”Jag har offrat allt för fotbollen”
Publicerad 2012-12-09
Emil Salomonsson om den svåra sjukdomen
För några dagar sedan genomgick Emil Salomonsson en tarmoperation.
Nu berättar 23–åringen för första gången om sjukdomen som kan hota karriären.
– Med facit i handen skulle jag haft en bragdmedalj i handen efter säsongen, säger Salomonsson till Sportbladet.
Den 3 december meddelade IFK Göteborg att Emil Salomonsson tvingas till operation på grund av tarmsjukdomen ulcerös kolit.
Försvararen, som skrev på för Blåvitt i augusti 2011, har haft problem med magen i ett och ett halvt år. 23–åringen fick diagnosen i oktober i fjol och i måndags – cirka 14 månader senare – lades han in på sjukhus för ett kirurgiskt ingrepp.
Under en operation tog läkarna bort tjocktarmen och kopplade ihop tunntarmen och ändtarmen.
I en lång intervju med Sportbladet talar han ut om den svåra tiden och drömmen att ta sig tillbaka till Gamla Ullevis gräsmatta.
– Man går på toa allt från 7–8 gånger per dag till 20 gånger per dag. Ofta är det blod med också. Man kan behandla det med olika typer av medicin som gör att man inte behöver gå på toa så ofta och då försvinner det i perioder. Men så har det inte varit för mig, jag har haft problem konstant, säger han.
Berätta om sjukdomen.
– Det är en kronisk tarmsjukdom som man har hela sitt liv. I de flesta fallen funkar medicin och man kan leva normalt, men i mitt fall har jag testat alla typer av medicin och inget har hjälpt. Det enda sättet att bli frisk från det är att ta bort tarmen.
– Tjocktarmen är inflammerad och det är ju den som ska plocka upp vätskan, salter och så. Och om den inte kan det går vattnet bara rakt igenom och då får man springa på toa upp mot 20 gånger per dag.
”Man har inte haft något liv”
Det är som konstant diarré...?
– Ja, magsjuka och diarré. Det är så sjukdomen visar sig. Sedan kan man ha ont i leder och sådana saker, men det har jag klarat mig ifrån. Det blir även att man går ner i vikt och tappar energi.
Det låter väldigt jobbigt för en fotbollsspelare. Hur klarar man det?
– Med facit i hand skulle jag haft en bragdmedalj i handen efter säsongen. Nej, men jag är fruktansvärt stolt över att jag ändå har gjort många matcher den här säsongen och varit på en sådan nivå.
– Man själv och grabbarna i laget vet vad man har genomlidit, men inte många andra. De har sett mig på planen vecka ut och vecka in, de har utgått från att det är normalt.
Hur kan en dag se ut?
– Man går först på toa ett par gånger under natten och så går man på toa direkt när man stiger upp på morgonen. Man sitter 20-25 minuter och sedan går man till träningen och efter man ätit där så går man på toa. Det är inte så att man kan vänta, normala människor kan känna att de kan gå på toa om ett par timmar, men det kan jag inte. När jag behöver gå behöver jag det inom 30 sekunder.
– Träningarna har funkat helt okej, man har inte behövt avbryta. Men efter träningen har man behövt gå på toa och sen får man sova ett par timmar på eftermiddag och vila upp sig för att över huvud taget orka med allting. Så har det sett ut varje dag, man har inte haft något liv. Det har varit att man offrat allt för sin kärlek till fotbollen. Man ångrar inte det, men det funkar inte i längden.
Vad är orsaken till sjukdomen?
– Dels kan det vara genetiskt och dels kan man bara få den. I mitt fall vet läkarna inte.
Vad tänkte du när du fick beskedet?
– Man vet ju inte vad det är för sjukdom när man får höra den. Men det är skönt att få ett namn på det man bär. Sedan när man märker att ingenting funkar så blir man rädd, orolig, man är inte så kaxig.
Har du tagit mycket medicin?
– Det har varit sådan som inte är tillåten för fotbollsspelare, man måste ha dispens för det. Jag har haft problem att sova, svällt upp i ansiktet och sedan har jag inte fått äta den längre än en viss tid eftersom den sliter så mycket på andra organ i kroppen.
”Ringer mitt i natten”
Hur har det påverkat dig på fotbollsplanen?
– Det är det som är jävligt lustigt. Jag har alltid varit väldigt lättränad med bra kondition, så jag har inte märkt av det så mycket egentligen, bara att det tar längre tid att återhämta sig. Det sliter mer på muskler och man har mer känningar i kroppen.
Sjukdomen måste ha påverkat dig mentalt. Hur har du fått hjälp?
– Man har kämpat på så bra man kan själv och så har mamma och pappa ställt upp mycket. Det är ju framförallt de man har dumpat skiten på, man har inte velat lägga sådant på kompisar. Man blir frustrerad, arg och ledsen när man bär på sådana grejer. Föräldrarna vet att man har ont och man ringer mitt i natten för att prata.
– Man har fått hjälp genom kärleken till fotbollen. När jag spelar fotboll är det den enda gången jag kan släppa det, det har varit en fantastisk lättnad att vara normal för en liten stund per dag. Jag tvivlar på att det är så många mer som gillar att spela fotboll i Sverige så mycket som jag.
Vad händer nu?
– Det blir att ta det lugnt, det får ta den tiden det tar, man vill inte skynda i onödan. Man sätter små delmål, som att man ska vara ur sängen under en viss tid per dag, att gå en promenad i 40 minuter i stället för 30 som dagen före.
Hur blir det att leva utan tjocktarmen?
– Det blir inte en normal tarmreglering ändå, men det ska vara lite mer kontrollerat. Om man har något som inte fungerar i kroppen kan det leda till cancer och sånt, då är det bättre att ta bort det.
”Jag har en dröm”
När vet du att du mår bra?
– Det vet jag inte, det är nog när jag känner mig bra och orkar. Det är dumt att spekulera i det nu. Jag har en dröm och en längtan att kliva ut på Gamla Ullevi eller göra en träning igen, trots att det skulle vara snö och 15 minusgrader. I det vanliga livet vill jag orka gå ut och ha ett socialt liv, slippa känna stressen av att behöva gå på toa.
Ishockeyspelaren Per Svartvadet hade samma sjukdom – ulcerös kolit – och tvingades att lägga av. Hur mycket funderar du över det?
– Det är klart att man har läst att han har haft det, men samtidigt är varje person unik. Man lägger inte så stor vikt på hur han fick göra eftersom man är inte helt införstådd på hur kraftigt hans symptomer har varit. Men om Per Svartvadet hade besegrat det och fortsatt att lira så hade man ju varit gladare, det är inget man önskar någon.
Vad har du och IFK Göteborg kommit överens om?
– Det är som en vanlig operation. Jag är sjukskriven och när jag känner mig bättre så kör vi.
När hoppas du vara tillbaka?
– Så snabbt som möjligt, sedan vet jag inte när det blir. Men så snabbt som möjligt hoppas jag.