Fagerlund: Är allsvenskans bästa på sin position

Frida Fagerlund

En Stefan Silva med årets inhopp, en Kristoffer Olsson med säsongens prestation.

AIK:s insats i klassikermötet med IFK Göteborg fick Friends Arena att jubla flera gånger om.

Det enda som möjligen kan avstyra den här festen är klubbens alltmer välfyllda rehabcenter.

Ett forntida toppmöte som har skolats om till klassikermöte.

AIK och IFK Göteborg brinner fortfarande allsvensk prestige men på senare år har glöden slocknat en aning hos den sistnämnda och någonstans där svalnade väl också själva ”topp”-delen i den här duellen. Det syntes inte minst på läktarsidan, de mörkgrå fläckarna av tomma platser var uppseendeväckande stora.

Men bara för att vi utomstående gillar att tänka tillbaka på bättre tider betyder ju inte det att supportrarna sjunger mindre.

Olsson allsvenskans bästa

För bara en vecka sedan spelades ett kokande derby på Friends och de inledande minuterna under söndagseftermiddagen puttrade lika lovande. De blåvita fansen mässade hoppfullt, hemmaklacken självsäkert och det var mycket riktigt AIK som var först ur startblocken när visslan ljöd. En Kristoffer Olsson som vaknar på rätt sida är som en ljummen bris som liksom glider fram med bollen vid fötterna, och då är han förmodligen också allsvenskans bästa centrala mittfältare med offensivt ansvar (totalt sett känns bara den mer defensive Fouad Bachirou klart vassare). Det var han som satte på sig ledarvästen när AIK rusade framåt med sikte på målet som Pontus Dahlberg skulle försöka vakta, ett på många sätt otacksamt uppdrag med tanke på vilka som attackerade.

Det var AIK här, det var AIK där och Blåvitt sprang mest runt som statister de första tio minuterna, oförmögna att kliva ut i rampljuset.

Så händer det där som inte får hända. Robert Lundström har på många sätt varit ovärderlig för de gulsvarta så här långt, fungerar hans högerkant fungerar det mesta. Därför var det inte speciellt märkligt att reaktionerna när wingbacken plötsligt föll ihop och vred sig i smärtor var förtvivlan blandat med fasa. ”NEJ” skrek en åskådare rakt ut i närheten av pressläktaren och båren som Lundström bars ut på vittnar om att det där nog blir ännu ett namn till AIK:s redan gedigna skadelista.

Ett inhopp med djupt avtryck

In kom Stefan Silva, nyförvärvet vars roll i den stjärnspäckade truppen ingen riktigt har greppat så här långt. Perioden som följde såg han till att sätta sitt avtryck i gräsmattan djupare än de flesta andra inhoppare. Efter tio minuter fick han tränaren Rikard Norling att tillbedja högre makter efter ett volleymål rakt upp i krysset och ytterligare tio minuter senare byttes han ut med vad som verkade vara en skadad ljumske.

Det var på sätt och vis svårt att förstå hur Blåvitt kunde vara så intetsägande, men kvickt analyserat landar vi väl i för svagt spelarmaterial jämfört med motståndarna. André Calisir fortsätter se fängslande ut i sin liberoroll och det råder ingen tvekan om att Sebastian Eriksson och Tobias Hysén försöker, men det krävs mer än så för att få ett topplag ur balans. De bollar man fick slogs snabbt bort, och AIK hade inga problem med att sätta krockben för eventuella kontringar.

Norlings mannar kan festa vidare

Kristoffer Olsson, däremot, går inte att stoppa utan hårdhänt behandling. 2–0-målet kan få den minst religiöse att bli frälst, boll från Nabil Bahoui, klack från Rasmus Lindkvist, med anfallets dirigent som välförtjänt slår in utökningen. Ett bekvämt resultat på tavlan ledde till en bekväm avslutning på matchen, men fem omgångar in är AIK fortsatt obesegrat i allsvenskan och Blåvitt härjar vidare i mitten av tabellen.

Det som möjligen kan hindra Rikard Norlings mannar från att festa vidare är att rehabcentret börjar bli överfullt, men så länge det finns namn på bänken som Bahoui, en Silva som dundrar in konstmål, en före detta division ett-back som kan komma att bli en ny klubbfavorit i Robin Jansson, och inte minst en magiker i Kristoffer Olsson är det förmodligen bara att fortsätta partaja.

Blåvitt å sin sida får bryta ihop och komma tillbaka så långt resurserna räcker.

Det lär ju som sagt dröja ett tag till innan den här kampen återigen får epitetet ”toppmöte”.

helskärm