Frändén: Hoppas han åker hem till pappa och andas

BARCELONA. El Clásico må ha saknat sina vanliga huvudrollsinnehavare, men dramat och grymheten har inte lämnat matchernas match.

Vi fick en uppvisning i effektivitet, genialitet och dysfunktionalitet på Camp Nou.

Samtliga Real Madrids farhågor besannades i dag, alla Barcelonas kom på skam.

Och ingenstans i den här världen kommer någon att trösta Julen Lopetegui.

Camp Nou sjunger, Camp Nou hoppar och det dimmiga lågtryck som kidnappat Kataloniens huvudstad de senaste dagarna är tillfälligt borta. Av alla Clásicon jag sett från läktarplats på Barcelonas hemmaarena är detta det konstigaste.

5–0-segern 2010 var en uppvisning av fotbollshistoriens mest kliniska cirkusartister till dags dato. Det var en triumf som applåderades också i den spanska huvudstaden, en klackspark i omstridde José Mourinhos solar plexus och ett monument över den passningsorienterade totalfotbollen.

Några minuter har gått efter slutsignalen och Luis Suárez dotter kastar sig i pappas famn på innerplan. Julen Lopetegui syns inte till.

Det finns något oväntat smärtsamt i att se också en rik och berömd människa bli av med jobbet i realtid. 2018 har bjudit på ett par tränarfiaskon som stuckit ut ur mängden: Spaniens förbundskapten som fick sparken två dagar före VM i Ryssland förstås, och nu, med en sannolikhet som är så överväldigande att den får ses som ett faktum, Real Madrids manager som kommer få lämna in passerkortet och städa kontoret på Valdebebas redan i morgon.

Det grymma i sammanhanget är att vederbörande i båda fallen heter Julen Lopetegui.

90 minuter lång prövning

Han visste på förhand att hans dagar som tränare för Real Madrid var räknade vid allt utom en övertygande seger.

– Jag hoppas fortsätta andas efter matchen, jag tror inte att jag kommer att dö, sa han på gårdagens presskonferens.

El Clásico blev en nittio minuter lång övning i att se en dröm gå i kras från sidlinjen, och en påminnelse om hur obarmhärtig den internationella toppfotbollen är mot de som har en tung period på jobbet. Hans första 45 minuter på Camp Nou var direkt pinsamma. Om Real Madrid-spelarna vill bli av med sin chef måste det finnas mindre hånfulla sätt att visa det än att spela så undermålig fotboll.

Avsparkstiden hade förlagts till det för Clásico oortodoxa klockslaget 16.15, en anpassning till den asiatiska marknaden. För första gången skulle också VAR-systemet användas i en match där vare sig Leo Messi (skadad) eller Cristiano Ronaldo (flyttad) fanns med.

Det var tre enskilda faktum som gav en bild av den spanska klubbfotbollen som vi måste vänja oss vid. Den famlar efter nya sparringpartners för Leo Messi, om några år kommer den inte heller ha argentinaren att hänga upp världens största fotbollsmatch på, och vad är den då?

Senast vare sig Messi eller Ronaldo spelade ett Clásico var 2007. Då gjorde David Beckham sin sista säsong i Real Madrid. Så länge har fotbollsvärlden blivit bortskämda med osannolika målrekord och allmän bollgenialitet i en av historiens mest glamourösa rivaliteter.

Man kan säga mycket om Leo Messis förehavanden de senaste elva åren – hör gärna med det spanska skatteverket – och ännu mer om Cristiano Ronaldos – utöver nämnda myndighet har också polisen i Las Vegas en dossier med än mer graverande påståenden. Men hur vi än vrider och vänder på dramaturgin retar mötet mellan Philippe Coutinho och Gareth Bale inte smaklökarna på samma sätt på förhand.

Satte punkt för allt

Om Real Madrid kom till match som tabellnia (!) med pressen på sig kom också Barcelona med några oklarheter att reda ut: Hade Philippe Coutinho en stormatch i sig? Kan Luis Suárez fortfarande göra mål?

Coutinho behövde dryga tio minuter för att visa att han kan vara klinisk i avgörande lägen. Luis Suárez, som startade matchen trubbigt, svarade med en straff efter en halvtimme.

– Real Madrid är som farligaste när de är stukade, sa Ernesto Valverde inför matchen.

Han fick lite rätt. Efter 0–2-underläget i paus kom ett omstrukturerat bortalag ut. Den paralyserade Raphaël Varane blev kvar på bänken (han borde verkligen inte starta för Real i nuvarande form) och Marcelo, den ende i det vita gänget som verkar opåverkad av den senaste tiden turbulens, fick trycka in reduceringen. Real Madrid vaknade till liv, Barcelona började vackla. Sergio Busquets slog bort passningar han normalt sett sätter med ögonbindel på och Luka Modric sköt i insidan av Marc-André Ter Stegens högra stolpe innan bollen försvann ut över kortlinjen och tog Julen Lopeteguis anställningskontrakt med sig.

När Luis Suárez nickade in 3–1 på ett inspel från Sergi Roberto med kvarten kvar satte uruguayanen punkt för alla spekulationer kring hans måltorka. Med 4–1 satte han punkt för Real Madrids alla fåfänga förhoppningar. 5–1 från Arturo Vidal bekräftade förnedringen.

Genomklappningen sitter kvar

Det var förstås en triumf av historiska mått för FC Barcelona och ändå är Real Madrids genomklappning det som sitter kvar på näthinnan i kväll.

Tidningen El Mundo fick gå hela vägen till José Antonio Lopetegui för att hitta någon som ens andades stöd för Real Madrid-tränaren dagen före match. Lopetegui den äldre menar att hans son fått starta jobbet ”med minus 50 mål”, eftersom det är ungefär så många som Cristiano Ronaldo brukar bjuda på per säsong.

Efter matchen vägrade Julen Lopetegui spekulera i sin framtid.

– Det är inte jag som fattar besluten. Vi började säsongen bra, men är inte tillräckligt effektiva.

Ineffektivitet är nu inget som utmärker hans chef Florentino Perez när det kommer till personalomsättningen. Jag hoppas att Julen Lopetegui åker direkt hem till pappa i kväll och andas.

avJohanna Frändén

ARTIKELN HANDLAR OM