Bank: Du har 90 minuter på dig

Simon Bank

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2018-09-05 | Publicerad 2018-09-04

Det finns inget i fotboll som är svårare än att bygga anfallsspel, det är sådant som spelare ägnar säsonger och år åt att göra.

Över till dig, Janne Andersson

Du har 90 minuter på dig.

Under en svindlande sekund åkte vi faktiskt tidsmaskin tillbaka till Båstad och uppladdningslägret inför VM. John Guidetti skulle avsluta, Andreas Granqvist kom farande i en glidtackling i hundraåttio knyck. Foten upp i luften, som en yxa, bilden ner i ultrarapidtempo…

…och så satt tacklingen alldeles perfekt. Blockerat Guidetti-skott, alla fötter hela. Jubel istället för svordomar, en förnimbar utandning från akutmottagningen på Nya Karolinska.

Landslagets sista träning på svensk mark före resan till Wien och träningsmatchen mot Österrike. Det är nästan på dagen tre år sedan ett annat Österrike med en annan förbundskapten strimlade ett annat Sverige med en annan förbundskapten i små, gulblå strimlor här hemma på Friends Arena.

Det senaste året har österrikarna spelat träningsfotboll under Franco Foda, och experimenterat en hel del med en trebackslinje. De har längtat efter allvar och en ny chans att göra saker rätt.

För Sverige är allt annorlunda. De kommer ifrån ett sensationellt VM, och har ingen tid alls på sig att spela in nytt eller spännande inför höstens tävlingsmatcher. Eller, de har 90 minuter, i Wien.

Grunderna är vad grunderna är, men nu ska Sverige spela anfallsfotboll utan Ola Toivonen.

Det är inte problemet, egentligen.

Två siamesiska fotbollstvillingar

Utmaningen är att de ska spela anfallsfotboll utan Marcus Berg OCH Ola Toivonen.

Berg är fortfarande med, han rehab-tränade på Friends, men x-faktorn i Sveriges offensiv har ju inte varit hans målskyttskvalitéer eller hans lojala lagslit. Det Sverige haft är kombinationen av Toivonen och Berg, två siamesiska fotbollstvillingar som visste allt om hur man anpassade sig till varandra. Ni vet: en går, den andre möter, en skarvar, den andre sticker, en jobbar hem, den andre vilar sig, en stänger spelvägen centralt, den andre styr bollen utåt.

Allt det där, saker som i väldigt många fall tar väldigt lång tid att uppfinna.

Och det är det som Janne Andersson och Peter Wettergren nu ska ersätta, på rätt sätt, helst redan inom en vecka. 

På Friends ser jag hur John Guidetti blir överambitiös i en defensiv överflyttning – det är hans fördel och nackdel, den där ambitionen. Jag ser Robin Quaison spela bredvid eller bakom honom. Jag ser en sydsvensk fyrbackslinhe med Emil Krafth (bra start i defensivstarka Amiens!), Pontus Jansson (Bielsa-bantad!), Filip Helander och Niklas Hult.

Helander är roligast att titta på den här gången, i tvåmålsspelet gör han den där sortens gambeta-mål som får alla att skrika rakt ut, och följer upp med att vara nära att göra mål igen tio sekunder senare. 

Det är mycket möjligt att det där är den backlinje vi får se mot Österrike, men det är inte det som är intressant. Försvarsspelet är inte trasigt, det finns ingen anledning att laga det.

Spännande vägval

Det som är spännande är vilket vägval Janne Andersson gör när det gäller Sveriges anfallspar.

Löpanfall i 4-4-2 med Guidetti och Berg? Det skulle ge Berg en lite annan roll, antar jag. Guidetti är överallt, Berg skulle få se till att inte vara det. Men de har spelat en hel del tillsammans förut, det är ett argument för dem.

Isaac Kiese Thelin som rak Toivonen-ersättare? Kanske den enklaste lösningen. Kiese Thelin kan vara både referenspunkt och avslutare, som en yngre Toivonen med färre  trix i sin tekniklåda.

Återstår gör den roligaste, mest kittlande lösningen:

Kan Sverige spela med en nummer-tio-roll bakom en toppanfallare? Det var väl det Janne Andersson hintade lite om när han tog ut Viktor Claesson som ”anfallare”? Med Emil Forsberg hemskickad blir det förmodligen inte så nu – Claesson lär spela på sin favoritkant till vänster – men möjligheten finns kvar, fast med Robin Quaison som släpande anfallare.

Det kommer att ställa stora krav på tio-rollen, på spelförståelse och positionsspel, men det vore roligt med Claesson där, det vore spännande med ett Quaison-test.

Alldeles nyss visste hela världen hur Sverige anföll, nu är de nog inte ens riktigt säkra själva. 

Vi får se vad de vill, alldeles snart.