”Helt plötsligt ska man kriga om livet”
Publicerad 2023-11-08
Den innehåller miljonövergångar, slagsmål och anekdoter.
Men i sin nya bok avslöjar Bosse Andersson också att hans fru drabbades av cancer.
– Helt plötsligt sitter man där och fattar att man ska kriga om livet, säger sportchefen.
I sin nya bok ”Super-Bosse : från blodröda siffror till blårandiga framgångar” går Djurgårdens sportchef igenom de senaste tio åren i klubben.
Tanken är att boken är den första av två.
– Den andra kommer nog att handla lite mer om livet, säger Andersson.
Men även i den första boken blir sportchefen personlig och berättar bland annat om att frun Kicki drabbades av cancer 2014.
– Helt plötsligt sitter man där och fattar att man ska kriga om livet. Jag hade aldrig suttit i en sådan situation. Det var en resa som du bara fick åka med på och allt var i någon annans händer. Är man mitt i livet är det ganska svårt att ta in. Det blir ett krig och under den resan finns det bra och dåliga dagar, säger Andersson.
”Hamnar i en chockfas”
Efter ett och ett halv års behandling var Kicki fri från cancern. Tre år senare kom den tillbaka.
– Då visste man ju mycket mer om hur det ser ut. Det var inte lika chockerande och dramatiskt. Första resan hamnar du i en chockfas. Då gäller det att ha en stöttande arbetsgivare. Henke och jag gör ju allt tillsammans på ett eller annat sätt och sen hade du Pelle som var där och han är inte rädd för att jobba. Det är klart att det påverkade mig.
I dag är det fem år sedan Kicki blev fri från cancer.
– Det är en tuff resa. Men man blir jävligt imponerad av sjukvården och får andra värderingar och en annan tacksamhet.
Har det förändrat din inställning till jobbet?
– Så länge man lever ska man ha kul och göra saker. Du kan inte skjuta på saker. Jag tror att jag har blivit mer här och nu. Sen märker man också vilka som är ens vänner. Fotboll är viktigt och är med hela tiden, men det finns också andra saker.
Tvivlade på om det skulle bli någon bok
Självbiografin är skriven av Marcus Birro och Andersson berättar att processen inte var helt enkel.
– Jag har frågat Birro ett antal gånger om vi får ihop någon bok. Jag tror att vi båda undrade i juni-juli hur vi låg till. Det var mer bilder från Italien och andra saker. Det är klart att jag har tvivlat på om vi får ihop en bok. Det ska gudarna veta, säger Andersson.
Sedan fortsätter han att berätta om det första bokmötet med Birro.
– Vi skulle avsätta två dagar för att komma igång och jag skulle hämta honom på tågstationen vid halv ett. Sen fick jag ett sms någon timme innan där han bad mig hämta honom på Arlanda halv sex. Klockan halv åtta började vi komma igång och precis när jag börjat minnas grejer då ska han gå och lägga sig klockan nio. Han sa att han tyckte att den kändes skitbra. Den känslan hade inte jag. Däremot fick jag energi och började leta fram gamla tidningar, säger Andersson.
Dagen efter blev det heller inte mycket gjort. Efter bara någon timme skulle Birro iväg på poddinspelning.
– Men när vi hade kontakt sen var han positiv och sa att han hade skrivit några sidor. Det är klart att jag undrade vad han hade skrivit om vissa stunder, säger Andersson med ett leende.
Djurgården 2024 – så kan laget se ut
”Inte slutet”
Sportchefen erkänner dock att han inte känner igen sig i exakt alla formuleringar.
– Det är klart jag inte gör. Med havsörnar och vågorna som slår in mot klipporna. Beskrivningarna kan jag känna, men orden… Jag är bra på att berätta och Birro är otroligt bra på att skriva. Jag känner att det är väldigt fint skrivet, men frågar du Henke (Berggren) eller någon som lever med mig i vardagen så får man nog googla vad vissa ord betyder.
Det har gått tio år sedan Andersson gjorde comeback som sportchef i Djurgården. Han känner att han har fler år i sig.
– Jag känner inte att boken är slutet på något. Jag känner mig jävligt motiverad för att vi ska göra det bra framåt. Så länge det finns förtroende några år till kommer jag att köra, men jag tror att Henke har lite längre perspektiv än jag har.
Han blir kvar ett tag till?
– Han har kollat på de här pensionsuttagen och grejer så han får nog gnugga på till 65. Han är ganska klar med att han ska jobba på. Sportchefsrollen är lite mer utsatt, men jag kör några år till.