Frågorna börjar redan brännas
Det gick fort i år.
3–1 mot Gif Sundsvall, men frågorna börjar redan brännas.
Hur mycket litar Hammarby på Kim Hellberg?
Hur mycket litar Kim Hellberg på Hammarby?
En tanke som fäster, när man sitter på Tele2 Arena och hör trummor från två håll:
Borde inte Jon Dahl Tomasson försöka boka in en match mot Hammarby, det första han gör? Det verkar vara så bra för självförtroendet. VSK slog Hammarby senast, och fick en stämpel som ett färdigt allsvenskt lag. Den här gången var det superettan-tian, renoveringsbygget Gif Sundsvall, som kom till Stockholm och fick känna sig sylvasst.
De hade ju kunnat göra tre, fyra mål, utan vidare! På bortaplan! Mot Bajen!
Douglas Jakobsen och Joel Cedergren (vilken roll är det han har i giffarna nu för tiden? Assisterande sportchef? Tränare? Försvarstränare? Giffen? Ah, sportchef) får ursäkta. Deras lag såg fint ut i delar, modigt med bollen, snabbt framåt, och jag antar att många datascouter i Europa är nyfikna på flyfotade tvåmetersmannen Yaqub Finey från Kortedala, som – så att säga – sticker ut.
Men det är ju Hammarbys vinter som får folk att skaka till.
Redan möjligt att känna oron
De fick allsvenskans mest eftertraktade tränare när Kim Hellberg anslöt, och Kim är den sorts tränartyp som man vill gott. Han är artikulerad, visionär, modern, rakt igenom sympatisk, med en intressant och genomarbetad syn på fotboll.
Jag är övertygad om att han är grundad i sin utblick, att han vet vad han vill och hur man tar sig dit. Ändå är det redan möjligt att känna av oron på sina håll i Bajenland:
Tänk om det bara är ord?
Nu slutade det väl, Jusef Erabi skickade upp 3–1 i nättaket på stopptid, och kupade händerna bakom öronen. Klacken kunde humma Te Deum på slutsignal, cupchansen lever vidare, men säkert en del av oron också.
Så fungerar det med cupen, i mars, när man ser mer färdiga byggen som Djurgården och Malmö FF städa av det som ska städas av, medan man själv hackar mot superettangäng.
För ett år sedan gjorde Hammarby 8–0 på Gif Sundsvall i cupen, nu kom giffarna tillbaka hit till Nordichallen Södra för att inte skämmas. Det behövde de inte.
Hammarbys kom-och-ta-bollen-fotboll följer ideologin ”bättre lyss till den sträng som…” FJONG.
Finey lobbnickade in 1–0 direkt. Och det kunde blivit värre.
Oliver Stojanovic slog årets sämsta straff före paus, utöver det brände giffarna ett gäng lägen som gav xGoals-datorerna hicka.
Hammarby? Work in progress.
De vill locka upp, spela igenom, driva upp passningstempot och dominera matcher. Oavsett om skador och sjukdomar (Mads Fenger lämnade in strax före avspark) ställt till det så är det tydligt att de inte är där än.
Ingen supertrupp att luta sig mot
Nahir Besara och Shaquille Pinas grälade om (brist på) passningskvalité, för lite var synkroniserat eller samordnat, ytterbackarna Hammar och Kralj hade svårt att hinna både upp och hem, och bakåt såg det ofta ut som att allt Giffarna behövde göra var att skicka upp en boll och springa ifrån.
Säg så här: Är det så enkelt för Gif Sundsvall kommer det inte att vara svårare för Kalmar FF eller IFK Norrköping.
Målen som vände matchen kom ur spelmässigt övertag, men inte ur automatik och reflexer. Rätt dag är det fint att se när Viktor Djukanovic avslutar på allt, eftersom han kan pricka krysset från 32 meter, men det här var en annan dag, en dum. I stället var det Nahir Besaras grundkvalité som lyfte Hammarby.
Ett fint stickpass till Erabi för 1–1, en andrabollsdunk i nättaket för 2–1. För att han är en trygg, skicklig fotbollsspelare som dyrkar upp matcher.
Men det nya Hammarby hoppas på mer än att Nahir Besara gör fina saker. Det gjorde han ju redan i det gamla Hammarby.
Det här var den första vinsten under Kim Hellberg. Skönt, välförtjänt, men knappast valium för neurotiska supportrar.
Vill de veta får de vänta.
Till dess krävs tro, från både klubb och läktare.
De har ingen supertrupp att luta sig mot (men roliga inhopp av Deniz Gül och Gent Elezaj!), däremot har de en tränare med tydliga idéer som han håller på att implementera.
När Kim Hellberg tog över IFK Värnamo 2022 befann han sig inte heller på en jättebra plats i mars-april. Det var 0–2 mot Malmö, 1–2 mot Mjällby, 0–2 mot Trelleborg, 0–3 mot Kalmar FF, 1–2 mot IFK Göteborg, 0–0 mot Sirius, 1–4 mot Elfsborg.
Och sedan hade de ett spel.
Hammarby behövde den här segern, det gjorde deras tränare också. Klubben vill lita på honom, han vill lita på att den här truppen har det som krävs för att absorbera press och spela sig ur den.
– Vi mötte ett intressant lag, som påbörjat något nytt. Det ska bli intressant att följa, sa en stolt Douglas Jakobsen efter en cupförlust i mars.
Om en vecka avgörs det om Hammarbys cupdröm överlever gruppspelet. Tilliten till Kim Hellberg måste överleva mycket längre än så.