Bank: Fischers brister märks lite oftare än förut

PARIS. Hon har varit mittfältare, mittback, mästare, lagkapten, ledare och kort sagt en av de viktigaste spelarna i vår moderna landslagshistoria.

Det finns frågor som en förbundskapten helst skulle slippa, och här är en:

Vad är Nilla Fischer nu, i en åttondelsfinal 2019?

Jag är rädd att våra fotbollsspelare riskerar att få en sned bild av Frankrike.

Efter lite Rivieran-häng på Promenade des Anglais så drog de till Paris-bourgeoisins favorithäng i Deauville och bodde på lyxhotell. Nu tränar de på en golfmatta i Paris-förorten Croissy, bland Gatsby-villor och sagoträdgårdar.

Snart börjar de väl sippa champagne på träningarna.

Eller kanske inte.

De ska möta Kanada på måndag, ett lag som spelade tio raka matcher utan att släppa in mål före gruppfinalen mot Holland senast, ett lag som är elakt och fysiskt och som förlagt sina träningar till en plan bredvid rugbyarenan i Gennevillois.

En av de tuffaste tränarfrågorna

I går lugnade jag nerverna med att titta lite extra på Nilla Fischer. Om det blir strid så är det väl henne man vill ha med sig, tänker jag.

Hon är dessutom den intressantaste fråga vi tar med oss in i det sista dygnet inför en VM-match som kan definiera så oerhört mycket av det här lagets kommande år. Nilla kommer in på lördagsträningen med en banan i handen, hon spelar kvadraten med en tillknycklad pappmugg i andra handen, hon skämtar och styr och är den där sortens självklara ledarkaraktär som vi vant oss vid att hon ska vara.

Det jag intresserar mig för är vad som händer när hon inte längre är det här lagets ledare på planen.

En av de tuffaste tränarfrågor som finns handlar ju om just det: att veta när en självskriven, stor fotbollsspelare blir något annat.

Lite långsammare, kanske. Lite mindre säker i vissa situationer. Den där sortens utveckling som kommer smygande, men som märks så obarmhärtigt när den väl märks.

I bästa fall märks den inte i blixtljus, när allt står på spel.

Gjorde en riktigt bra insats

Det är därför jag tänker på Nilla Fischer. När Sverige mötte USA med ett halvt b-lag på planen klev Amanda Ilestedt in bredvid Linda Sembrant och gjorde en riktigt bra insats. I normala fall hade det inte betytt så mycket, eftersom Peter Gerhardsson alltid kan lita på Nilla Fischer, men den här gången finns fler alternativ.

Han kan spela med trebackslinje eller fembackslinje (det har han gjort förut), han kan använda mittbackar som ytterbackar (det också).

Kan han peta en senator som Nilla Fischer?

Jag tror inte att han kommer att göra det, men jag kan tänka tanken – och det kunde jag inte för ett halvår sedan. Det är ett tag sedan hon utstrålade den där urkraften i gul tröja, bristerna i fart har märkts lite oftare än förut, och den kan gå snabbt mot Kanada, som gärna försöker skicka in sina kvicka spelare framåt när referenspunkten Christine Sinclair mött uppspel.

När Caroline Seger blev lite mer presskänslig så märktes det, men hon har ändå så pass unika kvalitéer att det inte råder några tvivel om att hon måste vara med. Det kanske är ett svaghetstecken för konkurrensen, men det är min bestämda åsikt. Hon är fortfarande precis lika mycket ledare i spelet som hon är vid sidan av planen.

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Nilla Fischer.

Sverige är Sverige

I morgon spelar Sverige en match där det är dags för Nilla Fischer att övertyga oss om precis samma sak.

Hon är en ledare, en föregångsfigur, en ambassadör för det här laget. Allt det där är en tillgång så länge som spelet hänger med.

Nilla Fischer slänger käft, Nilla Fischer tar med sin aura och säger begåvade saker till ett dussin journalister, på svenska och fläckfri engelska.

Jag tänker på henne när vi träffar Christine Sinclair, och hon försöker beskriva vad det är för sorts lag de ska möta i åttondelsfinalen:

– Sweden are… Sweden, säger hon. They always show up.

Sverige är Sverige, de gör alltid sitt jobb. De är fysiska, skolade, snabba och svåra att möta. Är det VM så är de alltid där, alltid svåra att flytta på.

Nilla Fischer är 34 år, hon har spelat i landslaget hela sitt vuxna liv, hon har vunnit diamantbollen och Bundesliga. Någon gång ganska snart kommer tiden att ha sprungit förbi henne så att det märks.

Hon har alltid varit en spelare för de stora matcherna, en spelare som lyfter sig när det verkligen krävs. I morgon väntar ett tufft Kanada, Sveriges försvarschef förtjänar att starta den matchen.

Fischer är Fischer. Det är dags att göra jobbet nu.

Laddar Matchöversikt

avSimon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM