Kräks om du vill – tugga i dig fakta först

Kristoffer Bergström

Ett par dagar efter svensk fotbolls potentiellt mansgrisigaste ögonblick 2017 är det värt att diskutera vad som egentligen hände med kubbturneringen i Alingsås.

Det är okej om du vill kräkas.

Men tugga i dig faktan först.

Det är klart att en förening kan spela kubb med sina sponsorer mitt under brinnande säsong. Det är inget fel i att förlägga träffen till en helg på sommaren. Och nog låter det rimligt att hålla den på sin hemmaplan, vem skulle inte visa finrummet för fingästerna?

Nej, kärnfrågan kan inte vara varför Holmalunds IF:s kubbturnering skulle hållas just på Brogårdsvallen tionde juni, utan huruvida den trängde bort damernas elitmatch i fotboll. Det hade varit både bakåtsträvande och sexistiskt, något liknande hade knappast drabbat ett herrlag i superettan.

Men var det verkligen så?

När jag kom till jobbet i måndags hade jag läst och sett om arenaflytten i Sportbladet, Alingsås Tidning, GP, DN, Radiosporten, SVT och TV4. Jag hade hört uttalanden från Hedvig Lindahl (”bra att det ifrågasätts”) och Olivia Schough (”jag kräks”), läst ex-spelaren Lisa Eks välformulerade blogginlägg, men inte fått händelseförloppet klart för mig.

Började med insändare

Nu har jag lagt en arbetsdag på att förstå turerna. Pratat med de involverade, läst de fåtal protokoll som finns, tagit del av mejlkorrespondens. Följande gäller:

1. I lördags slog Holmalund Mallbacken med 2–1 i en match som inte spelades på deras arena Brogårdsvallen i Alingsås utan tre kilometer västerut, på Mjörnvallen. Det var fritt inträde och 470 personer kom, vilket är ungefär fyra gånger mer än lagets övriga hemmasnitt.

2. En anonym insändare i Alingsås Tidning beskrev sin ”kräksmak i munnen” av ”praktskandalen”. Den plockades upp av Lisa Ek på Twitter, besvarades av Schough, citerades av media och spreds vidare.

3. Holmalunds IF försvarade sig med att kubben är en årlig tradition, men det var att tänja på sanningen. Den har bara hållits en gång tidigare och då på en annan plan.

4. Datumet hade sin logik om träffen skulle hinnas med före semestern. Veckan före var det studenthelg, veckan efter Potatisfestivalen och veckan därpå midsommar.

5. Föreningen fick varken ihop nog med personal eller pinnkastare, så turneringen ställdes in. De övervägde att flytta den till hösten men efter uppståndelsen är den troligtvis nerlagd för gott.

6. Det har tidigare blåst runt Holmalunds damsatsning, laget har varit nerlagt och återuppståndet. Till nästa säsong bryter sig damsektionen loss för att kunna fortsätta betala elitlöner, vilket går emot föreningens stadgar.

Kunde ha spelat på söndagen

Allt är relevant, men inget besvarar grundfrågan. Blev damerna bortknuffade?

Så verkar det när Allingsås Tidning skriver att lekstunden med finansiärerna bestämdes i februari, vilket är suspekt eftersom Elitettans spelschema spikades på en telefonkonferens en månad tidigare, nionde januari.

– Vi satt på telefonmötet och hade inga restriktioner om tionde juni. Det kom i efterhand, säger en person ur klubbens damsektion som jag pratar med.

Jag tog hennes ord för sanning tills en annan ur föreningen visade mejl från fjärde januari, fem dagar före schemaläggningen, där det framgår att damsektionen redan känner till kubbtävlingen. Med den vetskapen valde de ändå att lägga sin hemmamatch när arenan var uppbokad.

– Vi väljer ofta att spela på lördagar för att det passar bäst, säger damsektionens representant när jag återkommer med frågor om mejlen.

Det påståendet är lätt att syna. Av Holmalunds IF:s fyra första hemmamatcher var två på lördagar, två på söndagar. Det verkar helt enkelt skifta. Och något skäl till att söndag inte hade fungerat den här gången får jag varken av Holmalund eller av motståndarna Mallbacken (som säger till mig att de lika gärna hade spelat dagen efter).

Använd inte Alingsås som slagträ

Jag får det inte till något annat än att Holmalund frivilligt flyttade till Mjörnvallen. Den ordinarie arenan stod redo på en passande speldag men de valde bort den. Kubbskandalen existerade inte, fast de flesta större redaktioner åtminstone indirekt hävdat det.

– En anonym insändare togs för sanning. Det har varit helt surrealistiskt. Ingen i sektionsledningen har någon gång varit upprörd, säger Joakim Larsson som är ordförande för damsektionen.

Det enda snopna är att vi går miste om ett friläge att prata om en större och mer seglivad skandal. Om den pågående nervärderingen av damfotboll, den som tar sig uttryck på alla nivåer, från Uefas Champions League-ersättningar, via företagens ovilja att sponsra, till sportjättarnas design av matchställ till klubbarnas fördelning av träningstider. Skandalen som är näthat och fördomar, forskningens fokus på manskroppen, den minskande men alltjämt plågsamma bristen på kvinnliga idolbilder och tv-spelskaraktärer som sparkar boll.

Vi kan inte prata nog om kampen som måste drivas framåt med hjälp av uppsatser och insändare, med listor på löneskillnader och plantider. Den ska drivas politiskt och medialt, på grusplanerna och på årsmötena.

Oj vad vi ska fortsätta slåss mot orättvisorna. Vi ska bara inte använda en folkfest i ett soligt Alingsås som slagträ.