”Det är löjligt av honom att lägga sig i”

Publicerad 2019-05-06

Som spelare nådde David Thulin halvvägs till proffsdrömmen, som ordförande för sin egen förening vill han föra barnen upp till stjärnorna.

Att en ledande professor sågar projektet vid fotknölarna berör honom inte.

– Jag tycker bara det är löjligt av honom att lägga sig i, säger Thulin.

Det är ett lotteri vem som lyckas. Så mycket har David Thulin lärt sig av tjugo år som fotbollsspelare och tio som ordförande. Ingen kan med exakthet besvara varför han nådde motsvarande superettannivå i Danmark och var halvproffs. Varför blev han bättre än de flesta – men inte bra nog att håva in miljoner?

En sak tror sig Thulin ändå ha förstått. Talanger är tidigt spårbara och så länge vi ger tillräckligt många av dem ordentliga förutsättningar bör några bli proffs.

Att blanda dem med sämre spelare skapar bara irritation. Lika illa är om ett barn tillåts lata sig eller tramsa så att hela gruppen drabbas.

Gallrar redan från början

2009 startade David Thulin Helsingborg City FC för att korrigera bristerna i sin egen fotbollsutbildning. En Talangutvecklingsplan som troligen inte liknar någon annan i Sverige skrevs. Småbarn ska tidigt fatta om det är målvakts- eller forwardsmaterial och tränas därefter. Straff och disciplin är viktigt – men också att kunna klockan, sköta sig i skolan och knyta sina egna skor.

David Thulin, ordförande.

De första åren beskrevs hans projekt i positiva ordalag, men i vintras skärpte Skånes fotbollsförbund tonen. De vände sig främst mot Citys fokusering på disciplin före lek och att barn behöver provspela innan de släpps in.

Thulin menar att ett par artiklar i Helsingborgs Dagblad kom ut fel. Hans klubb sparkar inte ut någon – gallringen sker i ett tidigare led.

– Många har fått uppfattningen att vi slänger ut barn, men vi gör en viss selektering innan de börjar för att få en jämn nivå i gruppen och att alla ska trivas så bra som möjligt, säger han.

Er målsättning är att ”ha Sveriges bästa ungdomsverksamhet och göra så många spelare som möjligt till professionella fotbollsspelare”. Varför skulle ni lyckas med det?

– Vi har en tydlig vision och är väldigt engagerade i varje spelare. Vi vill deras bästa. Vi går på djupet på varje spelare: vad ska han förbättra och träna på? Alla barn är olika men i de andra klubbarna får alla göra samma grejer. Vi håller på med mer positionsanpassad träning.

Bestraffning för sju-åttaåringar

Ni skriver att redan i åldern fyra-fem år kan man se vad spelaren besitter för talang och fotbollskunskaper. Hur menar ni?

– Du kan se på ett barn om han är duktig på att springa snabbt, har bra teknik eller har bra spelförståelse. Då kan han passa på en viss position. En jättekort kille som är bollrädd bör kanske inte stå i mål, men en lång kille som kastar sig mycket kan vara mer lämpad för just den positionen.

Och då ska det barnet från fyra–fem års ålder träna specifikt på den positionen?

– Det är kanske lite tidigt, men vid sju-åtta-nio börjar vi med det.

Här på olympiafältet spelar laget sina hemmamatcher.

Vid sju-åtta år ska bestraffning införas, skriver ni, om någon ”tramsar”. Vad är det att tramsa?

– När man är ett irritationsmoment för övriga i gruppen så att träningen får pausas. Vi har stort tålamod med barnen, men räcker det inte att säga till blir det en riktig bestraffning.

Vad är det för straff?

– Du får springa i två minuter. Eller så får du sitta och titta på. Det funkar jättebra. Vi har hållit på med det här i fem år och ser jättetydlig skillnad. Lärare från skolan kommer förbi och säger att det är stor skillnad. Wow, barnen har verkligen förändrats och är inte lika stökiga i klassrummet. Barnen respekterar att de ska sköta sig, det är ingen lekstuga.

”Har potential att bli proffs”

Många verkar se er som kontroversiella. Ser ni er själva som det?

– Det är vi i viss mån. Det är typiskt svenskt att inte våga sticka ut. Flera andra gör som vi, BP är ungefär inne på samma spår, men vi är lite mer öppna med det. Vi säger att såhär är det. Vi har en tydlig elitsatsning. Vi vill bara inte att några ska vara superduktiga och andra nybörjare i samma grupp för det skapar lätt irritation bland barnen.

Är en fyraåring redo att träna fotboll på det sättet?

– Det är väldigt individuellt. Det finns de som fyllt tre, det finns de som är fem-sex. Det får föräldrarna se. Det kan komma barn som är tre och ett halvt och testa hos oss. I vissa fall funkar det, i vissa fall behöver de vänta ett halvår till.

Ni har 50 barn och kallar er en av Sveriges snabbast växande fotbollsklubbar. Är ni populära?

– Helt klart. Föräldrar hör hela tiden av sig, de frågar om sonen eller dottern kan få börja. Första träningen frågar de hur de kan betala och när barnen får kläder. Alla som kommer till träning är jättenöjda, det är andra som har en negativ uppfattning om oss. Vi kanske sticker i ögonen på folk för att vi inte är som alla andra. Det är i så fall mestadels föräldrar till barn i andra lag som klagar eller har synpunkter. Man vill sitt barns bästa, men ibland ser man inte riktigt vad det är för just sitt eget barn.

Tror du att ni håller på att fostra några proffs?

– De som spelar i Helsingborg City har absolut potential att bli professionella spelare. Absolut. Mycket kan hända under puberteten, men chansen är stor att någon blir det.

”Det vi gör skadar inte barnen”

Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap, anser att ni har en ”utbildningssyn som för oss ett sjuttiotal år tillbaka i tiden” och att ingen forskning tyder på att er metod skulle gynna barnens utveckling. Hur är det att höra?

– Nej, men forskning motbevisar den inte heller. Jag känner att barnen tycker att det är roligt och trivs med sin träning. Då ser jag inget fel i modellen. Vill de träna mycket och hårt ska de få den möjligheten. Jag säger inte att chansen att bli proffs är större i Helsingborg City, men vi ger goda förutsättningar för att lyckas. Att det skulle vara att ta ett steg 70 år bakåt kan jag inte köpa.

Han sa också att han kommer att stämma Helsingborg stad om de stöder er med en enda krona efter år 2020, då Barnkonventionen blir lag.

– Det låter som något personligt. Jag vet inte varför han skulle lägga tid på något sådant när han inte är involverad i klubben. Jag tycker bara det är löjligt av honom att lägga sig i. Han kanske ser saker på ett annorlunda sätt om han tar diskussionen med mig.

Hur ser er framtid ut?

– Jättelovande. Jag ser inga hinder. Barnen gör fina prestationer och det är första året vi är med i Gothia cup. Jag hoppas till sist att det negativa kan bli något positivt.

Du menar att folk ska känna till er?

– Ja. Det vi gör skadar inte barnen. Tvärtom uppskattas det. Det ska man inte tycka illa om.


Följ Sportbladets granskning av ungdomsidrotten här – läs alla artiklar