Spelarna gjorde bort Hamrén

Johan Flinck

Förbundskaptenen måste väl för guds skull också ha tänkt till?

Spelarna gick ut och fördömde Irans regim i dag.

Samtidigt gjorde de – omedvetet – bort sin egen förbundskapten.

helskärm

På sin presskonferens i går kväll vägrade Erik Hamrén svara på Sportbladets fråga om hur han såg på mötet med Iran med tanke på den politik som landets regim för, där kvinnor förtrycks och politiska aktivister förföljs – bland annat.

När fem av hans spelare 14 timmar senare klev fram och mötte pressen tog samtliga avstånd från den politik som Irans regim för.

Välkommet, befriande och det enda rätta förstås – att de sa vad de tyckte alltså.

Men därmed gjorde de också bort sin egen förbundskapten.

Omedvetet givetvis – men lika fullt blir det konsekvensen av deras tydliga ställningstagande.

Och just det var säkert inte lika välkommet hos delar av den enorma ledarstaben.

För nu framstår ju Hamrén som...ja, feg.

Det var inte oväntat att Erik Johansson, som i sin vardag egentligen är mer intresserad av det som händer utanför de kritade linjerna än innanför, skulle ha en åsikt.

Men också den nye killen i klassen Isaac Kiese Thelin sa vad han tyckte och till och med Emil ”Det är kul att spela fotboll” Forsberg uttryckte en åsikt.

Några av spelarna nöjde sig heller inte med att prata om vad de själva tyckte personligen utan pratade om vad ”vi”, vad landslaget (och då får man anta att de inbegriper sin förbundskapten) ska stå för:

– Det är klart vi måste stå emot det /.../ Det är viktig att vi står upp för det, sa Andreas Granqvist.

– Det är något som vi och jag tar avstånd från, sa Kiese Thelin.

Spelarna var förstås instruerade/förberedda på att frågan skulle komma men det måste väl för guds skull Hamrén också ha varit i går?

Jag påstodfrågade Erik Johansson om han hade tänkt till vad han skulle säga innan han kom till den mixade zonen.

– Ja, men det har man väl alltid gjort, svarade den tänkande mittbacken.

Sedan kan man ju inte låta bli att fundera på varför alla spelarna uttryckte så tydliga åsikter just den här gången – och så unisont.

Hade de snackat ihop sig?

Hur mycket instruktioner hade de fått?

Hade de tagit ställning även om Hamrén inte hade fått frågan i går?

Eller var det deras reaktion på Hamréns duckande?

Eller fick någon högre upp i förbundshierarkin nog av undfallenheten efter gårdagens presskonferens och ”krävde” ett ställningstagande från landslaget?

Oavsett: Jag tror aldrig att jag under mina år med landslaget varit med om att spelarna, om än omedvetet, gjort bort sin förbundskapten på det här sättet offentligt.

Men det är alltså inte spelarnas fel, de gjorde helt rätt när de svarade vad de tyckte. Det här bäddade förstås Hamrén helt och fullt själv för i går.