Fem punkter: Malmö FF-Djurgården
Uppdaterad 2020-07-02 | Publicerad 2020-07-01
MALMÖ.
Per Bohmans fem punkter från Malmö FF–Djurgården på Eleda Stadion.
1. Malmö FF gick i fällan...
Efter bara någon minut lirkade Lasse Nielsen in en boll bakom Djurgårdens mittfält. Där stod Anders Christiansen som snabbt sög in den och gick till en farlig attack mot ett fallande bortaförsvar.
Skulle Djurgården verkligen vara så vidöppet?
Nä.
Det var uppenbarligen ett mindre olycksfall i arbetet. Jesper Karlström och Fredrik Ulvestad är inte alltid de bästa mittfältarna när Djurgården ska driva en match. Men när de får vara 50 procent destruktiva och 50 procent konstruktiva är det en perfekt mittfältsduo. Jag vet inte hur många gånger – 10-15? – som Djurgården i den första halvleken lockade Malmö FF att spela in en farlig passning centralt bara för att blixtsnabbt stänga ytan och sno åt sig bollen.
2. ... för Djurgården var bättre före paus
Följden blev förstås att Djurgården fick avnjuta ett bollinnehav som gjorde Jon Dahl Tomasson kraftigt frustrerad.
– Men vi behöver ju hålla i bollen, grabbar!
I stället för att lyfta en kvalitativ längre boll på Kiese Thelin eller försöka ett mer direkt spel mot Sören Rieks och Jo Inge Berget längs kanterna så fortsatte MFF stånga sig blodiga mot Holmberg, Ulvestad, Karlström, Berg och Une Larsson centralt. Djurgården borde dock ha utnyttjat bollvinsterna bättre i offensiven.
Fouad Bachirou kunde dessutom ha blivit utvisad när han alldeles bryskt stängde ner Edward Chilufya efter att själv slängt bort bollen i en farlig yta.
Jag tyckte dessutom att Anders Christiansen hade en horribelt bolltappande första halvlek och vände mig mot min kollega Johan Flinck.
– Har inte AC varit rätt jävla svag?
3. Christiansen – allsvenskans Scholes
Bara en minut senare visade dansken vilken enfaldig typ man är. Ja, Christiansen tappade mycket boll i den första halvleken. Ja, Djurgården sittande mittfältare och mittbackar kväste nästan hela tiden Christiansens favoritytor.
Men allsvenskans bästa spelare är ju allsvenskan bästa spelare just eftersom han är skoningslös varje gång motståndarna släpper honom med blicken.
Tre gånger före paus undslapp han bevakning. Tre gånger fick han superlägen.
Precis före vilan anföll MFF till sist via kanten när Behrang Safari piskade upp en boll som Sören Rieks sprang loss på. Jo Inge Berget släppte bollen förbi sig och där kom Danmarks Paul Scholes instormande. Christiansen är inte bara lika rödhårig som engelsmannen, han är dessutom välsignad med samma förmåga att – snett bakifrån – forsa in i straffområdet och trycka in bollen i nät.
4. Förstår varför Kujovic inte startade men...
Jag förstår varför Emir Kujovic inte startade matchen. Inför avsparken pratade Thomas Lagerlöf om matchplanen.
– Vi vill inte ha halvlånga anfall. De ska vara längre eller så ska de vara snabba.
Efter en kvart ställde sig Kim Bergstrand upp och skrek ut sin första order till spelarna.
– LYFT PÅ CHILI (Edward Chilufya)!
De ville utnyttja havet bakom Lasse Nielsen och Anel Ahmedhodzic, men var faktiskt bättre när de gjorde vad de älskar mest av allt. De karaktäristiskt distinkta, kliniska spelvändningarna från Aslak Fonn Witry, Jonathan Augustinsson och Jesper Karlström från kant till kant följt av ett skarpt inlägg in i straffområdet. När Emir Kujovic byttes in vann klippan från Klippan flera tuffa nickdueller mot Nielsen. Problemet var att han vann de där duellerna vid mittplan i stället för att lagkamraterna gav honom chansen att göra det inne i straffområdet.
5. Kiese Thelin – bäst på plan!
Malmö hade stora problem även första kvarten efter paus då Djurgården tryckte ner skåningarna i skosulorna. Därefter fick de bättre kontroll på skeendet. Fouad Bachirou kunde hitta lugnet i längre anfall när det behövdes, Anders Christiansen och Isaac Kiese Thelin tryckte på i spelvändningarna när rätt lägen öppnade upp sig. Kiese Thelin var för övrigt bäst på plan (tillsammans med tappre Anel Ahmedhodzic) och höll hög landslagsklass i targetspelet mot duktige Erik Berg.
1–0 stod sig och det var väl inte orättvist samtidigt som jag måste betona att Djurgården höll god klass genom 90 minuter. På vissa sätt tycker jag faktiskt att MFF gjorde starkare insatser i kryssmatcherna mot Häcken, Varberg och AIK men hemmaspelarna ger nog fan i det efter den här vinsten, särskilt som Djurgården var en svårare motståndare än de andra tre.
Tre poäng var helt avgörande och Malmö FF levererade tre poäng.