Fagerlund: Kanada är en mardröm – det kan inte bli bättre

Uppdaterad 2019-03-07 | Publicerad 2019-03-06

ALGARVE. Hattrick av en utmanare, uppvisning av en annan, nykläckt innermittfält, darrigt försvar och förlust på stopptid.

När Algarve Cup slutligen ska summeras rafsade Sverige runt och lyckades dra högsta vinsten.

Kanada är ett mardrömsmotstånd. Det kan inte bli så mycket bättre.

Om det fortfarande är någon som fokuserar på den oväntade förlusten mot Portugal så sluta med det.

Det finns en miljon bortförklaringar till varför det blev som det blev (ett oskarpt anfall, följt av ett orutinerat mittfält som i sin tur resulterade i ett instabilt försvar...).

Skit händer, och det är för all del inte nu som Sverige ska spela bländande fotboll. Med snart tre månader kvar till öppningsmatchen mot Chile får det däremot gärna ske under onsdagskvällen.

Några namn redan urkarvade

Då väntas Peter Gerhardsson och Magnus Wikman ställa ut något som speglar det som kommer vara en ordinarie startelva i VM. Det finns fortfarande alldeles för många frågetecken för att rista in formationen i sten men några namn är givetvis redan urkarvade.

Främst i försvaret. Hedvig Lindahl har varken höjt eller sänkt sina aktier under Algarve Cup av den enkla anledning att det inte är nödvändigt för att utläsa hennes värde. Samma sak gäller med Magdalena Eriksson, Linda Sembrant och Nilla Fischer, trots att de två sistnämnda hamnade på hälarna mot portugiserna.

Genom att sitta på bänken i den första halvleken i fredags bevisade Caroline Seger än en gång att det inte existerar en bollskickligare innermittfältare i truppen. Att ens visualisera ett svenskt landslag utan henne kräver grovt positivt tänkande och mer därtill.

Anfallsduon måste ges fler chanser

Men offensivt finns en desto större öppning för alla VM-törstande spelare.

Kosovare Asllani, som låg däckad i förkylning hela helgen, fortsätter briljera i sin ”rätta” position strax bakom anfallarna. Den där hon sporras att freestyla och således får lust att nyttja hela sitt knökfulla register, från eget straffområde till motståndarnas.

Även om hennes samarbete med Mimmi Larsson fungerade utmärkt mot Schweiz vore det uppseendeväckande om det inte är Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson som löper omkring däruppe i väntan på bollen.

Det har gnisslats en del kring de båda anfallarna, men det känns märkligt att redan nu trycka ned duon genom att välja andra alternativ. De behöver snarare en uppmuntrande hand i det här läget för att kunna nå formen som vi vet att de besitter.

Mardrömslotten är jackpot

Spolar vi däremot fram tiden till mitten av april och situationen fortfarande är densamma bör kanske Gerhardsson fundera på att kasta om i hierarkin.

Men då är då och nu är nu, för att citera en annan svensk förbundskapten.

Motståndaren då? Det kunde ju inte ha blivit bättre. Kanada, rankade femma i världen, är precis det testet Sverige behöver i jakten på fler svar.

Lyckas de bryta ned spelare som Christine Sinclair och Janine Beckie bör argumenten för USA:s tunga favoritskap i grupp F bli betydligt färre.

Det är inte varje dag som mardrömslotten innebär jackpot. Nu gäller det att förvalta den möjligheten väl.

 
GÅ 2 FÖR 1 på Sverige–Tyskland. Läs mer här.
 

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln