”Får höra om den filmen så fort jag träffar en person”
Binaku om kärleken till Åmål, genombrottet och U21-äventyret
Uppdaterad 2018-04-24 | Publicerad 2018-04-02
Han pendlade mellan Åmål och Göteborg i ett år - det kostade honom en arbetsdag varje gång.
Nu har han tuffat vidare till Malmö.
Men kärleken till Åmål är stor - han försvarar alltid ”Fucking Åmål”.
– Jag får höra om den filmen så fort jag träffar en person. Men det är en skön stad. Du har nära till allting, perfekt, säger Egzon Binaku.
Till hösten är det 20 år sedan Fucking Åmål hade premiär i Sverige. Lukas Moodyssons film, som trots namnet spelades in i Trollhättan, har hyllats rejält. Men staden Åmål framstår som tråkig.
– En scen är i Åmål, när de är vid Statoil. Annars är det inget mer, säger Egzon Binaku.
Vänsterbacken, som efter förra säsongen bytte BK Häcken för Malmö FF, försvarar Åmål varje gång filmen kommer upp på tal.
– En skön stad. Den är liten, du har nära till allting, perfekt. Du behöver ingen bil för att ta dig någonstans. Det är lugnt. Om du behöver bada går du fem minuter. Ska du träna tar det tio minuter. Du kan bara cykla runt, så går det fortare.
Du har inget ont att säga om Åmål?
– Bra ställe, jag älskar det.
– Jag gillar Åmål. Ska man ut och festa är Åmål inte bra, men jag är ingen som festar. Jag är med vänner, spelar fotboll och spel. När jag bodde i Göteborg åkte jag hem så fort jag var ledig. Jag hade vänner i Göteborg, men alltid skönare att komma till Åmål.
”Det var långa dagar”
Efter att ha pendlat ett år mellan Åmål och Göteborg för att spela i BK Häcken fick han tag på en lägenhet.
– Jag gick i skolan från halv nio till runt tolv. Sen åkte jag tåg en och en halv timme, jag tog tåget som gick kvart över ett och så var jag framme kvart i tre. Träning klockan fem. Sen åkte jag tåget sju och så var jag hemma vid nio. Så såg mina dagar ut i ett halvår. Det var långa dagar, men det var värt det, säger Binaku.
Vad gjorde du på tåget?
– Jag somnade. I början skulle jag plugga, men sen kände man sig så bekväm när man åkte så mycket, det blev att jag somnade och lyssnade på musik.
Jobbigt att pendla?
– Ja, det är det. Om man sätter sig på tåg nu får man såna tankar från Göteborg till Åmål. Men jag har bil och körkort, så jag åker aldrig tåg längre.
Han fick dock extra bränsle i skolan från lärare som försökte få honom att strunta i fotbollen.
– Det var vissa lärare, inte alla, som brukade säga till mig ”du har väl gett upp hoppet om att bli fotbollsproffs, fokusera på skolan i stället.”
Slog igenom i fjol
Det tog ett halvår för Binaku att gå från U19 till A-laget. Han fick chansen tidigt under Peter Gerhardsson, men det gick inte som han ville.
– Jag fick chansen i början, men tog den inte. Det gick inte bra, jag gjorde många misstag - det funkade inte för mig då. Jag vet inte vad det berodde på, något stämde inte. Sen ville jag bli utlånad för att få speltid. Ljungskile låg närmare Åmål så på det sättet var det perfekt, men jag fick bara vara där en månad. Kort tid, men lärorikt.
2015 gjorde han elva framträdanden, 2016 blev det tio. Det var först i fjol som han slog igenom. Det blev 22 matcher i allsvenskan samt U21-EM i Polen.
– Inför förra säsongen fick vi en ny tränare i Mikael Stahre, då tänkte jag att jag måste visa upp mig. Jag tycker det gick bra hela vägen, jag spelade bättre och bättre. Sen kom det ett uttalande från Håkan Ericson (dåvarande förbundskapten U21-landslaget) när Pa Konate blev skadad, han nämnde mitt namn i media. Jag fick sms och snap från kompisar, det var så mycket känslor i kroppen, jag kunde inte visa det utåt. Man hoppade, man blev glad. Jag fick rysningar, jag började nästan bli nervös. Sen kom jag med. Det var mäktigt, den gula väggen.
Efter fjolåret såldes han för cirka åtta miljoner kronor till Malmö FF.
– För mig var det givet. Häcken är en fin klubb, men Malmö är med och slåss om titeln varje år, de ska ha titeln varje år. Jag kände att jag vill vara med om det. Sen även spela i Europa. Och publiken, framför allt. Det är 20 000 i princip varje match, säger Binaku.
Skänker lön till familjen
Det blir inte lika många resor hem till Åmål från Skåne. Men vänsterbacken, som är väldigt mån om sin familj, väljer att göra på andra sätt för att visa sin uppskattning.
– Jag skänker delar av lönen till familjen ibland. Pappa har inte fast anställning, så man kan ge lite pengar då och då. Det är inte varje månad, men när jag känner att jag har väldigt mycket pengar så ger jag till mina föräldrar. Det är ändå de som har hjälpt mig hela vägen.
SEX SNABBA TILL BINAKU:
Är du en dålig förlorare?
– Svordomar kan komma. Men jag slår inte sönder saker.
Sämsta förloraren i MFF?
– Markus Rosenberg. Förlorar han blir han vansinnig.
Viktigaste spelaren i laget?
– Rosenberg, tycker jag. Han är jättetrevlig och ger dig råd, han har erfarenhet och man får bra råd.
Vem är roligast i Malmö?
– Fouad eller Carlos (Strandberg). Jag klickar bra med dom. Carlos är Carlos, alltid rolig. Fouad är en ödmjuk, skön kille. Alltid glad.
Om du hade fått välja vem som helst från ett annat lag och sätta i MFF. Vem hade du tagit då?
– Mervan Celik.
Vad hade du gjort om du inte hade spelat fotboll?
– Man är tacksam för att vara fotbollsspelare i dag. Jag pluggade handel på gymnasiet. Så jag hade jobbat på Ica eller Konsum, något enkelt. Och bott kvar i Åmål.