Sebastian Eriksson: ”Spela i Gais? Uteslutet”
Publicerad 2023-11-05
GÖTEBORG. Sebastian Eriksson, 34, är osäker på sin egen framtid i IFK Göteborg, men desto säkrare på att han saknar att möta de klassiska AIK-profilerna.
Men han vet var han inte spelar fotboll 2024.
– Jag i Gais? Uteslutet, säger han.
Efter 14 säsonger i IFK Göteborg kan det vara sista matchen inför hemmafansen för allsvenske profilen Sebastian Eriksson på måndag kväll. 35-åringens kontrakt med Blåvitt går ut efter säsongen.
Vad händer sedan?
– Jag vet inte. Förhoppningsvis spelar jag fotboll i IFK Göteborg 2024, säger Eriksson när Sportbladet ska ta ett kortare samtal med veteranen efter träningen på Kamratgården.
Det blir mer än tre minuters snack.
Vad får du för signaler från Ola Larsson (tekniske direktören)?
– Inga alls. Jag vill inte prata om det egentligen. Förhoppningsvis är det bara tio dagar kvar av säsongen. Vi ska slå AIK och sedan är det över, ytterligare ett år där man stångat sig blodig, säger han med ett typiskt snett Sebastian Eriksson-leende.
Vill du spela vidare?
– Ja, verkligen. Jag har fått kämpa många år för att ens kunna spela fotboll med alla mina skador. Jag vet inte om det finns någon som spelar fotboll med de skador jag har, säger han utan på något sätt söka efter medlidande.
Inte så många ”grisar” i AIK
Om Blåvittkarriären på hemmaplan tar slut på måndag kväll (IFK Göteborg spelar borta mot Varberg i sista omgången) så är det mot en klassisk motståndare i AIK, laget som IFK Göteborg mött tredje mest med 222 matcher efter lokalrivalerna Örgryte (313 matcher) och Gais (270 matcher).
Sebastian Eriksson både brinner i ögonen och blir smått sentimental när han pratar om Gnaget, klassiska AIK-möten och spelarna han älskat att bråka/tacklas/tjôta med.
– Nu låter jag som ”allt var bättre förr”. Då ställdes man mot spelare som Anders Svensson i en match, sedan AIK i nästa med Bojan (Djordjic), Tjerna (Daniel Tjernström), Kenny Pavey, Per Karlsson och Nisse Johansson, givetvis.
– Det var tufft och hårt, men AIK hade faktiskt inte så många grisar. Det var det andra lag som hade, säger Eriksson med ett konstaterande bara i förbifarten.
– Det har runnit mycket vatten under broarna i båda föreningarna under de här åren. Tyvärr har vi haft det värre än AIK. Dom har i alla fall två guld på senare år, vi bara ett på 24 år. Men jag är glad att jag har lyckats hänga kvar så länge.
Allsvenskan 2023 kan avgöras i en ren guldfinal i sista omgången mellan Malmö FF och Elfsborg på Eleda Stadion. Senast något liknande inträffade var 2009 när IFK Göteborg och AIK gjorde upp om guldet på Gamla Ullevi i en match som AIK vann med 2–1.
Siste kvar från guldmötet
Sebastian Eriksson spelade hela den matchen och är den ende kvarvarande spelaren från den klassikern när lagen möts på måndag kväll.
Är det din bittraste förlust?
– Ja. Vi ledde i paus och var så nära att ta det. Jag var med som lärling när vi vann 2007, spelade inget i allsvenskan, bara i cupen, och fick ingen medalj då. Vi hade ett bra läge 2015 också men då sålde vi Lasse Vibe under sommaren, fick problem med målskyttet och IFK Norrköping gick om när de vann massor av matcher i följd. Vi hade ett läge att avgöra i slutet av serien men då brände Tom Pettersson öppet mål från två meter. Men 2009 var ändå värre. Det är bittert att aldrig ha fått vinna ett SM-guld.
– Det är ändå sjukt att jag är den ende som är kvar sedan den matchen. Pertan var den i AIK som hängde i längst, säger Eriksson, inte utan viss beundran för försvararen som spelade sin sista minut i AIK för ett år sedan inför stående ovationer på Friends.
Finns den klassiska rivaliteten kvar mellan IFK Göteborg och AIK?
– Det är en rivalitet, men jag vet om det hinner byggas upp mellan spelarna på samma sätt längre. Det är en sådan otrolig omsättning på spelare. Efter tre år är det helt nya trupper. Man hinner inte bygga upp en rivaliteter som med Bojan eller Tjernström förr. Saletros, Milosevic och Nordfeldt är profiler, men resten...? Jag kan dom till namnen, men inte så mycket mer.
– Förr fick man en relation med varandra även om man bara möttes två gånger per år, men när man gjorde det i många år så blev det något speciellt. Man byggde något med de spelarna. Det var inte vänskap! säger han bestämt och lägger snabbt till:
– Men de var inte hat heller. Det var något annat.
Ska få Nordfeldt ur balans
Vem vill du glidtackla i AIK i det som kan vara din sista hemmamatch på ett utsålt Gamla Ullevi, om du får spela?
Sebastian Eriksson suckar.
– Michael, man får inte glidtackla längre. Såg du inte hur det gick för Kolbeinn (Thordarson) mot Elfsborg? Glidtacklingar är passé.
– I så fall vill jag försöka snacka Kribba (Kristoffer Nordfeldt) ur balans. Vi känner varandra väl, vi är jämngamla och följdes åt i ungdomslandslagen. Jag har aldrig sett honom arg.
Sebastian Eriksson står på 249 allsvenska matcher, 13 mål, 14 assist, 59 varningar och två röda kort för IFK Göteborg.
Kan du tänka dig att spela för någon annan allsvensk klubb?
– Helst inte, men måste jag så… Jag vill spela, det är mitt jobb.
Det är god chans att Gais går upp.
– Just det är inget som är aktuellt för mig. Det är uteslutet.
Vill att han spelar vidare
Med sambon Sara Baldebo har Sebastian Eriksson sönerna Vincent, 4, och Valentin (2-årskalas under lördagen) och ett nytt hus i nordvästra Göteborg nära havet, i en byggprocess som inte var helt smärtfri.
– Det blev ett jäkla projekt och huvudvärk, mitt i livet med små barn. Byggbranschen är speciell och det är hårda tider. Det var leverantörer som gick omkull och ett helvete ett tag, men det har gått bra.
Vill familjen riskera att ha dig hemma på heltid?
– Dom vill att jag ska spela vidare. Men det ska också vara värt det, på en viss nivå. Vi får se vad som händer. Jag känner att jag har mer att ge på en fotbollsplan.