Alfelt: En fullständigt obegriplig megakäftsmäll
GÖTEBORG. Häcken–Djurgården 5–0!
Dessutom 5–0 i underkant när Häcken levererade årets käftsmäll i allsvenskan.
En smäll som blir tuff för Djurgården att skaka av sig.
När Paulinho kallt väntade ut Andreas Isaksson och placerade in 2–0 på straffen som Alexander Jeremejeff fixat med en tveksam förstärkning borde det redan ha stått 4–0 till hemmalaget.
Paulinho gjorde två mål. Innan han gjorde dem hade han sprungit sig till lägen så att han kunde ha gjort fem. Djurgårdens målvakt Andreas Isaksson räddade med en fantastisk benparad en gång. En nick och ett skott utifrån svepte precis utanför stolpe respektive ribba. Och då var Paulinho inte den ende Häckenspelaren som var nära att sätta bollen i mål fler gånger i första halvleken.
Häcken var precis så bra som Häcken kan vara när allt stämmer i lagets offensiv. Paulinho så klart den store liraren/målskytten, men också Nasiru Mohammed och Daleho Irandust dominerade. Erik Friberg och Alexander Faltsetas plockade sönder Djurgårdens mittfältsspel totalt. Försvaret såg stabilt ut, men det sattes ärligt talat knappt ut för någon press. Djurgården skapade sin första målchans precis före halvtidsvilan och trots att man korrigerade sitt spel för att försöka förhindra Häcken från att så enkelt ta sig förbi det egna mittfältet blev utspelningen ännu värre efter paus.
Var mest irriterad
En kollektiv kollaps kallade Özcan Melkemichel sitt lags agerande, vilket inte var överord. Jag såg Blåvitt falla ihop mot Sirius här i Göteborg i fredags kväll. Då kallade David Boo Wiklander debaclet att tappa 2–0 till 2–3 för en stor käftsmäll. Djurgårdens kollaps är en megakäftsmäll som känns fullständigt obegriplig.
På 16 tidigare matcher i årets allsvenska hade Djurgården bara släppt in 14 mål. Näst minst efter AIK.
Melkemichel har hävdat att hans klubb har seriens bästa mittbackar och så ser det ut på pappret och har även gjort på planen tidigare, men i dag satt Jonas Olsson på bänken och Erik Johansson var tidigt mest irriterad och förblev det långt efter matchen. Jag stod i mixade zonen där vi journalister ska vara för att ställa frågor till spelarna och ställde en fråga till Erik Johansson, som kom ut sist av alla Djurgårdens spelare.
– Fråga om jag vill svara först, blev hans svar innan han bara gick vidare.
En brakförlust framkallar självklart frustration. Det har jag full förståelse för, men det finns nog ett antal tusen fans till klubben som gärna skulle vilja höra en del förklaringar från spelare om vad som hände på Bravida arena.
Varken Kevin Walker eller Jesper Karlström fick igång det offensiva mittfältsspelet. Nicklas Bärkroth, Jonathan Ring och Kerim Mrabti fick inte ens igång sitt egna spel. Det stabila försvaret släppte förbi Häckenspelare gång på gång.
Faran är att överreagera
Med segern rycker Häcken upp från den bottenstrid som tränaren Andreas Alm tyckt att laget har måst acceptera.
– Vi är ett lag på den undre halvan. Vi är ett lag som är närmare att kvala eller åka ur än att slåss på den ljusa sidan av tabellen som Djurgården har varit. Vi har gjort den resan mentalt för att kunna starta om, sa Alm om hur resonemanget gått inför söndagsmatchen.
Ett smart sätt att framkalla rätt fokus med. Nu skiljer bara tre poäng upp till Djurgården. Häcken är på den ljusa sidan medan Melkemichel har jobbet framför sig att få sitt lag att tänka ljusa tankar igen.
Djurgården är självklart inte plötsligt ett dåligt allsvenskt lag sett till spelkapacitet och individuella spelare. Faran med storförlusten är att överreagera på den, vilket är väldigt lätt att göra. Då kan en nästa förlust bli väldigt tung att hantera.