Bank: Kunde bli ett klassiskt mål i Uppsalas historia
När alla genvägar till blåst bort fick Falkenberg ta omvägen via andra sidan jordklotet för att rädda sig kvar i allsvenskan.
1–1, Dan Keat.
Sedan hade de hittat tillbaka hit.
Det brukar kallas ukroni, tid som inte finns, alla de där parallella verkligheterna som aldrig blev.
Vad hade hänt om Sirius faktiskt åkt ur division två 2004? Vad hade hänt om inte Johan Svahn slutminutsräddat Falkenberg kvar i superettan 2012?
Och vad händer nu?
Uppsala håller på att kasta av sig akademikerdräkten och bli en fotbollsstad på riktigt, Studenterna ska byggas om för en halv miljard, om de spelar alla kort rätt kanske närheten till Stockholm kan bli en fördel istället för nackdel.
Falkenberg har strävat långsamt, gjort sina säsonger i allsvenskan, gjort ekonomiska rekordresultat. De har en svensk Peter Crouch-pärla i Gustaf Nilsson, kommunen ska bygga en arena, och Halmstads BK har åkt ur.
Vad kan hända nu? Om inte om?
De senaste åren har hela allsvenskan flyttat norrut. Åtvidaberg har bytts ut mot Östersund, Halmstad mot J-Södra, Mjällby mot Hammarby och BP mot Sundsvall. Tvåhundra mil rakt upp.
Kvallag följer inga vanliga lagar
Sirius kom söderut i spåren av en storm. Freja drog in över Falkenberg under lördagsnatten, den tog sponsortält och bråte med sig, men lagom till avspark hade vinden mojnat. Det vore synd att säga att Sirius blåste på från start.
De skulle spela sitt vanliga, bollvårdande passningsspel, de skulle göra det på naturgräs och de skulle göra det för att ta sig upp i allsvenskan för första gången på över 40 år.
Det ställer sina krav. Sirius hade svårt att leva upp dem till en början. Falkenberg tog med sig sin allsvenska fysik in i alla helvetets kval, tryckte på och spelade presspel, vred upp tempot och klev in i närkamper. Hasse Eklund valde defensiv ordning (Per Karlsson) istället för kreativitet (Alexander Jakobsen) på sitt innermittfält och det formade så klart matchen.
Falkenberg sökte långspelet mot Gustaf Nilsson. Sirius klarade inte att spela sig loss, fick hoppas på fasta situationer eller enskildheter.
De hittade Patrick Hopkins huvud av och till, men inte så mycket mer. Och det gjorde inte FFF heller.
Kvaldagar är inga vanliga dagar, kvallag följer inga vanliga lagar, det blir som det blir.
En målvakt (Andreas Andersson) drar lårmuskeln när han ska slå inspark och ersätts av en oprövad reserv.
En frispark (Calle Wede) tar ett par centimeter för högt upp i ribban.
Kunde bli ett klassiskt mål
Och till slut handlar det mest om att ha rätt sorts spelare som gör rätt sorts saker i rätt ögonblick. Det är sällan någon slump vilka det blir.
Andreas Eriksson har ägnat ett halvt fotbollsliv åt att ligga på ett operationsbord och undra varför han inte fått chansen att bli något stort. ”Ante” har stundtals haft fler knäskador än bollkontakter, men han har lärt sig tillräckligt mycket om toppfotboll för att kunna behålla lugnet även när det stormar.
Eriksson skickade in 1–0 på en Sirius-hörna, det hade kunnat bli ett klassiskt mål i Uppsalas idrottshistoria. Allsvensk plats, dubblerad omsättning, ny arena, nya möjligheter…
Om inte om.
Falkenberg hade förlorat sex av sina senaste sju hemmamatcher, men jag tycker ändå att den här hösten har visat att de blivit lite tryggare, lite bättre än de var för ett år sedan. Hasse Eklund balanserade om sitt innermittfält i paus, skickade in Alexander Jakobsens danska ballerinafötter och hoppades att det skulle ge mer än det tog. Matchen blev lite mer öppen, men FFF kunde också hitta lite fler sorterade anfall.
Det är kanske lite mindre skräckinjagande att stå med en fot i superettan om man redan stått med en och en halv i söderettan? Det är kanske lättare att hitta genvägar till allsvenskan om man tagit omvägen hit hela vägen från Nya Zeeland?
Dan Keat gjorde Falkenbergs första allsvenska mål någonsin, och efter FFF:s bästa kombinationsspel i matchen såg han till att de blir kvar där.
Han har en monsterfysik
Keat har varit petad i höst, men när bollen landade framför honom drog han till med säsongens viktigaste vänsterskott.
Sirius hade en dryg halvtimme på sig att göra 2–1, men kom inte närmare än en Hopkins-skarv i ribban. De har börjat röra sig redan, men de är inte framme än. Det här kvalet slutade med att Gustaf Nilsson, allsvensk fotbolls allra mest värdefulla tonårsfötter, tog tag i bollen, satte fart ner till hörnflaggan och hämtade ut ett allsvenskt kontrakt.
Gustaf är bara arton, han har en monsterfysik, han gör mål med alla kroppsdelar han har, och den som vill locka honom från Halland får betala.
Men det där är framtiden, om den vet vi nästan ingenting mer än att en liten, tapper klubb vid havet just sett till att de ska spela allsvenskt ett år till.
Henrik Larsson satt på läktaren och gladdes med sina gamla grabbar, lagkaptenen David Svensson satt en bit därifrån och såg den enda klubb han någonsin spelat i klara sig kvar i högsta serien.
Vad som händer nu? Just i kväll kunde de faktiskt inte bry sig mindre.