”Tryckte pistolen mot mitt huvud”
14-åringen vände sig om och sprang – sex år senare är han framme i fotbollens världselit
Publicerad 2017-12-17
Richarlison kunde känna pistolens kalla stål mot sin tinning. Mannen med handen om kolven trodde att den unge brassen hade inkräktat på hans drogterritorium – ett misstag som utan vidare kan straffas med döden i de mest kriminella delarna av Brasilien.
Höstens stora sensation i Premier League var bara 14 år men där kunde hans liv ha slutat.
– Om han hade tryckt av hade det varit över. Han sa att om han någonsin såg mig igen skulle han skjuta oss utan att tveka. Mig och mina vänner. Sedan vände jag mig om och började springa.
Han har aldrig slutat springa sedan dess.
Förra säsongen lyckades Watford placera sig precis ovanför nedflyttningsstrecket i Premier League. Den här säsongen ligger laget i skrivande stund på nionde plats efter en i delar sensationell höst.
Tränaren Marco Silva har lyckats förvandla Watford från ett bottenlag krigande för sin existens till ett vinnande och attraktivt fotbollslag som väckt beundran över hela England. Den stora anledningen till det stavas enligt många Richarlison.
Brassens genombrott har varit sensationellt, med fem mål och fyra assist på 17 starter, men det är ändå ingenting jämfört med hans osannolikt snabba resa till världens största fotbollsscen.
Föra fyra år sedan spelade brassen fotboll med udda skor på gatorna i Nova Venecia. Kommande sommar väntas buden från Europas allra största fotbollsklubbar nu regna över 20-åringen.
”Lärde mig springa av pappa”
Det var i födelseorten Nova Venecia, nordost om Belo Horizonte, pistolhotet utspelade sig. Richarlison spelade fotboll med några vänner när de letade sig allt för långt bort från sina hemmakvarter. En av stadens många kriminella krafter misstog då 14-åringen för en rivaliserande försäljare och reagerade med allt det våldskapital en pistol kan placera i händerna på en desperat ung människa.
Richarlison svarade med det hans pappa lärt honom att alltid göra såväl på som utanför fotbollsplanen. Han sprang.
Richarlison döptes efter en av pappans favoritspelare med samma namn. Fadern, till yrket murare, hade själv drömt om att bli professionell spelare men nådde aldrig längre än till ett lokalt amatörlag. Tidigt bestämde han sig därför för att sonen skulle få bättre förutsättningar än han själv haft.
– När jag var sju år köpte pappa tio fotbollar till mig. Inte för att han egentligen hade råd utan för att han ville att jag skulle bli en fotbollsspelare.
Pappan var också anfallare, precis som hans son skulle bli, och är fortfarande brassens stora förebild.
– Jag har alltid sprungit och det är något jag lärt mig från att se min pappa. Han gav aldrig upp på fotbollsplanen och försökte alltid göra ett mål till. Jag försöker göra samma sak och kommer alltid vara på jakt efter målet tills domaren blåser i sin pipa.
”De jobbade tillsammans med polisen”
Men för Richarlison var inte den första och kanske största utmaningen att löpa ifrån sin motståndarförsvarare. Istället handlade det om att fly det liv många av hans vänner valde på jakt efter snabba pengar och en väg ut ur fattigdomen.
– Majoriteten av minna vänner började sälja droger på gatan eftersom de såg de enkla pengarna. Stora pengar. Men jag visste att det var fel så jag sålde choklad och glass och tvättade bilar istället eftersom jag visste att det var rätt sak att göra. Och för att jag kunde hjälpa min mamma.
Richarlison spenderade precis som sina vänner dagarna på gatorna men istället för droger var det alltså choklad och glass han levererade åt en vän som ägde en lokal butik. Den unge pojken sprang upp och ner för gatorna med varorna tills solen gick ner. Sedan fick han hälften av förtjänsten. Det räckte dock inte speciellt långt.
Vännerna satte därför press på Richarlison att ansluta till de lokala gängen men den unge pojken lyckades stå emot. Mycket tack vare sina fotbollstränare.
– De jobbade tillsammans med polisen och försökte att ge mig tips på vilken väg jag skulle ta framåt, vad som var rätt och vad som var fel. Det var samma sak hemma och det var därför jag inte valde det kriminella livet.
När Richarlison var 16 år spelade han fortfarande fotboll på Nova Venecias gator med två sandaler som mål och i lokallaget Real Noroeste med ett par udda fotbollskor han lyckats tigga till sig av ett par välvilliga vänner. Pappans dröm att fotbollen skulle bära hans son ut i världen rann samtidigt sakta men säkert ut i sanden.
Det var nu agenten Renato Velasco kom in i Richarlisons liv.
”Han öppnade den första dörren”
Velasco såg en talang storklubbarna missat men framförallt en vilja brasiliansk fotboll på många sätt saknat. I ett fotbollsland som blivit berömt för att producera konstnärer kom här istället ett vilddjur med fysiken som sin kanske allra främsta egenskap.
– Renato var den som öppnade den första dörren för mig. Han gav mig ett par fotbollsskor, eftersom jag spelat med ett udda par, och sa åt mig att ”jag kommer hjälpa dig för du har kvalitéer”.
Strävan uppåt fick dock börja från botten med provspel för nationens olika akademier. Anfallaren var samtidigt 17 år och enligt många redan för gammal för att ses som en vettig investering.
– Jag åkte först till Figueirense men de ville inte ha mig. Det var extremt tufft eftersom de i den åldern letar efter spelare som nästan omgående är redo att spela. När jag tränade med Figueirense hade de 30 provspelare och de tog bara ut en från varje årgång. I America Mineiro var vi 15 och jag lyckades ta mig in. Det var där min resa började.
Väl inne hos andraligalaget América gick det sedan fort för Richarlison. I december 2014 skrev han på sitt ungdomskontrakt, i juni 2015 flyttades han upp till seniorlaget, i augusti 2015 kritade han under ett sponsorkontrakt med skoföretaget Nike, i december 2015 köptes han loss av storklubben Fluminense, i maj 2015 debuterade han i högstaligan och i juli 2017 – 2,5 år efter sitt första professionella kontrakt – såldes han vidare till engelska Watford för 125 miljoner kronor.
”Allt var klart med Ajax när han ringde”
Då hade den nu 20-årig anfallaren avfärdat erbjudanden från Palmeiras och holländska Ajax för att spela i Premier League under Marco Silvas ledning.
– Allt var klart med Ajax och vi skulle bara skriva under de sista dokumenten när Marco ringde mig. Han sa att jag skulle få spela som en av tre anfallare i hans system, att han kände till alla mina kvalitéer och att han ville ha mig. Jag tvekade aldrig och i dag är jag väldigt glad att jag valde Watford.
Investeringen var rejäl för Watford och innan nyförvärvet ens landat på brittisk mark hade klubben sett till att sy ihop ett helt liv åt sin 20-årige supertalang.
Brasilianske målvakten Heurelho Gomes engagerades som mentor och tolk åt 20-åringen under engagemang med klubben och på fritiden bor Richarlisons hos sin agent Renato Velasco och dennes fru Giovanna som flyttat med till Watford för att hjälpa ynglingen att komma tillrätta.
– En vanlig dag så väntar han på att jag ska äta klart på anläggningen och sedan skjutsar jag hem honom så att han kan äta Giovannas brasilianska mat, säger Heurelho Gomes.
En rutin som gjort omställningen från den stökiga men så välbekant vardagen i Nova Venecia till vintern i Watford hanterbar.
– Ärligt talat visste jag i stort sett ingenting om Watford som stad eller klubb innan men jag trivs verkligen. Spelarna, tränarna, ledningen och fansen har verkligen fått mig att känna mig välkommen, säger Richarlison.
På planen har anpassningen också gått sensationellt smidigt. Fluminenses tränare Abel Braga tror sig veta varför.
– Om du ser på brasilianska anfallare som flyttat till Europa så har de normalt sätt behövt lite tid att anpassa sig på. Ronaldo, Ronaldinho, Neymar... Det finns gott om exempel. Men Richarlison är en atlet. Han är väldigt stark fysisk och älskar duellerna med försvararna.
”Är min största dröm”
Visst är Richarlison långt ifrån den normala bilden av en ung brasiliansk anfallare. Förutom att finnas med på topp 20 i Premier Leagues skytteliga är 20-åringen också trea på listan över spelarna som gett sig in i flest dueller den här säsongen.
Brassen har därför jämförts med så olika spelare som Cristiano Ronaldo och Jamie Redknapp när den brittiska fotbollspubliken gjort sitt bästa för att hitta ett fack åt nykomlingen. En följd av Richarlison fina teknik men också enkla men lika effektiva fotbollsfilosofi. Att kriga. Att springa.
Ingen har heller lyckats springa så snabb från glassärendena på Nova Venecias gator till miljardindustrin Premier League. Från fotbollskvällarna med sandaler som mål på gator kontrollerade av knarklangare till snookermatcher med landsmännen David Luiz och Willian i den förstnämndes fashionabla hus utanför London. Från fotbollsmatcherna med udda skor i lokallaget Real Noroeste hemma i Brasilien till Europas största arenor och lukrativa skoavtal med världens största tillverkare.
– Jag är ändå inte förvånad över att allt i mitt liv förändrats så snabbt. Från den dagen jag började spela i America till Fluminense och nu Premier League har allting kommit i precis rätt ögonblick för mig. Jag brukade faktiskt sitta hemma och se på Premier League på min farbrors tv när jag var liten. Jag blev förälskad i det jag såg – farten i spelet och hur det liksom aldrig pausade. Jag sa till honom att ”där ska jag spela en vacker dag”.
Med tanke på hur snabbt Richarlison nått hit är det kanske inte så förvånande att han också har bråttom vidare. Brittisk press talar redan om intresse från ligans allra största klubbar men för 20-åringen hägrar framförallt ett annat mål.
– Det är redan en dröm som blivit sann att spela i Premier League men min största dröm är att spela VM för Brasilien. Jag måste nu göra allt för att uppfylla det.
Många menar att landslagsuttagningen redan är välförtjänt men för att säkra en plats i en framtida VM-trupp krävs förmodligen steget till en större klubb för 20-åringen. Kanske redan i januari men mest troligt till sommaren.
Så det gäller för Watfords fans att njuta av Richarlison så länge de kan – och för Richarlison att njuta av dem.
– Jag var väldigt förvånad över mottagandet jag fick här och kan inte beskriva hur mycket fansen har betytt för mig. Deras kärlek motiverar mig att spela ännu bättre. Och att springa ännu längre.
Från männen med pistoler. Från fattigdomen och de udda skorna. Mot VM och stjärnorna.
Källor: Daily Mail, ESPN, The Sun och Reuters.