. Alla människor behöver en hjärna och ett hjärta för att leva, alla fotbollslag behöver en hjärna och ett hjärta för att fungera. I Hammarby är det Bojanic som är hjärnan och Jeppe Andersen som är hjärtat.
Sanningen svider…
Men oavsett hur mycket bra Bajen har gjort, gör och kommer att göra i framtiden finns det en defekt som inte går att sminka över. Hammarby är mediokert på gräs. Bara fem poäng av 18 möjliga gräspoäng.
Redan nästa år kommer gräslagen att bli fler i allsvenskan, och om Bajen inte förbättrar sina prestationer på fotbollens riktiga underlag riskerar det att dröja ytterligare 18 säsonger innan de har en ny chans på guldet inför sista omgången.
Sanningen är att om Hammarby hade haft samma poängsnitt på bortagräs som på bortaplast hade de vunnit allsvenskan 2019 med marginal. Nu hade Djurgården snittet som krävdes i stället.
Det är en sanning som borde svida för Bajen.