Fagerlund: Ukraina kommer inte vara rädd för magplask

LVIV. Sverige har landat i Ukraina.

Sverige ska lira 90 minuter fotboll.

Sverige ska lyfta hem tre pinnar.

Först då kan Peter Gerhardsson pusta ut ordentligt.

Det känns nästan som att tiden har stått helt still.

Man har vant sig vid att damlandslaget tar en till de mest avlägsna platserna ute i Europa, ofta städer där skoltyskan är din främsta tillgång och engelskan den minst imponerande. För sex år sedan vibrerade Lviv när stjärnor som Cristiano Ronaldo och Thomas Müller kom på besök för att spela EM-slutspel. Nu är den gråfärgade arenan med det plockepinnliknande taket och de gulblå sätena den enda synliga kvarlevan som går att finna i området.

På knappt 1,5 timme tog sig svenskorna från Göteborg till västra Ukraina och nu är de här för att avverka 90 minuter på en fotbollsplan, för att sedan åka hem igen lika snabbt som man kom. I VM-kvalgruppen är visserligen fem lag inskrivna, men än så länge har det bara handlat om två, grannländerna, Sverige och Danmark. På grund av (eller kanske tack vare) en jämställdhetskamp fick Peter Gerhardssons lag tre poäng till skänks i höstas, och det har givetvis försatt Sverige i en oerhört bekväm position medan danskornas skaver en aning mer.

Ukraina lär kasta sig ut från klippkanten

Vinsten mot Kroatien hemma på Gamla Ullevi var ännu en dag på jobbet och även om siffrorna till slut sprang iväg (4–0) tog det en stund innan rynkorna i pannan slätades ut. Uttrycket ”att parkera bussen” räckte inte till för att beskriva motståndarlagets matchplan, ”det var snarare en hel terminal” menade Gerhardsson. Det krävdes en halvlek innan mittfältare hamnade rättvända, trebackslinjen slutade ansvara för uppspelen och anfallarna började pricka målet i stället för åskådarna bakom. Läge på läge brändes – totalt hade Sverige 13 stycken – och mot bättre motstånd kan man inte unna sig att missa så mycket.

För även om Ukraina borta är en match som det svenska landslaget självfallet ska vinna, så är det ett möte där hemmalaget kommer kasta sig ohämmat ut från klippkanten utan minsta rädsla. Seger mot Sverige är enda sättet för att ens ha en gnutta chans att nå mästerskapet i Frankrike nästa sommar, och med detta i huvudet lär de vara modiga nog att hoppa trots att ett magplask möjligen väntar långt därnere. Ukraina kommer inte upprepa gamla synder, 1–5-förlusten mot Danmark i helgen var deras värsta insats så här långt i kvalet, men de lär inte heller bygga en Berlinmur framför egen målvakt och vänta ut klockan.

Först då får Gerhardsson pusta ut ordentligt

Att kaptenen Caroline Seger fortfarande sitter i avbytarbåset med en ömmande hälsena är ett gigantiskt avbräck, men Sverige ska ha tillräckligt med krafter kvar för att kunna rubba tabelltrean. Förutom mindre fokus på vackra avslut och mer på effektivitet, måste även de fasta situationerna förvaltas bättre jämfört med Kroatien-matchen.

Bocka av de här boxarna och Peter Gerhardsson får pusta ut med vetskapen att det här första prövoåret knappast hade kunnat avverkas så mycket bättre.

Sedan kan man åka hem igen.