Football Radical #30: ”No Vinny, no!”

avSportbladet.se

Johan Cruyff möter Johan Cruyff, eller eventuellt Johan Cruyff, i Champions League-final.

Football Radical har bestämt sig för att prata lite om Johan Cruyff den här veckan.

Och om i princip allt annat som har med fotboll, konst och nostalgi (den var bättre förr) att göra.

Varför ska vi söka efter den tid som flytt? Marcel Proust undrade inte, det gjorde inte heller riksdagens partiledare senast vi kollade, men inom fotbollen är nostalgin en konstant.

Simon Bank och Johanna Frändén inleder veckans poddavsnitt med att luta sig mot en italiensk författare som just dödat en tysk maoist-mittfältare och som menar att fotbollens väg framåt är att belysa konfliktpunkterna, snarare än att förlora sig i det förflutna.

I nuet avhandlas Vincent Kompanys guld(?)mål mot Leicester, och det som eventuellt kunde varit istället. En del är ju ändå evigt, eller verkar vara det, och när nu Jorge Valdano skrivit om Lionel Messi igen så får båda göra comeback i samtalet. Hur ska Real Madrid kunna ta kampen med Barcelona igen, när allt ser så blekt ut. I väntan på svaret: Here comes the Sun.

”Kontinuitet som konkurrensmedel?”

Johanna reder ut de etymologiska vindlingarna bakom begreppet Silly Season, och sjunker tryggt ner i en drömvärld, där allt är möjligt och Valdano ansluter till en radikal svensk fotbollspodcast.

Simon blickar tillbaka till när Luther Blissett gav namn åt en hel konströrelse, och apropå konstörelser så driver Johanna en fördjupning i vad Johan Cruyff egentligen gett nutiden, framtiden och årets Champions League.

– Kontinuitet som konkurrensmedel? undrar Simon Bank, och lanserar en ekvation som förklarar vilka som egentligen lyckas i dagens fotboll.

(Spoiler: den handlar om kollektiv kraft och kontinuitet).

Mer prat? You bet. Om ramadan, Raymond Verheijen, Wu Ming, John Barnes, Anthony Elanga, Theo Zidane, Isaac Lihadji, Ousmane Dembélé, Panini-album, Barnett Newmann, Donald Judd, Demba Ba, Jordi Cruyff, Vero Boquete, Marie-Antoinette Katoto, Croinne Diacre, Peter Gerhardsson, Antoine Griezmann, Cholo Simeone, Orvar Bergmark, Jonathan Richman, Pep Guardiola, Marina Abramovitj och alldeles för många argentinare.

Fast egentligen är väl alltihop mest en kommentar till helgens partiledardebatt. Om man så vill.

ARTIKELN HANDLAR OM