Bank: ”Vi är Sverige, alla andra kan gå hem”
GELENDZJIK. Längst fram stod en svensk landslagsspelare från Örebro och sa ”jag är svensk”. 2018 är det ett politiskt ställningstagande.
Sällan har jag varit så beklämd över Sverige.
Sällan har jag varit så stolt över Sverige.
Jimmy Durmaz främst, laget bakom, för att alla skulle höra och ingen titta bort.
– Jag är svensk, sa han. Stolt svensk.
Född och uppväxt i Örebro, fostrad i Forward, fotbollsproffs i Toulouse, världsvan, engagerad, landslagsman, pappa, vän och tusen andra saker.
Men på en träningsplan i Ryssland fick han stå och berätta vem han är, eftersom andra just velat berätta det för honom. Blattejävel. Självmordsbombare. Horunge.
Hur kunde vi hamna här? Hur kunde vi sjunka så djupt?
Vet ni: Revolutioner sker aldrig över en natt.
Sommaren 2008 var jag i München på nöjesresa. Edita Gruberova och FC Bayern, men det som verkligen fastnade i mig var en fotoutställning. Eva Leitolf ställde ut något hon kallade Bilder vom Tatort, bilder från en brottsplats. Enkla foton. Extremt vardagliga, tyska miljöbilder. En öde småstadsgata här, en vacker strand där, en idyllisk landskapsbild med korsvirkeshus i bakgrunden.
Och så texterna under bilderna, berättelser som förklarade att allt det som fotograferats var platser där rasistiska våldsbrott ägt rum. Mordbränder, misshandel.
Jag blev påverkad av de där bilderna, för de visade hur betydelsen av en plats aldrig är något naturgivet eller evigt. Det som var en idyll i går kan vara ett svart hål i morgon.
Vad tänkte jag om Tjörnarp, Oderljunga, Kånna, Vallda, Kolbäck i går? Att det är Sverige, landsort, öppna landskap kanske, något att känna igen sig i.
Varför radar jag upp dem i dag? För att alla är platser där asylboenden brunnit, i misstänkt anlagda bränder.
Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land, och det sker aldrig över en natt.
Det vore så oerhört enkelt att skära loss en svart våg av rasistiskt näthat, att relativisera eller sminka över. De är ju arga, får man förstå (han gjorde ett dåligt inhopp i en VM-match). Unga, säkert. Inte representativa för något. Lite kritik får man tåla.
Men allt hänger ihop.
Kostymrasisterna som talar om för Zlatan Ibrahimovic att han inte är svensk, normaliseringen av rasismen, den svårdefinierade men upplevda rasismen som så oerhört många vittnar om också inom fotbollen. Strukturerna som vi faktiskt kan räkna oss till: den totala bristen på mångfald i maktens korridorer.
Fuck rasismen. I alla former, i alla kläder, på alla nivåer.
Jag har levt ett liv mitt i kärleken till fotbollen som redskap, smältdegel och mötesplats – som en skola som praktiskt lär oss att alla har en plats så länge som de inte inkräktar på någon annans. Men den betyder inget i sig själv, den är vad vi låter den vara.
– Vi står enade, vi är Sverige, sa Jimmy Durmaz, och hans lag stod bakom honom, i den starkaste markering ett svenskt landslag någonsin gjort.
Stanken från kloakerna har vi känt förut, vi har levt ett helt 2000-tal med Zlatan som fuck-off-finger rakt i nyllet på mörkermännen. Men vi har aldrig haft ett landslag som gjort så här, med den tydligheten.
En kram från Ola Toivonen, en klapp från Andreas Granqvist, en omfamning från Janne Andersson. Marcus Berg som ställde sig framför mikrofonerna och sa att han vill vara med och påverka och förändra, att det är ett ansvar.
I väldigt många år har landslaget flackat med blicken så fort som de ens kommit i närheten av frågor som bränns, men mitt under ett VM visade de att de har en riktning, en ryggrad och en röst.
Det är klart att det handlar om ledarskap.
I lördags förlorade Sverige en viktig match i sista sekunden, på onsdag spelar de en ny ödesmatch, och om någon tvivlat så vet de nu att det här är ett lag som betyder något.
Landslaget, Jimmy Durmaz lag, ett lag för alla som är stolta över ett land som är värt att vara stolt över.
Vi är Sverige, alla andra kan gå hem.
LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller