”Är min dröm att spela i landslaget”

Publicerad 2016-02-10

Johannes Hopf har spelat till sig en ordinarie plats i Turkiska Genclerbirligi sedan han lämnade Hammarby.

Många svenska målvakter har det tungt i Europa.

Men en burväktare mår utmärkt, får mycket speltid och hoppas på en chans i Blågult.

– Jag har levererat på en hög nivå så jag borde vara med i diskussionerna om en plats, absolut, säger Johannes Hopf till Sportbladet.

Andreas Isaksson debuterade i landslaget 2002 och har gjort 129 landskamper sedan dess. Men det har gått upp och ner för honom i Turkiet den här säsongen. I senaste ligamatchen med Kasimpasa var han inte ens med i truppen.

Robin Olsen, som varit nummer två i landslaget, har haft det tufft i PAOK och lånades ut till FC Köpenhamn för att få mer speltid och vara kvar i landslagstruppen.

Bakom där finns Kristoffer Nordfeldt, Swansea, och Patrik Carlgren, AIK. Den förste av de två får inte många minuters speltid i Premier League och för Carlgren har inte säsongen dragit igång ännu.

”Står där med SvFF”

Med andra ord finns det en del frågetecken kring målvaktsplatserna i Erik Hamréns landslag. Johannes Hopf, 28, vill gärna slå sig in i den truppen.

– Det är inte upp till mig att plocka ut laget, men det är mitt mål och min dröm. Jag ska försöka kämpa och så får jag hoppas att jag en dag står där med SvFF på tröjan, säger Johannes Hopf.

Du tycker att du förtjänar en chans?

– Jag har levererat på en hög nivå så jag borde vara med i diskussionerna om en plats, absolut.

Den före detta Hammarby-målvakten har en poäng med det citatet.

Johanns Hopf lämnade Bajen i somras och skrev på för tre år med Turkiska Genclerbirligi.

Han fick stå åt sidan i de två första omgångarna den här säsongen. Debuten kom den 29 augusti mot Isakssons Kasimpasa och där blev det vinst. Efter det har Hopf vaktat målet i alla ligamatcher förutom en då han var magsjuk.

Under hela säsongen har han tillhört toppen i målvaktsligan med en hög räddningsprocent. Det har blivit sex nollor totalt.

Jagades av storklubben Besiktas

– Jag har släppt in 20 mål på 17 matcher för en klubb som har krigat i bottenskiktet den här säsongen. Så det har gått bra, jag har utvecklats enormt.

Klubben har varit väldigt nöjd med 28-åringen. I januari, efter bara ett halvår i Turkiet, ryktades det om storklubben Besiktas.

– Ja, det stämmer. Jag gjorde en fantastisk match mot dem. Jag var riktigt jävla bra, om jag får säga det själv. Sedan var det snack i januari, men det blev inget. Det var ett bra tecken på att mitt varumärke i turkiska ligan är starkt.

Hur står du dig i jämförelse med de andra svenska målvakterna som slåss om platserna?

– Det har jag inte funderat på. Jag vet inte vad det i längden kan betyda att jag just nu spelar fler matcher än vissa andra målvakter. Jag har haft landslaget som mål sedan jag var en liten pojke. När jag stod i Hammarby kändes det inte lika realistiskt. Men det känns mer på riktigt nu.

Har du hört något från landslaget?

– Nej, det har jag inte. Men jag har väldigt stark tro på mig själv. Och det är därför jag tog den här chansen och kom hit.

Han lyfter fram några av de spelarna han ställs mot varje vecka. Det är inte direkt några doldisar.

– Mario Gomez, Lukas Podolski, Wesley Sneijder, Robin van Persie, Nani och Samuel Eto’o är några av namnen. Det blir några VM-matcher och storklubbar på dem. De triggar en, säger Hopf.

Hur uppfattar du publiken och fansen?

– Vi har ju inte så mycket publik på våra matcher. Överlag är det ganska lite nu. Det har blivit protester på grund av ett biljettsystem där man måste registrera sig.

– Det är konstigt att spela på en tyst arena och det är nog därför jag spelar bäst i de stora matcherna mot Besiktas eller Fenerbahce.

”Hörde inte mina egna tankar”

Det är lättare att tända till då?

– Jag brukar vara bäst när det gäller som mest. Jag är helt värdelös i träningsmatcher, haha.

– Men publiken i Sverige är speciell. Det är inte på många ställen i Europa du har det så. Jag har visat lite bilder för lagkamraterna och de blir lite chockade att det kan vara så i en okänd liga. De känner ju till Zlatan, sedan kan de Erkan och Isaksson. De spelar ju här. Men för de flesta är de bara Zlatan.

Är Bajens supportrar bättre än de du spelat inför i Turkiet?

– Oj… nej, de är väl de bästa.

Det är inte bättre tryck på någon annan arena?

– När vi mötte Galatasaray, men jag vet inte om det var akustiken då. Men jag hörde inte mina egna tankar. Så när de körde på ordentligt var det starkare ljud. De hade två klackar, så de studsade otroligt.

Har du blivit en kändis i Ankara?

– Jag har blivit igenkänd några gånger på turkiska versionen av Ica. Fotbollen är ju helt, helt enorm här. Inför storlagens matcher kan de sitta och prata om matchen i fyra timmar. De har livesändningar utan bilder från matchen, de bara sitter och pratar.

Hopf berättar att han inte hade så stor koll på ligan innan han flyttade dit eftersom ingen tv-kanal i Sverige sänder matcherna. Man läser det mesta via media.

I slutet av oktober blev det stora rubriker i samband med en match mellan Gaziantepspor och Trabzonspor. En president låste in domaren i matchen.

”Är ju fan upp och ner”

– Man har kortare tålamod med spelare och tränare. Det gäller överlag i ligan.

– Men fotboll är ju fan upp och ner, oavsett vad du spelar. Just nu är det underbart med tre vinster. Med fem veckor sedan var det hemskt när vi förlorade fem matcher på raken. Det är det som är fint också, det vänder snabbt.

– Det är därför drömmen om landslaget lever. Förr kändes det mer omöjligt. Men jag har kommit hit, bevisat att jag håller, att jag håller väldigt bra.

Har du varit med om något galet?

– Nej, inte direkt. Men man lär ju sig nya saker om hur det funkar här. När vi mötte Rizespor sparkade ut bollen när någon låg skadad. Då tänkte jag att jag skulle få tillbaka den när domaren satte igång spelet. Men nej, det fick jag inte. De anföll direkt och nickade i stolpen. Efteråt sa lagkamraterna att jag måste sparka ut den längre upp i banan. ”Det här är Turkiet, det finns ingen heder under matchen. De vill vinna, de skiter i Fair play”.

Men slutligen. Är du Sveriges hetaste målvakt?

– Haha. Är det inte en fråga du ska svara på? Du är ju betraktaren!