”Det värsta sägs aldrig officiellt – det viskas”
Publicerad 2018-10-20
Stjärnorna klagar och protesterar – Fifa sitter tysta och låter gapet mellan herrar och damer växa.
Hur är det möjligt?
I en exklusiv intervju med Sportbladet berättar Fifa-toppen Susan Shalabi-Molano om sexismen och orättvisorna som kantat vägen fram till det nya avtalet.
– Damernas ersättning är inte i närheten av tillräckligt hög, säger hon.
Tänk om herrfotboll inte funnits.
Tänk om den hyperkommersiella, oligarkunderstödda miljardrullningen inte pågick strax bredvid de danska damernas strejk eller Kosovare Asllanis kamp för ett par tusenlappar extra till sin förening.
Då hade det inte sett så illa ut. Då hade nog Fifa sluppit en del av kritiken.
Gapet har ökat med 250 miljoner
Under VM i Tyskland 2011 delade organisationen ut 90 miljoner kronor i prispengar. När Fifa nästa vecka presenterar det ekonomiska upplägget för mästerskapet i Frankrike 2019 förväntas summan vara höjd till 270 miljoner. Därtill införs ersättning för förberedelseläger och pengar till de föreningar som lånat ut sina spelare till VM-nationerna.
Allt som allt 450 miljoner. En femdubbling på åtta år.
Nog låter det makalöst?
I en värld utan herrfotboll skulle svaret onekligen vara ja. Men allt kommer i ett annat ljus av att Fifa aktivt har ökat skillnaden mellan könen med 250 miljoner kronor sedan de senaste världsmästerskapen.
Till herr-VM 2018 delade Fifa ut 7,1 miljarder kronor, varav hälften i prispengar. Ojämlikheten har lett till protester från de amerikanska världsmästarna.
– De borde förmodligen överkompensera, så att det växande glappet i stället minskade, säger Becky Sauerbrunn till Sports Illustrated.
”De skulle inte sakna pengarna”
Fifa är en icke vinstdrivande organisation vars uppdrag är att sprida och styrka fotbollens ställning i världen. De beräknas ha tillgångar på 15 miljarder kronor.
– Förmodligen vill de ha ryggdunkar för höjningen, men de får inga från mig, säger Meghan Rapinoe till Sports Illustrated.
Hon uppfattar summorna som godtyckliga. Varför inte höja med 900 miljoner lika väl, det hade inte rubbat Fifas ekonomi?
– Fifa visar att de inte bryr sig om damerna. De gör uppenbarligen något för damfotbollen, men så som de verkligen bryr sig om herrarna bryr de sig inte om damerna.
Efter ett år av missnöjesyttringar har en röst saknats i debatten. För Fifa har bemött irritationen med tystnad. Tycker organisationen att den utför sitt uppdrag till belåtenhet?
Är beslutsfattarna nöjda?
Frågar du Susan Shalabi-Molano är svaret nej. Som medlem i Fifas organisationskommitté var den palestinska kvinnan en av 23 personer – däribland de gamla storspelarna Davor Suker och Javier Zanetti – som i sensomras mottog tjänstemännens utredning och slipade till den ekonomiska plan som Fifa-rådet förväntas klubba igenom om en vecka.
”Naturligt att begära höjning”
Shalabi–Molano skräder inte med orden. Fast hon tagit fram det nya avtalet är det inte bra nog.
– Damfotbollen får i nuläget en mindre bit av kakan än den förtjänar – och vi måste pumpa in mer resurser i den. Först då kan den växa och nå sin fulla potential. Utmaningen är att övertyga folk att kvinnor förtjänar en större portion utan att de ska tänka att du bara bryr dig om en liten del, att du inte vill förändra på bekostnad av helheten, säger hon.
Hur nöjd är du med det nya avtalet?
– Höjningen av damernas ersättning är inte i närheten av tillräckligt stor. Men den är ett steg i rätt riktigt åtminstone.
Hur svårt var det att övertyga organisationskommittén att godkänna det nya avtalet?
– Jag ser inte på det i termer av svårt och enkelt, utan hellre i kontexten av vad som sker i världsfotbollen som helhet. Sedan Fifa kraftigt höjde utbetalningarna till herrarna var det naturligt att begära en höjning av damernas prispengar också. Annars hade folk börjat ställa frågor.
Möter du stort motstånd inom Fifa när du försöker lyfta fram damfotbollen?
– Jag har aldrig sett det så. Jag har alltid tänkt att det bästa sättet att lyfta damfotbollen är att se den som en del av helheten: kvinnors och mäns fotboll är bara två komponenter av samma sport. Vill du utveckla fotbollen kan du inte koncentrera dig på den ena och glömma den andra.
”Alla har rätt att höja rösten”
Berätta lite om kulturen på Fifa. Vad är det värsta du hört om damfotboll?
– Det värsta sägs aldrig officiellt. Det viskas. Du hör det som skämt. ”Kvinnor ska inte spela fotboll alls, det är för manligt för deras kroppar”. Den är nummer ett på listan. Jag brukar hugga tillbaka med att är det manlighet du vill ha så spela amerikansk fotboll. Lämna fotbollen till kvinnorna.
Vad tänker du om att gapet till herrarna ökar?
– Det är problemets kärna. Och det är exakt därför vi ska adressera damfotbollen som en del av paketet fotboll. Damfotboll växer, säljer mer och förtjänar därför en större portion. Det är så enkelt.
Den senaste tiden har Kosovare Asllani, Caroline Seger och Nilla Fischer höjt rösterna mot er i Fifa. Ser du det som ett bra sätt att föra kampen framåt – eller som bristande respekt för organisationen?
– De har rätt att kritisera, eller hur? Men jag har alltid tänkt att om du ska förändra ett system så ska det göras inifrån. Annars riskerar du att skada organisationen. Det är bra med självkritik inom en organisation. Men alla medlemsländer är del av Fifa – och alla medlemmar har rätt att höja rösten när de känner att saker inte står rätt till.