Hammarbyikonen: ”Jag tror vi kan gå hela vägen”
Publicerad 2019-10-17
Han fick lyfta en pokal och fira en historisk, grönvit titel 2001.
Nu, 18 år senare, ser Lasse Eriksson ett Hammarby som har möjlighet att få uppleva samma känslor och glädje som han gjorde då.
– Jag tror vi kan gå hela vägen, säger Hammarbyikonen i en lång intervju med Sportbladet om vinnarmentalitet, isländska burväktare, guldminnen och tv-produktion.
Det har gått 18 år sedan målvakten Lasse Eriksson lade målvaktshandskarna på hyllan.
Och det är av anledning av det som hände den säsongen för 18 år sedan, och även det som sker här och nu i en glödhet allsvensk slutspurt, som Sportbladet tagit sig till en studio vid Värtahamnen en duggregnig oktoberförmiddag.
Året då var 2001. Året Hammarby blev svenska mästare för första gången.
– Jag minns det ganska väl. Dels har jag ju blivit påmind flera gånger då man blivit ombedd att diskutera vad som hände. Men jag minns inte alla matcher med exakt resultat och så, säger Eriksson.
Däremot är minnena av de tre sista matcherna under guldåret, och även under hela hans långa, aktiva fotbollskarriär, fortsatt fastetsade.
– Dels en förlust mot AIK i derbyt. Sen Örgrytematchen när vi säkrade guldet... Sen sista matchen i Sundsvall. De tre matcherna har man starkt minne av. Det var en derbyförlust som var jäkligt tuff, ett avgörande hemma där vi vinner och säkrar guldet, och en sista i Sundsvall som vi bara ville spela av för att åka hem till Stockholm och fira.
Hur stort var det?
– Det var jättestort. För mig och även för alla fans. Eftersom jag visste att det var mitt sista år som spelare och mitt sista år i Hammarby var det extra stort för min egen del. Att få uppleva det och få avsluta karriären med att vinna ett första SM-guld för klubbens del... Det var ju fantastiskt.
Det är svårt att inte börja gå in på jämförelserna med årets upplaga, må så vara att Hammarby anno 2019 är ett lag som ändå tippades högt upp inför säsongen i en potentiell allsvensk sluttabell.
Hammarby anno 2001 tippades inte ens vara nära en toppstrid.
– Många trodde vi skulle åka ur. Men vi började ganska bra, och så höll det där i sig match efter match. Även när vi inte spelade så bra så vann vi matcher. Vi började känna att vi har något på gång. Att vi är starka, säger Eriksson.
De var starka.
Ledda av östgöten Sören Cratz från tränarbänken så lyckades de grönvita göra det omöjliga möjligt, vilket följdes av guldfirande på Medborgarplatsen i Stockholm.
”Det hade vi också”
Sedan dess har alltså 18 år passerat. Superettan har både besökts och lämnats. Infrastruktur och ekonomi har byggts upp. Och i takt med att den allsvenska fotbollen som fenomen fortsatt att utvecklas så har också Hammarby IF gjort detsamma. En utveckling Lasse Eriksson hyllar.
– Hammarby har tagit ett grepp om att bli en större klubb på och utanför planen. Det tror jag gör att man kan vara med och kriga om topp-positionerna.
Det vi sett med blotta ögat, på planen, har varit en passningsorienterad, frejdig och offensiv fotboll. Dock inte särskilt lik den senaste guldgivande metoden.
– Det är på ett helt annat sätt de spelar. Mycket mer kortpassningsspel och mycket mer via alla lagdelar. Vi spelade rakare och längre. Långbollar. Antingen på en mötande target i Peter Markstedt eller en långboll på en Andreas Hermansson, och därifrån etablerade vi spel. Nu är det mycket mer ett helhetsspel från backlinjen, via mittfält till anfall, säger Eriksson och fortsätter:
– Däremot ser jag en likhet i det som händer i klubben just nu. Man känner att det kokar. Att man har en chans. Matchen nu på söndag är jätteintressant. Vinner Bajen där ligger man etta i allsvenskan med två gångar kvar. Där känner jag igen mig. Tanken att man faktiskt kan vinna.
Trodde du på förhand att Hammarby skulle kunna vara med och slåss om guldet i år?
– Nej, jag trodde inte det faktiskt. Jag trodde kunde vara med och slåss högt upp, men absolut inte längst upp i toppen. Jag är jätteglad för att det har gått så bra och de har spelat otroligt bra fotboll.
Ser du likheter i Stefan Billborn och Sören Cratz som tränare?
– Det jag förstått och känner är att Billborn är väldigt modern och duktig på att utbilda spelare och ha en tydlig spelide att arbeta med. Det hade Sören också. Den likheten finns. Sen är det ju lite olika typer av spel. Men hur de tränar och förbereder sig vet jag inte då jag inte jobbat med Billborn.
Från det jag sett är varje träningsmoment är ett tävlingsmoment. Det räknas ju passningar i kvadratenuppvärmningen till och med...
– Det är bra. Då bygger man ett tänk där man vill vinna. Det hade vi också. Men vi hade det mer skapat utav karaktärerna i laget. Vi planterade det i spelartruppen. Att vi inte tränar bara för att ha kul utan vi tränar för att vinna. Om det så var smålagsspelet eller skottövningen.
”Inget stort problem”
När man just pratar Hammarby så finns det en annan ganska viktig fråga att ställa, främst på grund av att målvakter är den tidigare målvakten och målvaktstränarens specialitet (logiskt nog).
Johan Wiland har haft skadebekymmer och Davor Blazevic gjorde det bra i derbyt senast. Vad tycker du om ”Bajens” målvaktssituation?
– Den är väl inte optimal. För någon av målvakterna. Det är dels synd att man inte har kontinuiteten. Målvakten och kommunikationen med backlinjen är väldigt viktig. Det som är glädjande är att båda presterat bra. När Wiland kom tillbaka efter skadan gjorde han det jättebra och stabiliserade lite det som varit ett problem före sommaren med försvaret. Men när Davor kom in gjorde han det jättebra. Sedan är frågan om hans spelstil gör att det utifrån inte alltid känns helt tryggt. Men han gör bra räddningar. Men är det ett problem? Nej, inget stort problem.
Om ni har suttit och läst den här texten och mest funderat på varför vi hänger i en studio vid Värtahamnen av alla ställen så har det helt enkelt med Lasse Erikssons nuvarande sysselsättning att göra.
Redan under sin tid som aktiv kom burväktaren i kontakt med produktionsbranschen. En bransch han både hunnit lämna, återvända till och utvecklas i. I dag arbetar han som projektledare för TV-produktionsbolaget HDR, som bland annat arbetar med Discoverys Europa League-sändningar samt allsvensk tv-produktion.
– Vi gör mycket med fotboll, jobbar mycket med fotboll.
Blir du inte sugen när du jobbar med det att kliva in och surra i studion en Europa League-kväll?
– Faktiskt inte så sugen. För det kräver enormt mycket jobb att veta och vara uppdaterad på resultat, spelare och följa med i allt sorl som är kring fotbollen. Det har inte jag intresset och tiden för. Men de är skickliga och duktiga, de som jobbar med det. Minns allt som skett, spelare som bytt klubbar och så vidare. Rätt mycket fakta att hålla reda på.
Något Lasse Eriksson åtminstone har väldigt god koll på är isländska målvakter. Efter att ha lämnat uppdraget som målvaktstränare i landslaget i samband med att dåvarande förbundskaptenen Erik Hamrén lämnade så har Eriksson hängt med Hamrén till nästa anhalt.
”Inte vara nöjda med en tredjeplats”
Till Island – och en varierad målvaktsuppsättning, med olika styrkor och åldrar, som 54-åringen trivs att jobba med.
– Alla jag jobbat med, de är fyra stycken, är duktiga men är helt olika målvaktstyper. Det finns en liten tjusning i det att de är olika och är olika karaktärer. Island har en bra balans med nytt som är på väg upp och lite erfarenhet bakom.
Känns det viktigt för dig att kunna varva vardagen med målvaktstränarjobbet?
– Det är snarare kul, inte viktigt på sätt att jag har det här. Det är vad jag jobbar med. Här jag är anställd, säger Eriksson och blickar ut över studiomiljön.
– Men det är kul. Det är 35 år sedan jag började spela fotboll, och att fortfarande vara med i fotbollen på ett sätt som är på en hög nivå som ett jobb. Jag trivs med det. Men mitt avtal med Island går ut nästa år i mars. Då har vi kanske en möjlighet att gå till EM via playoff om vi inte gjort det innan. Därefter, går vi till EM fortsätter man väl över EM. Om vi inte gör det kanske man slutar. Vi får se.
Påverkar Hamréns framtid ditt beslut också?
– Det gör det, vad de (Island) vill och vad jag vill. Om Erik slutar kanske det blir naturligt att man slutar. Eller så känner jag själv att det räcker. Att huvudet och kroppen inte orkar. Det är lite slitsamt att vara målvaktstränare. Särskilt då jag inte gör det varje dag. Öva på inlägg och halvvolleys gör man inte i vardagen här direkt. Det är tufft då man måste vara aktiv och leverera skotten och inläggen på rätt sätt.
Innan ett sådant beslut ska tas kan det bli ett grönvitt SM-guldfirande som åskådare och anhängare. Lasse Eriksson följer trots allt fortfarande Hammarby nära och ser mycket matcher på plats.
Hur tror du det går?
– Slår vi Malmö tror jag faktiskt vi kan ta guldet. Om vi inte gör det vinner vi inte, men kommer bland de tre bästa, säger Eriksson.
Det har ju varit måstematch efter måstematch under hösten. Tror du det har varit något positivt för Hammarby?
– Jag tycker att de har visat styrka, att de verkligen pallar att stå emot trycket. Visat att de kan leverera kvalitet när det krävs, säger Eriksson och fortsätter:
– Det som jag vet är svårast är att alla i föreningen, inte bara spelarna, verkligen bestämmer sig för att vi har chansen. Då måste alla förstå att de här chanserna dyker inte upp varje år. Inte vara nöjda med en tredjeplats. Bestämma sig för att vi går hela vägen. Det är man inte riktigt vana vid i Hammarby. Men den tanken och insikten måste alla i föreningen ha, och gilla den pressen. Då tror jag man kan greja det. Om de känt den pressen, kan fortsätta ha den pressen och bibehålla fokus så tror jag man går hela vägen.