Bank: Det här är en kväll för stjärnor
Nationalarenan är fullsatt, förstaplatsen tre poäng upp och VM bara fem matcher härifrån
Janne Andersson till Andreas Granqvist och vidare till Emil Forsberg, som gör ett drömmål.
Det var så det gick till när Sverige var nära poäng i Paris.
Det är så det måste gå till om de vill ta sig hela vägen fram i kväll.
Förbundskaptenen och lagkaptenen hade precis avslutat sin dagen-före-match-frågestund när jag av ren nyfikenhet flikade in en fråga:
Vad hände egentligen när Emil Forsberg Juninho-sköt in den där frisparken på Stade de France senast?
Janne Andersson sken upp och stannade mitt i steget. Det här tänkte han verkligen inte missa att svara på.
– Jo! Det var min assist!
Mini-Foppa hade fått en smäll, låg ner på marken och släpade sig sedan bort från boll och frisparksläge. Andersson såg, och blev smått förbannad. Vad i helv… det är ju han som ska slå frisparken.
– Jag fick tag på ”Granen”, och han ropade till Emil att slå den. Vi hade ju sett hur han skjutit de där frisparkarna på träning.
Ett ögonblick senare hade Emil Forsberg tagit ett avgörande steg i sin landslagskarriär.
Spelare som äger dagens fotboll
Plötsligt var han inte längre en lovande ytter som gjort bra saker i Bundesliga. Plötsligt var han den där sortens stjärna som tar plats mitt på scenen och skickar in missiler bakom Hugo Lloris.
Dagens fotboll ägs av den sortens spelare, och många av dem kommer att släntra in på Friends Arena i bortaställ i kväll. I veckan som gått har vi hört hur Janne Andersson, Peter Wettergren och Tom Prahl pratat om hur man ska försvara mot Frankrike, hur viktigt det är att aldrig förlora formen i defensiven och hur ett modigt passningsspel är grunden för att ens orka med att spela försvarsspel ”inte i 80 minuter, utan 90” som Prahl sa i går.
Men även om du gör allt rätt…
Även om du inte sätter en fot fel…
Även om allt följer ritningarna…
Jo, även då kommer det att dyka upp saker som inte går att försvara sig mot, för det är så det fungerar på den där nivån, den där spelare som Griezmann, Pogba eller Payet spelar sin fotboll.
I vårens Champions League-slutspel slutade bara två av 29 matcher 0–0, och då stod Juventus
eller Atlético Madrid – världens bästa försvarslag – på ena sidan.
Hur försvarar man sig mot att Mario Mandzukic avslutar ett drömanfall med att ta bollen på bröstet och cykelsparka in 1–0? Det gör man inte. Eller – Real Madrid försvarade sig mot det med att göra fyra mål åt andra hållet.
Det är så matematiken ser ut för den som vill räkna på svenska poäng i kväll. Allt vi sett på träningarna pekar på en kompakt defensiv med minimalt utrymme mellan backlinje och ett centrerande mittfält. Frankrike får kanterna, för man måste bjuda på något, och så finns det ett par krav som måste bockas av:
För det första måste Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf slå en formtoppad Olivier Giroud (tre mål mot Paraguay i fredags) när inläggen kommer.
För det andra ska Sverige försöka spela sig förbi Frankrikes återerövringspress, för att hitta ytorna som öppnar sig bakom den.
För det tredje krävs individuella insatser som får oss att plocka fram den allra becksvartaste formen av hjälterubriker.
Du har fel, Emil
Robin Olsen har inte råd att tappa en boll, som han gjorde i Paris. Mittbackarna har inte råd att vara
annat än hundraprocentiga. På anfallssidan kommer Marcus Berg, Ola Toivonen och/eller John Guidetti att vara lika viktiga defensivt som offensivt.
Och så har vi Emil Forsberg.
I veckan som gått har han skrattat bort frågor om dyra jackor och bilar, om att han skulle ha axlat identiteten som stjärna fullt ut. Han avfärdade hypotesen genom att prata om sig själv i tredje person, vilket var underhållande i sig.
Dessutom tror jag att han har fel.
Om hans spegelbild vuxit det senaste året så är det inte bara naturligt, utan nödvändigt. Han är Europas assistkung, ingen i Bundesliga gjorde lika många mål (fyra) från distans, ingen i det svenska landslaget har samma allt-är-möjligt-aura.
I juni 2016 åkte Emil Forsberg till ett EM-slutspel och försvann, i november 2016 fick Janne Andersson skrika för att han skulle slå en frispark.
Och i juni 2017?
Han kommer att slå frisparkarna.
I går släntrade han runt och försökte pricka in dem från exakt samma position som i Paris, men sprejade dem över halva ståplats. De gick över mål, de gick utanför mål, jag tyckte banne mig se en som gick en bit under mål.
Smart, stark, modig, noggrann?
I kväll är det på allvar. Inte samma sorts allvar som det kommer att bli i höst, med resor till Sofia och Borisov med krav och tvång och poäng som måste tas – men när Sverige
möter Frankrike är det ett nytt test för att se hur stabila de här fundamenten egentligen är.
Är de smarta nog för att stänga syretillförseln till Griezmann? Starka nog för att sänka farten för Pogbas långa ben? Modiga och noggranna nog för att klara att starta ett eget spel och inte bara slå ifrån sig?
Även om de löser allt det är det inte säkert att det räcker till seger, men det kommer att räcka till att ha en chans.
0–3 skulle alltjämt vara mindre sensationellt än 1–0, men det här landslaget har förtjänat vår nyfikenhet. Nationalarenan är fullsatt, första-platsen tre poäng upp och VM bara fem matcher härifrån.
Ångestmatcherna? De tar vi i höst, när mörkret kommer.
Det här är en kväll för stjärnor, en chans att tända eldar som lyser hela sommaren.
* 20.45, Kanal 5: VM-kval, Sverige-Frankrike