Bank: En bra insats räcker för att gå till VM-kvartsfinal

Publicerad 2018-06-27

JEKATERINBURG. Schweiz?

Tja, Janne Anderssons lag har redan visat att de inte kan stava till ordet omöljigt.

Det här är något annat.

Här räcker en bra insats för att gå till kvartsfinal i VM.

Herregud, det är inte utan att man tycker lite synd om världen.

Sverige mot Schweiz – hur ska de lyckas reda ut vilka som är vilka i den här åttondelsfinalen? Hur var det nu igen: Björn Borg är schweizare och Roger Federer svensk? Ikea är schweiziskt, men Ingvar Kamprad skatteplanerade i Sverige? Vilka var bra på pingis och vilka hade Hingis? Och Abba, varifrån kom de nu igen?

Hur som: På tisdag åker vi till S:t Petersburg för att visa vad som skiljer oss åt.

The winner takes it all, som schweizarna sjöng en gång i tiden.

Öppnar upp en väg för Sverige

Det finns inga drömlottningar i ett VM-slutspel, men det vore löjligt att inte erkänna att Brasiliens halvdana hantverksseger mot Serbien öppnade Sveriges väg till kvartsfinal. 

Vad har Schweiz?

En skicklig kosmopolitisk humanist som förbundskapten, ett habilt 4-2-3-1-lag som lätt delas i två delar mellan lite oroliga, droppande mittbackar och offensivt begåvade ytterbackar. Ett inläggsbaserat anfallsspel och luriga mellan-linjerna-spelare i Behrami och Dzemaili.

Men de har verkligen inte tagit raka vägen hit.

Serbien höll på att blåsa dem av planen av och till, och i slutomgången blev de överkörda av Costa Rica första kvarten. Speedkulan Joel Campbell drog isär dem, AIK-hjälten Celso Borges pressade Yann Sommer till en extremräddning, Colindres prickade undersidan av ribban med en mörsare.

Men de klarade sig mot Serbien tack vare ett par hjälteinsatser och en svajig domare, och de klarade sig med ett nödrop mot utslagna Costa Rica här.

Det ska Sverige se upp med

Sverige har skickat bort VM-trean Holland, de har slagit EM-tvåan Frankrike och försvarat sönder Italien. De har slagit ut världsmästarna.

Schweiz är inte ingenting, men den här gången kommer oddssättarnas chansberäkningar att vara, max, neutrala (det finns ett Sverige-Schweiz-skämt där också).

Saker att se upp för: Dzemailis andravågslöpningar in i straffområdet (han dunkade in 1–0-målet som tog Schweiz vidare), Shaqiris snabba fötter, Embolos rörlighet och spänst, Rodriguez vänsterfot på fasta situationer, Drmics huvudspel (mot Costa Rica skickade han in 2–1 med en fot).

Saker att utnyttja: De är tempokänsliga och svajiga i sitt mittförsvar, trycker Sverige på i djupled kommer de att kunna hitta Emil Forsbergs fötter i hålet framför backlinjen. Och gäller det huvudspel är de i alla fall inte starkare än Sverige. Dessutom ruffade både nickstarke mittbacken Fabian Schär och charmtrollet Lichtsteiner sig till avstängningar, vilket försvagar laget både tekniskt och (o)moraliskt.

Schweiz är som bäst när de spelar sig runt på kanterna, däremot har jag svårt att se dem spela sig igenom ett superskolat, kompakt Sverige centralt. Och ett försvar som darrar i varannat anfall som Costa Rica har sista kvarten, och som till slut släpper in 2–2 på en sen Bruno Bellone-straff… ja, det skräms ju inte.

Vladimir Petkovic är den sorts tränare man unnar allt gott, en gentleman och världsman, men han basar för ett landslag som inte spelat kvartsfinal i VM sedan i hemma-VM 1954.

Vägrat vika ner blicken

Janne Anderssons lag har vunnit när de varit nederlagstippade, de har vunnit när de varit utdömda, de har tagit sig ända hit utan att någonsin vika ner blicken.

Om mindre än en vecka kommer de att gå in till en åttondelsfinal i fotbolls-VM med alla chanser i världen.

Gökuren klämtar för schweizarna nu.

Som vi säger här i de svenska alperna.