Rosengårds japanska duo: ”Vi ska vinna SM-guld”

Publicerad 2024-05-19

MALMÖ. FC Rosengård drömmer om SM-guld igen.

Det kan de tacka sina japanska tillskott för.

Sportbladet har träffat mittfältsunderbarnet Momoko Tanikawa, 19, och anfallaren Mai Kadowaki, 23, för en längre intervju.

– Jag vill bli bäst i världen, säger Tanikawa.

När detta skrivs så har FC Rosengård fortfarande inte förlorat en match i årets damallsvenska. 19-åriga mittfältsnyförvärvet och supertalangen Momoko Tanikawa har tagit damallsvenskan med storm och leder skytteligan. 23-åriga anfallaren Mai Kadowaki har även hon i högsta grad bidragit till Malmölagets succéstart på säsongen.

Sportbladet träffar de två japanskorna efter en träning på Malmö IP, kvällen innan laget tar sin femte raka seger i serien (3–0 mot Djurgården) och Momoko Tanikawa gör sitt sjätte mål för säsongen. Bara några dagar senare gör hon också sitt sjunde, i 0–2-segern borta mot BK Häcken.

Vad känner ni om säsongsstarten?

– Vi har fått en fin start. Jag tänker mest att vi måste fortsätta på samma vis, säger Momoko Tanikawa.

– Men matcherna mot de bästa lagen ligger fortfarande framför oss. Vi måste se till att rada upp segrar även mot dem, säger Mai Kadowaki.

Mai Kadowaki

”Tog ett halvår att vänja mig”

Mai Kadowaki kom till Rosengård mitt under den förra säsongen, innan Momoko Tanikawa anslöt till laget i början av 2024, på lån från den tyska storklubben Bayern München (dit hon egentligen värvats).

– Jag flyttade hit sista året på universitetet. Jag hade verkligen en stark vilja att jag ville utomlands och spela då. Så jag pratade med min agent. Blev tipsad om Sverige, började titta på matcher, skickade en video och sen fick jag ett erbjudande från Rosengård, berättar Kadowaki.

Hon kom dock då, för första gången i livet utlandsflyttad, till Malmö i ett läge där Rosengård låg på en plats i damallsvenskan de absolut inte varit vana vid att ligga på.

I ingenmansland – långt ifrån allt vad titelstrid innebar.

– När jag kom hit först tog det nästan ett halvår för mig att vänja mig. Det var ett sådant stort miljöskifte, så det var ganska jobbigt, säger Kadowaki och lägger till:

– Men väl nu när jag vant mig så har jag otroligt roligt.

Att hon fick en japansk kollega efter ett halvår hjälpte onekligen också. Eller ja, det hjälpte båda. Och bevisligen också Rosengård också, med tanke på hur det gått under säsongsinledningen.

– Mai var ju redan här. Jag har mest bara haft oerhört givande och roliga dagar sen jag kom hit, säger Tanikawa och skrattar.

Momoko Tanikawa

Du vande dig direkt?

– Precis. Jag kände mig hemma direkt.

”Sitter folk i en park nu? Vid den här tiden?”

Det ska sägas att de faktiskt kände varandra sedan tidigare, trots några års åldersskillnad.

De spelade båda fotboll i Nagoya på samma skola, dit de båda flyttat i ung ålder för att bo på studenthem.

– När jag gick på högstadiet så gick hon i tvåan på gymnasiet och spelade i samma lag. Vi levde i samma studenthem och träffade varandra varje dag, säger Momoko Tanikawa.

I Japan är det ju ganska noga med åldershierarki, har ni en så kallad

”senpai/kohai”Senpai (senior) och kohai (junior) är japanska uttryck som används för att beskriva informella hierarkier på en arbetsplats, i en skola eller i ett idrottslag.-relation?

– Alltså den finns ju. Men om man jämför hur det var i skolan så är det ju inte alls lika strikt, säger ”kohai” Tanikawa.

Nej, det är ju inte lika strikt här.

– Nej, jag föredrar det också så, fyller ”senpai” Kadowaki in.

Vad har förvånat er mest av att flytta till Sverige?

Svaret kommer unisont:

– Vädret.

– Trodde inte det kunde vara så kallt. Det snöade så mycket. Var mörkt hela tiden. Och det var inte kul, fortsätter Kadowaki.

– Men nu blir det ju bättre. Jag ser fram emot när det blir ännu varmare och att få hänga med lagkamraterna till havet och bada, säger Tanikawa.

Det varmare vädret har också lett till en annan insikt kring livet i Malmö.

– Det som har slagit mig är att det är en väldigt lugn stad. Folk är väldigt snälla, säger Tanikawa och fortsätter:

– I Japan känns det som alla bara tänker jobb, jobb jobb. Här verkar alla ha ledig tid hela tiden. Gå till caféer och sånt...

Jo, så fort sol kommer fram springer alla svenskar ut och sätter sig på en uteservering...

– Man tänker ju ibland: ”Jaha? Sitter folk i en park nu, vid den här tiden?” Typ så, säger Kadowaki med ett skratt.

Spelar inte som en 19-åring

Det märks i alla fall att duon njuter av fotbollstillvaron i Sverige för tillfället.

För Mai Kadowaki tog det som sagt ett tag att komma in i allt. Och frågan är om det inte hade gjort det för Momoko Tanikawa också om det inte vore för att hon redan hade en japansk vän på plats.

Eller ja, det motsatta hade ju inte heller förvånat, egentligen.

Det räcker egentligen med att titta på en match för att känna att Momoko Tanikawa, 19, inte är någon japansk mittfältssupertalang i mängden, och då inte enbart åsyftandes att hon är en oerhört begåvad fotbollsspelare.

I matchen mot Djurgården finns det flera situationer där den 19-åriga japanskan tydligt gestikulerar mot domaren när hon anser att laget blivit förfördelat. På ett vis som man väldigt sällan ser en japansk 19-åring göra, oavsett om det skulle vara på japansk eller utländsk mark.

Men det är bara en intressant smådetalj utöver faktumet att hon gjort sju mål på sina sex inledande damallsvenska matcher. Som innermittfältare. Samtliga mål har dessutom gjorts under förstahalvlekar, och de flesta har varit snygga också. Som det senaste distansskottet mot BK Häcken, till exempel.

Det är en spelare som inte spelar och agerar som hon bara vore 19 år gammal och flyttat från Japan för mindre än ett halvår sedan.

Finns det något du tyckt varit svårt? Eller som känns tufft?

– Hmm... Det måste ändå vara språket. Att verkligen kunna göra mig hundraprocentigt förstådd. Jag kan aldrig helt och hållet få fram det jag vill. Jag känner väldigt starkt att jag måste kämpa på och plugga.

Pluggandet åsyftar engelska snarare än svenska, vilket hon också pluggar aktivt. För trots allt ligger den Bayern München-tillhörande supertalangens målbild långt utanför Sveriges gränser.

Vad är målet? Bli bäst i världen?

– Precis så. Jag vill bli bäst i världen.

Tokhyllas unisont: ”Jag är mest tacksam”

Om man frågar hennes kollegor i Rosengård är det inget orimligt mål japanskan har satt.

Sportchef Therese Sjögran har sagt just att hon, om hon vill, kan bli ”bäst i världen.

Mittfältskollegan Caroline Seger, 39, har beskrivit henne som ”outstanding” och ”så gott som komplett”.

Danskan Olivia Holdt misstänker skämtsamt att man på något vis ”fuskar” i Japan för att få fram tonårstalanger av den färdiga kvaliteten som Tanikawa besitter.

Sportbladets utsände delar några av dessa lovord med huvudpersonen själv. Det sista väcker ett rejält skratt.

Vad känner du när du hör allt detta?

– Jag blir ju glad. Men att jag kan visa mina kvaliteter har med lagets kvalitet att göra. Att alla runt mig är så pass bra gör att jag också kan spela på en hög nivå. Så jag är mest tacksam, säger Tanikawa.

Med det sagt imponerade hon även nämnvärt när hon, på sin första dag i Malmö, deltog i en träning med ett av klubbens ungdomslag. För att citera en person i klubben så hade han ”aldrig sett något liknande” än det den då 18-åriga talangen visade upp på sitt första träningspass.

– Ja, A-laget var lediga just den dagen. Och jag ville verkligen ut på plan och röra på mig. Så jag fick möjlighet att träna med dem i stället. Jag gjorde det jag kunde i miljön, säger Tanikawa.

Om Seger och Schough: ”De är som änglar”

På en efterföljande fråga om någon av lagkamraterna varit extra behjälplig under den inledande tiden i damallsvenskan så får Tanikawa möjligheten att tokhylla i motsatt riktning.

– Alltså, alla i laget är oerhört snälla, bryr sig, hjälper till och är lätta att ha att göra med... Men Seger... Och Olivia (Schough). Alltså... De två. Vad ska man säga, de är som änglar.

Mai Kadowaki instämmer:

– De får mig att känna att jag verkligen är glad att jag kom just till den här klubben.

Har den sportsliga nivån i Sverige också varit vad ni väntat er?

– Vi har ju inte mött alla lag så finns mycket man inte vet än. Men det är häftigt att alla lag har sina egna styrkor och identitet. Här i Rosengård har vi väldigt många riktigt bra fotbollspelare. Just nu är det väldigt roligt att spela fotboll här, säger Kadowaki.

Med det sagt är damallsvenskan och FC Rosengård på sikt fortfarande ett trappsteg för dem båda. Momoko Tanikawa vill bli bäst i världen. Mai Kadowaki vill spela i de största ligorna, där hon listar både England och Tyskland som framtida drömdestinationer.

Men först har de ett uppdrag och ett tydligt mål som ligger desto närmare på horisonten.

– Vi ska vinna ligan, säger Mai Kadowaki.

– Vi ska vinna ligan. Jag är helt bestämd, säger Tanikawa och lägger till:

– Särskilt efter sättet vi åkte ur cupen på...

Tänker du fortfarande på cupen?

– Ja.. Den besvikelsen, den är svår att bli av med.

Utifrån hur den damallsvenska säsongen inletts hittills finns det i alla fall anledning att tro på ligan inte kommer sluta med samma besvikelse.

Tack vare inte bara en utan två japanska stjärnor.