AIK:s ”wingbacks”: ’Ingen tar sig förbi’
Uppdaterad 2017-10-24 | Publicerad 2017-10-01
Två mål vardera i en match – av två ytterbackar (!).
Men efter succén mot Häcken lyfter AIK:s Daniel Sundgren och Rasmus Lindkvist fram sina... defensiva sidor.
– Jag vill inte låta kaxig. Men det snackades om El Kabir, Eliasson och Yasin. Vilka har kommit förbi oss? Ingen, säger Sundgren inför matchen mot Elfsborg.
På träningsanläggningen Karlberg har de nästan börjat betraktas som tvillingar. Blonda, lika gamla, rumskamrater, samma gängliga kroppsbyggnad, vildvuxna skäggväxt och envisa på gränsen till tjuriga spelstil. Daniel Sundgren och Rasmus Lindkvist speglar varandra såväl på planen som utanför den.
– Det sätter alltid oss mot varandra på träningen. Vi är ju de enda i truppen som spelar på den här positionen, säger Sundgren.
AIK:s båda wingbacks är på många sätt katalysatorn och nycklarna för Rikard Norlings rigida 5-3-2-system. De två positionerna som är mest flexibla. Duon har gått starkt sedan Lindkvist blev klar för AIK, men får förstås extra mycket uppmärksamhet efter att de dundrat in två mål vardera i 6-1-segern mot Häcken.
”Allt gick in”
Vad fan händer – två mål var i en match?
– Vi sa att vi skulle skjuta mer, inte vara så osjälviska, och så blev det. Allt gick in i den matchen, säger Lindkvist och ler brett.
Daniel Sundgren har visat fin form hela säsongen, men det var först i och med Lindkvists intåg som AIK:s båda kanter verkligen började fungera. När den defensivt duglige, men i det stora hela mediokre Stipe Vrdoljak spelade vänsterback under våren var laget ofta lättläst.
– Motståndarna visste att vi ofta försökte anfall via min högerkant. De förstod att det gällde att stänga mig. Sedan Rasmus kom in så har det liksom blivit två hot och svårare för lagen att hantera. Det har öppnat upp min högerkant och vi får båda större ytor och bättre lägen, säger Sundgren.
”En av de snabbaste i allsvenskan”
Även om det finns stora likheter mellan spelarna så tar de sig an offensiven på olika sätt. Sundgren kombinerar sig gärna fram längs kanten med hjälp av Johan Blomberg eller Kristoffer Olsson samtidigt som Lindkvist utnyttjar sin snabbhet och är mer rakt på sak.
– Vi har inte bestämt det, men det blir väl lite så på grund av vilka kvaliteter vi har. Rasmus är ju en av de snabbaste i allsvenskan och kan ta sig förbi en mot en.
”Han är en jobbig jävel”
De båda stockholmarna har båda fått ta den långa vägen till en av Sveriges största klubbar. Under ungdomsåren ställdes de jämt mot varandra.
– Daniel spelade i AIK och jag i BP. Det känns som att vi har mötts tusen gånger. Även senare i division 1 och superettan. Jag i Dalkurd och Daniel i Degerfors.
Hur var Daniel att möta?
– Han är en jobbig jävel. Gnäller på allt, sparkar på allt. Men man har respekt för honom. Det är en riktigt bra ytterback som är svår att möta, säger Lindkvist.
Och hur är Rasmus att möta?
– Vi ställs ju alltid mot varandra på träningen. Snabbheten är extrem. Man får gå på för hårt för då gör han bort en. Men framför allt är jag imponerad över att han har en så bra högerfot. Han är väldigt svår att läsa eftersom han lika gärna kan driva och passa bollen med högern, säger Sundgren.
Är du tvåfotad, Rasmus?
– I princip, ja. Jag gjorde ju mål mot Häcken med högern men får kanske skjuta ännu mer med den nu.
Ni har nyckelroller i 5-3-2-systemet...
Sundgren bryter av precis när jag ska avsluta frågan.
– Ja, det har vi. Men det märks inte alltid. Vi blev ofta utanför snacket om AIK. När vi håller nollan är det inte vår förtjänst, då är det mittbackarna som är bra, och när laget gör mål är det inte hellre någon som säger något om vår insats.
Nu nämner vi ju er?
– För att vi har gjort två mål. Då kommer snacket, säger Sundgren och garvar.
Löper extremt mycket
Ni är nöjda med defensiven?
– Eftersom laget är så kompakt centralt så ställs det höga krav på mig och Rasmus. Vi måste klara oss en mot en. Motståndarna är ju inte dumma och försöker lägga kraft mot oss på grund av det. Jag vill inte låta kaxig. Men det snackades om El Kabir, Eliasson och Yasin inför matchen mot oss. Vilka har kommit förbi oss? Ingen.
Ni springer mest av alla varje match och vilas aldrig. Hur orkar ni?
– Det är väldigt viktigt att vi håller oss fräscha för att orka med det där. Vi måste vara extra noggranna i våra förberedelser och verkligen återhämta oss om vi ska klara av att springa som vi gör. När vi mötta AIK borta var det första gången som jag tröttnade i matchen. Till slut kom plumpen i protokollet. Men Rasmus gör aldrig en sämre match, säger Sundgren innan kompanjonen utvecklar vidare:
– Vi löper helt kopiöst under matcherna. Och det var tufft i somras med tre matcher i veckan. Återhämtningen är allt. Men när man leder med 6-1 mot Häcken och allt går in, ja då orkar man springa hur mycket som helst utan att bli trött.