Klart: Linköping nya svenska mästare

Uppdaterad 2018-07-23 | Publicerad 2016-10-16

Fick hjälp av Eskilstuna

VITTSJÖ. Det har ösregnat hela dagen.

Men efter en nervös väntan i ett skånskt omklädningsrum blir Linköping svenska mästare och sköljs ner av andra droppar som faller från taket.

Det regnar champagne.

Med tre omgångar kvar ledde Linköping allsvenskan med fem poäng. Seger mot Vittsjö medan Rosengård tappade poäng mot Eskilstuna skulle innebära klubbens andra SM-guld.

Sin egen del av uppgiften löser LFC komfortabelt då Kristine Minde nickar in 0–1 och Stina Blackstenius sätter slutresultatet 0–2 på en regntung plan i Vittsjö. Men den andra matchen har senare starttid, så resultatet dröjer en timme.

När Sportbladet kliver in i serieledarnas omklädningsrum är stämningen dämpad. Det festligaste någon dricker är citronvatten. En tv-skärm utan ljud visar att Rosengård ligger under med 2–1 och att tiden håller på att rinna ut, men LFC:arna gör inga häftiga rörelser, som om de av vidskeplighet inte vill störa ordningen.

– Blås-blås-blås, mantrar Fridolina Rolfö till domaren.

– Blås-blås, vädjar Cajsa Andersson.

– Blås, önskar Magdalena Eriksson.

”Jävligt glad inuti”

Kanske hör inte domaren viskningarna från norra Skåne, men när hon blåser av i Malmö och Linköpings guld är säkrat får rummet glädjefnatt. Spelarna studsar, dansar, roterar, kramas och segerskrålar.

– Jag mår jättebra, säger landslagsbacken Jessica Samuelsson

Har du hunnit bli hes på en minuts sång?

– Lite. Det här känns fantastiskt efter en sådan säsong vi har gjort. En så bra känsla vi har haft.

Tränaren Martin Sjögren bär guldhatt och har blanka ögon, men ursäktar nästan sina reaktioner.

– Det är lite annorlunda att stå här och vinna SM-guld, därav den inte helt euforiska känslan, men jag är jävligt glad inuti.

Mitt i en fråga kidnappas han av ett rövarband lett av Rolfö och skyfflas in i duschen. Dyvåt som en abborre fortsätter han sedan prata.

– Jag brukar inte duscha efter matcherna, men...

”Älskar dem alla”

LFC är sprunget ur föreningen Kenty som 2003 behövde hjälp att ta ännu ett kliv mot eliten. De vann sitt första SM-guld 2009, men då var ingen av årets spelare med. Ute i omklädningsrummet poppar champagnekorkar och temperaturen har höjts tio grader. När vi återvänder har taket spolats av så mycket bubbelvin att det droppar ett kolsyrat regn över guldfirarna.

Pernille Harder, lagets skyttedrottning, tjoar.

– Vi har vunnit SM-guld, det är helt… ja.

Vad är det här för gäng?

– Ett fantastiskt gäng. Det är som en liten familj och jag älskar dem alla.

Stina Blackstenius skyndar dit. Den gyllene huvudbonaden balanserar på ett huvud som guppar av glädje.

Hur trivs du i hatt?

– Väldigt bra, speciellt med den här färgen på.

Hur glad är du?

– Otroligt glad. Det här står högst hos mig, att få göra det med lagkompisarna och ledarna har jag väntat på i fyra år.

Hela hopen försvinner in i sin lagbuss, bort från Vittsjö, för tre timmars rullande guldfest.