”Det går inte att vara snäll”

Zvirgzdauskas om att kallas allsvenskans hårdaste mittback

HALMSTAD. Pappan tyckte att Tomas Zvirgzdauskas borde satsa på boxningen – mamman sa nej.

– Hon är läkare, hon ville inte.

Boxning är inte bra för hälsan, säger Tomas.

Det blev en kombination – den litauiske landslagsmannen är i dag allsvenskans hårdaste mittback.

En sådan gubbe ska givetvis vara med i LAULS ELVA.

Vi bestämmer att vi ska ses vid Örjans Vall halv tolv–tolv en tisdag i början av mars.

När jag kommer tio i tolv har Tomas åkt, det har blivit en missuppfattning; Tomas trodde att jag skulle komma halv och efter att ha väntat en kvart åkte han.

– Han satt här och väntade ganska länge. Nu skulle han hämta sin fru, säger klubbdirektören Mikael Kaller.

Jag ringer upp Tomas som inte låter helt nöjd.

– Jag har andra planer. Kan du komma en annan dag?

Jag åker tillbaka till Stockholm, kan vi möta dig någonstans i stan.

– Okej, jag kommer. Tio minuter (klick).

Det visar sig att Tomas Zvirgzdauskas är en man som uttrycker sig rakt och kort. Det behövs sällan följdfrågor.

Som när jag frågar om hans pappa som gick bort i en hjärtinfarkt 1993.

– Jobbade för mycket.

Eller på frågan om han är sugen att prova ett nytt fotbollsland när kontraktet med HBK går ut efter säsongen.

– Varför inte? Men jag kanske stannar också.

Gillar du Sverige?

– Barnen trivs i skolan och min fru har jobb. Det är bra.

Korta, raka svar. I bland lägger han till ett bullrande skratt också.

– Jag spelade sex år i Zalgiris, jag spelade sex år i Polen. Nu har jag spelat sex år i Halmstad. Dags att byta. Ha ha ha.

”Som en sten i kroppen”

33-åringen har under sina sex säsonger i Halmstad gjort sig känd som allsvenskans kanske hårdaste mittback.

– Killen är som en sten i kroppen, sa till exempel Kalmars Lasse Johansson efter en match.

Mittbackskollegan Peter Larsson:

– Han är ju ett jävla djur.

Vad Brages Mats Theander anser vet jag inte, men jag vet att Theander fick åka till sjukhus med befarad hjärnskakning efter en träningsmatch 2006 där Zvirgzdauskas använt ett gammal boxningsknep – den raka högern.

Avstängd i en månad

Straffet blev en månads avstängning och Zvirgzdauskas missade fyra allsvenska matcher samt Gefle i svenska cupen.

– Nerverna släppte. Det var första gången i min karriär jag tappade kontrollen och jag hoppas sista, muttrar han.

Vad hände?

– Det var en träningsmatch. Han sparkade mig på hälsenan. En minut senare gjorde han samma sak igen.

Mer behövs kanske inte sägas och sedan dess har ingen spelare sparkat Tomas Zvirgzdauskas på hälsenan två gånger inom loppet av en minut.

Många klagar på att du spelar hårt?

– Det går inte att vara snäll mot anfallare. Då får man ingen respekt. Anfallare måste veta att det här blir inte lätt. Men det är inga fula grejer jag gör.

Säg att Sverige och Litauen möts i en landskamp. Hur stoppar du Zlatan?

– Det viktiga är att ha fokus på sig själv. Man måste hålla laget tajt. Man ska inte tänka på vem man spelar mot, utan tänka på sig själv och inte göra misstag.

Dina motståndare återkommer ofta till hur hård du är i kroppen. Är du mycket på gymmet?

– Nej nej, det är bara att tacka pappa, ha ha ha.

Sommaren 2002 kom Tomas Zvirgzdauskas till Sverige och Halmstad från polska Widzew Lodz.

– Sista året blev det turbulens med pengarna. Jag ville testa ett annat land.

– Först provade jag en israelisk klubb, men det blev inget. Min agent sa att det fanns en klubb i Sverige som var intresserad. Halmstad hade spelat i Europa, det visste jag.

Det var det du visste om svensk fotboll?

– IFK Göteborg också. När jag var 14 var jag bollkalle när Zalgiris spelade mot IFK Göteborg i Uefacupen.

Hur gick matchen?

– Jag tror att Zalgiris förlorade med 3–1 …men jag minns inte riktigt, du får kolla upp det, computer har bättre koll, ha ha ha.

(Det visar sig att Tomas moderklubb Zalgiris slog ut IFK Göteborg ur Uefacupen 1989 med totalt 2–1).

Sommaren 2002 tränades Halmstad av Jonas Thern som lämnade tränaryrket ett och ett halv år senare.

– Han kanske hade andra planer, familjen, jag vet inte. Han hade potential att bli en riktigt bra tränare. Alltid roliga träningar, alltid seriös. Det fungerade bra. Men nu finns Janne, det är också bra.

Du har samma agent som Igor Sypniewski. Har ni kontakt?

– Faktiskt inte. Han ringde några gånger och ville försöka komma till Sverige igen. Sedan försvann han.

Till sommaren kan Tomas få en nyckelroll för svenska landslaget. Litauen möter nämligen Sveriges EM-gruppmotståndare Ryssland i deras genrep inför EM. Frågan är vilka ryska anfallare som står upp efter den matchen.

– Det brukar bli tuffa matcher, ha ha ha, säger Tomas.

Sverige eller Ryssland – vilka har bäst lag?

– Sverige har spelat fler mästerskap. Kanske bättre självförtroende.

Det sägs att Ryssland har problem med sitt försvarsspel.

– Ryssland är ett stort land. Där finns många bra försvarare.

Är det till ryska ligan du vill innan du flyttar hem till Litauen?

– Ingen lätt liga att spela i. Långa resor. Svårt att bo med familj i Ryssland. Det är en bra liga om du inte har familj och vill tjäna pengar.

Tomas Zvirgzdauskas har två barn, dottern Patricia, 6, och sonen Jostas, 12. Frun Aorsra väntar i bilen under den här intervjun. Hemma i Vilnius, Litauens huvudstad, finns Tomas mamma som är överläkare på ett barnsjukhus samt en syster.

– När jag föddes var Litauen en del av Sovjetunionen. Då kunde man inte resa någonstans. Nu är det mer öppet. Ungdomslagen kan åka till Italien eller till Sverige för att spela fotboll. Vi kunde bara åka inom Ryssland. Många företag investerar och Litauen växer.

Din pappa ville att du skulle bli boxare.

– Men mamma är läkare, hon ville inte. Boxning inte bra för hälsan. Men min farbror var boxare.

Är det en stor sport i Litauen?

– Förut. Nu är kick-boxning större. Basket är den största sporten. Där har vi riktigt bra kvalitet. I min första klubb Zalgiris spelade vi alltid basket som uppvärmning.

Dagen innan den här intervjun har Halmstad besegrat AIK med en 3–0 i en träningsmatch. När jag sitter på kansliet kommer chefstränaren Janne Andersson förbi.

– Jag får tacka för förtroendet. Du var en av få som trodde att vi skulle gå bra i fjol (sjua). Vi är ännu bättre i år. Jag säger inte att vi kommer högre upp i tabellen, men vi är ett bättre lag, bättre förberedda, menar Janne Andersson.

En stark trupp

Jag frågar Tomas om han är inne på samma linje. HBK förlorade ju genrepet mot Elfsborg med 2–1 och har trots allt tappat Dusan Djuric.

– Äh, det är alltid någon borta. Vi har en ganska stark trupp. I alla positioner finns bra spelare. Och vi behöver vinna allsvenskan. Jag behöver ett tredje guld. Jag vann i Litauen, jag vann i Polen, jag har inte vunnit i Sverige!

Du går för guld i år?

– Varför inte, ha ha ha.

Innan vi skiljs åt tipsar Tomas om ett bra litauiskt öl som jag dock inte vågar mig på att stava till.

– I Ryssland dricker de vodka, vi dricker öl, säger han.

4 snabba

Vilka vinner allsvenskan?

– Det gör vi, ha ha ha. Nej, det finns åtta klubbar som kan vinna.

Vilket lag är roligast att vinna mot?

– Derbyna mot Malmö och IFK Göteborg, men också Kalmar, de är svåra att möta. Bara försvarar sig och kontrar.

Vem är allsvenskans bästa mittback?

– Jag tittar inte så mycket på mittbackarna. Jag tittar bara på anfallarna.

Vilken anfallare är svårast att möta?

– I fjol var det Ari da Silva (Kalmar). Snabb, tuff och hela tiden i rörelse. I år får vi se.