Bank: Gör det för att slippa ägna resten av livet åt att ångra er
S:T PETERSBURG. Råd till svenska landslagsspelare inför en åttondelsfinal mot Schweiz:
Spara inget, lämna allt där ute, backa inte en meter.
Gör det för i kväll.
Gör det för att slippa ägna resten av livet åt att ångra er.
Anteckningar från ett källarhål. S:t Petersburg är regnigt, grått, med den där sortens svensk sommarkyla som skär genom alldeles för tunna kläder.
Som jag har längtat hit. Till Nabokovs och Dostojevskijs stad, Sjostakovitjs stad, för all del: till en åttondelsfinal. Inramningen runt imposanta Krestovskij-stadion harmonierar fint med utmaningen som Janne Andersson och hans landslag står inför den här gången. Det här är inte ett soligt gruppspel på en rysk rundresa – det här är svart på vitt, slutspel i världens största lands näst största stad, mitt i världens blickfång. Att flyga hem till Stockholm härifrån tar 80 minuter, för att flyga vidare i VM krävs minst 90.
Så vart vill ni?
Dagen före match rusar Sverige in på regnvått gräs här, det är samma skratt och uppsluppenhet som förut, ett lag som trivs. Vi tittar bort mot (se där) Kinna-bördige Gustav Svensson med lite större nyfikenhet än normalt, målvaktstränaren Maths Elfvendal slår ett par straffar mot Robin Olsen under uppvärmningen, annars är allt som det varit.
Det här är inte 1994 , och det kommer inte bli det
En brasiliansk journalist frågar om vilken bäring VM-finalen 1958 har på den här matchen (ganska begränsad), kinesisk tv frågar om Gustav Svensson som ju spelat i Kina, tysk press undrar hur Janne Andersson har det med eventuell antitysk Schadenfreude, l’Équipe frågar om Zlatan Ibrahimovic, svensk press ställer tusen frågor om straffläggning och FourFourTwo undrar något om 1994.
Men det här är inte 1994, och det kommer inte att bli det.
Ska vi bläddra i historieböcker här och nu, med målet att faktiskt lära oss något, så är det 2002 vi ska plocka fram.
Då stod ett generationsväxlat svenskt landslag på exakt samma plats som nu. De hade tagit sig till VM efter en bragdinsats på en klassisk och kokande bortaarena (Istanbul då, Milano nu), de kom från ett misslyckat EM-slutspel (då som nu: en poäng, sist i gruppen, förlust mot Belgien och förlustmål i 88:e minuten mot Italien). De hade skrällt sig vidare som etta i en stenhård grupp, och stod inför en åttondelsfinal mot överkomligt motstånd med hela VM vidöppet: inget omöjligt kvartsfinalmotstånd, medaljspel som en absolut möjlighet.
Lyssna på ekona från 2002
Andreas Granqvist och Janne Andersson ska inte ringa Ravelli, läsa Karin Boye eller lyssna på Jungleland på repeat.
Men: Lyssna på ekona från 2002.
Tänk hur det är att stå där ni står nu, att ha en livstids stora chans att göra det ingen trodde var möjligt, att kunna bli den sorts otroliga hjältar som ingen någonsin räknat med.
Hur länge skulle ni ångra er om ni inte gjorde precis allt som står i er makt för att ta den chansen?
För sexton år sedan stod Anders Svensson där. Sverige mot Senegal, 1–0 av Henrik Larsson, en helikopterfint och ett stolpskott av Svensson, en förlorad chans i förlängningen. Hur länge sitter den sortens missade möjligheter kvar som ett sår? Hur länge kan man känna stygnen av bitterhet? En månad? Ett år? Ett liv?
– Jag tänker fortfarande på det, säger Anders Svensson efter sexton år.
– Vi hade chansen. Det var Turkiet i kvartsfinal, och de gillade inte att spela mot oss. Och sedan… Det som är värst är att vi inte körde på, att vi blev lite försiktiga efter att vi tagit ledningen. Vi skulle bara fortsatt.
En på förhand vidöppen fotbollsmatch
I kväll spelar Sverige mot Schweiz i en på förhand vidöppen fotbollsmatch.
Schweiz är bra, väldigt bra ibland. De vann flest nickdueller av alla lag i kvalet, vräkte in mål inne i straffområdet. De är rasande skickliga på att anfalla snabbt och via kanterna. Granit Xhaka är en grundtrygg passningsmotor, Xherdan Shaqiri är ett trippande, tekniskt hot i anfallen, Blerim Dzemaili är lurigt vältajmad i sina andravågslöpningar in framför mål och Ricardo Rodríguez piskar in inlägg med sin vänsterfot. De är duktiga på att försvara mot kontringar, och de har VM:s hittills bäste linjemålvakt i Yann Sommer.
När de är bra är de väldigt, väldigt bra.
När de är dåliga? Det är inte alls ovanligt att de tappar boll tidigt, på egen planhalva. Och de har så här långt i VM haft skov i varenda match, faser då de tappat formen och offrat lite väl många spelare framåt. När jag frågade spionen Lasse Jacobsson om de där perioderna blev han ställd, log ur mungipan och stammade en smula.
Gör allt för att slippa ångra er
Jo, det är de där sekvenserna som Sverige måste utnyttja. Det är då Emil Forsberg ska vara Emil Forsberg, det är då Marcus Berg ska använda luckorna som öppnar sig, det är då Ola Toivonen ska garnera sin födelsedag här i S:t Petersburg.
Sverige har knappt satt en fot fel de senaste två åren. De är ett kompakt, klokt, lojalt fotbollslag som vi lärt oss tycka väldigt mycket om.
Vi har följt dem till Paris och Milano, vi har sett dem frustrera tyskar och krossa mexikaner, vi har sett dem göra mål från egen planhalva och vi har sett dem växa hela vägen fram till en chans de kanske bara får en gång i livet.
Gå härifrån till kvartsfinal, gå härifrån med en sprucken dröm.
Gör bara allt för att ni ska slippa ångra er efteråt.
- LÄS MER: ALL superläsning från VM – bara för dig med
- LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
- LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
- LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
- LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
- LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller