Ministern: Vi kan inte göra något utan anmälningar...

Uppdaterad 2018-08-02 | Publicerad 2010-11-16

Politikerna och rättsväsendet gör sitt.

I stället måste ledarna och domarna ta sitt ansvar och sluta hålla tyst, tycker Sveriges idrottsminister.

– När jag hör talas om hot förnekar klubbarna det alltid. Det är mycket märkligt, säger Lena Adelsohn Liljeroth (m).

Följ ämnen

”Dags att politiker tar större ansvar” tycker Djurgården. Det är verkligen inte problemets kärna, menar idrottsministern.

Lena Adelsohn Liljeroth har skapat en egen bild av hoten inom svensk fotboll, bland annat genom att läsa frispråkiga bloggar och hemsidor. När hot förs fram där kontaktar hon ledarna eller domarna.

Och möts alltid av samma tystnad, säger hon.

– Om klubbarna hittills inte har erkänt att det förekommit hot mot domare är det svårt för politiker och polis att göra något. Ingen kan göra något förrän det finns konkreta anmälningar, då är det en rättsfråga.

’Varför vågar ingen?’

Hur ser du på att hoten bara framträder i en anonym undersökning?

– Du har problemet där. Vad är det frågan om? Varför vågar ingen? Vad pågår när det är hot mot domare och alla viker ner sig? Det måste upp på bordet nu.

Bär klubbarna för stort ansvar i dag?

– Klart de har ett ansvar, men man har hållit med om att man kan göra mer.

I vår ska de ansvariga politikerna sitta ner och gå igenom hur svensk fotboll kan göras säkrare. Ett förslag som diskuteras är att man ska ta efter Englands system där problemtyngda supportrar måste anmäla sig på en polisstation långt från arenan för att omöjligen kunna närvara under matcherna.

Efterlyser öppenhet

Adelsohn Liljeroth har ingen bestämd åsikt i den frågan, men tycker att man politiskt har agerat rätt för att stävja hoten. Resten ligger huvudsakligen på två aktörer: de som hotats men hållit tyst och spelarna som inte tar avstånd.

– Det vore intressant om fler talade öppet om hoten. Det är viktigt att man kliver fram, annars kommer det eskalera, säger hon och fortsätter:

– Dessutom kan spelarna bidra till en bättre anda. De behöver inte tacka supportrarna i alla lägen. Inte om de har slängt in grejer på plan, tänt bengaler och betett sig allmänt stökigt. Det är inte de signalerna spelarna ska skicka om man vill att barnfamiljer ska gå på match.