Zlatan om skadan: ”Ett tag ville jag bli körd i rullstol”

Zlatan Ibrahimovic i intervju med Sportbladet

Publicerad 2018-11-06

LOS ANGELES/STOCKHOLM.

Den svåra skadan höll på att knäcka Zlatan.

Nu berättar han för första gången om dramatiken – och hur han isolerade sig från familjen.

– Jag var hjälplös. Kraftlös. Det kändes som om jag var i koma. Ett tag ville jag bli körd i rullstol, säger han till Sportbladet.

Zlatan Ibrahimovic är tydligt skärrad när han berättar om den värsta perioden i karriären. Sportbladet träffar svensken på Hotell Sixty i Los Angeles och 37-åringen öppnar nu för första gången upp sig om dramatiken som utspelade sig efter den allvarliga knäskadan våren 2017.

– Det var väldigt känsligt för mig. Hela världen kände till skadan, men ingen visste några detaljer. Jag kände att det var något personligt som jag inte ville dela med mig om till världen. Det handlade ju om mig.

”Skyldig att berätta för världen”

Zlatan orkade inte med alla frågor som surrade runt om honom: Vad händer nu? Är karriären slut? Skulle han stanna kvar i United?

– Alla de här detaljerna. Det var personligt. Men till slut kände jag att jag var skyldig att berätta om det för världen. Nu är jag redo att berätta. Då blev det i den här boken.

Boken heter "Jag är fotboll" och är skriven tillsammans med journalisten Mats Olsson. Där avhandlar Zlatan hela sin långa karriär och fotbollsprofiler som José Mourinho, Andrea Pirlo, Paul Pogba och Patrick Vieira berättar personliga anekdoter om allt de upplevt med svensken.

Det var mer än en knäskada han åkte på den där Europa League-matchen mot Anderlecht våren 2017. Det var långt värre än så.

– Allt var trasigt. Korsbandet, det externa ligamentet var av. Bicepsmuskeln. Baksidan. Det var ingen vanlig skada i fotbollsvärlden. Ofta har man bara en skada i sitt knä, fixar det och kör på. Det här var en multiskada. Det skulle pysslas ihop, delar av knät skulle sys ihop.

”Mitt ego som gjorde att jag skadade mig”

Zlatan kunde inte acceptera att han var sårbar. Att han, som är så stor och stark, faktiskt kunde bli allvarligt skadad.

– Jag var hjälplös. Jag visste inte vad som hände. Jag trodde inte att jag var skadad när det hände. Jag sa: "det här är inga problem. Jag är stålmannen och det är ingen fara". Så jag gick och la mig med ett lite svullet knä. "Jag är okej i morgon", tänkte jag. Det var mitt självförtroende och mitt ego som gjorde att jag kände att inget kunde skada mig.

Till slut insåg han förstås att en operation var ofrånkomlig. Problemet? Hur skulle han veta vilken av alla läkare – där farligt många verkade vara uppmärksamhetstörstande charlataner – som skulle utföra operationen?

– Alla ville bli kända genom att operera mig. Det är trixigt. Vem ska du välja? Jag hade tur med rätt folk runt omkring mig som vill mig väl. Det är viktigt. Jag var beroende av andra människor som såg till att allt var bra. 

”Jag vill styra äver mitt eget avslut”

Där och då fick han höra att fotbollskarriären var över.

– Hela världen sa det. Alla dömde ut mig. Men med tanke med rädslan och respekten som många känner för mig så säger de bara saker och ting indirekt: "det här blir jobbigt och svårt", i stället för "det kommer inte funka, du är slut."

Zlatan vägrade dock tjurskalligt gå med på att karriären skulle kunna vara över.

– Det triggade mig. Det gav mig motivation och adrenalin. "Jag ska klara av det". Jag ska bestämma hur jag ska avsluta min karriär. Det är inte folk eller media som ska säga det. Jag ska bestämma. Jag tänkte att jag skulle börja min karriär som jag avslutade den, inte genom att halta eller någon skada eller någon annan utomstående faktor som jag själv inte kan styra över. Jag vill styra över mitt eget avslut för det tycker jag att min karriär förtjänar.

Men även om han låter stark och beslutsam när han berättar om det i efterhand så var det inte alltid fallet under själva rehabiliteringen. 

"Det var en svår tid för mig, en svår prövning. Vid ett tillfälle på gymmet kände jag plötsligt hur jag blev alldeles yr i huvudet ... Jag avslutade passet och gick därifrån men innan jag kommit fram till hissen blev jag tvungen att lägga mig ner på golvet. Jag hade ingen kraft att röra mig. Mino (Raiola, Zlatans agent) var med mig och ringde genast till Dario. Samtidigt passerade folk, gick fram och tillbaka alldeles intill, och jag bara låg där, jag kunde inte röra mig. Dario kom dit och de lyfte in mig i rummet. De sa att jag behövde socker och Mino började mata mig med biscottis och marmelad. 'Mino, enough', sa jag till honom. 'No, no, more«, sa han och fortsatte mata mig. Då tänkte jag: »Fan, det här kommer att bli en lång väg", skriver Zlatan i boken.

”Jag kände att stålmannen har lite svaga sidor”

För Sportbladet utvecklar han hur illa det faktiskt var.

– Jag var hjälplös, kraftlös och visste inte hur jag skulle gå till väga i vissa stunder.

Hur mådde du?

– Som person fick det mig att inse att något kan hända mig när som helst. Länge kände jag mig som stålmannen. Ingen kunde bryta ner eller sänka Zlatan. Det jag gör är jag bäst på. Jag är störst och kan göra allt och allt går min väg. Men där (med skadan) svängde allt. Jag tackar för att det hände nu och inte i början av min karriär, säger Zlatan och fortsätter:

– Då var jag stålmannen som skulle framåt. Men nu kände jag att stålmannen kanske har lite svaga sidor. Men det gjorde jag inte när jag var yngre. Då var jag unbreakable.

När Zlatan kämpade sig tillbaka från skadan så valde han att isolera sig från familjen. Hustrun Helena Seger och barnen Maximilian och Vincent.

– Agenten och fysion var med mig. Familjen var med första veckan. Jag ville inte att mina barn skulle se mig på det sättet. Det var det första jag sa (efter skadan). Att jag vill kunna spela fotboll med mina barn och leka med dem i trädgården. Göra olika aktiviteter. Inte vara någon som haltar.

”Jag trillade ner till botten”

Men det gick långsamt och Zlatan, som alltid sett sig som oövervinnelig, visste inte hur han skulle hantera sin svaghet.

– Jag valde att vara isolerad. Träna och vara hjälplös. En eller två hjälpte mig. Ett tag ville jag bli körd i rullstol, men de sa nej: "ingen i världen ska få se dig i rullstol. Du ska gå med kryckor och du ska lida. Du ska själv gå igenom det här och ingen annan".

Zlatan och hans medhjälpare pendlade mellan Pittsburgh och Miami under rehabiliteringen.

– Jag bara tränade och tränade. Det var så tråkig träning att du inte kan förstå. Jag hade varit på toppen av berget och i högform (i Manchester United), men därifrån trillade jag ner till botten. Det kändes som att jag var i koma. Jag kunde inte röra mig. Jag trillade rakt ner och du kan ju tänka dig hur jag kände mig. Inte bara som fotbollsspelare utan också som människa. Där jag inte kan göra något längre. Ena dagen: wow. Dagen efter: noll.

Grät du?

– Nej. Jag var mer: "Vad har hänt?". Jag förstod inte vad som hade hänt för jag har aldrig haft en sån skada innan, för det var ingen vanlig skada. 


Zlatans nya bok ”Jag är fotboll”

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.